Jag önskar att någon hade sagt som det var när man var tretton år. Tretton. Den ultimata ful-åldern. När allt är för stort utom det som möjligtvis är för litet. Ja, ni vet.
Varför sa ingen snäll person som det var? Varför var det ingen som sa "Du kommer aldrig vara så här ful igen. Aldrig. Det här är den fulaste dagen i ditt liv och härifrån blir det bara bättre"?
Tretton. Yikes.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Självklart har du rätt. Problemet är ju bara att man måste känna 13-åringen ifråga väl. Tänk dig the horror om någon okänd människa kommit fram till en som 13-åring och förkunnat att det är lugnt, så här ful kommer du aldrig vara i framtiden..Men en annan iakttagelse jag gjort är att dom som var som snyggast vid 13 års ålder var inte snygga efter 13. Jag måste erkänna att det ger mig viss tillfredsställelse..
Åldern tretton borde vara möjlig att radera från hjärnan. Inte särskilt mycket bra som hände då. Tror jag i alla fall.
Så vitt jag kommer ihåg var jag i alla fall spyless på allt som överhuvudtaget gick på två ben, särskilt om dom bodde under samma tak som mig..
Mary: Jag har också lagt märke till det! Oh joy ;)
Fredrik: Vem har varit tretton? Va? Inte jag i alla fall. Det. Har. Aldrig. Hänt.
Det kanske inte var så konstigt att dom snattade kläder och drog i sig gas i Tretton trots allt...
Caravaggio: Allt har en naturlig förklaring, brukar det ju heta...
Skicka en kommentar