Jag skulle bara vilja klargöra ett par saker:
1. När jag är på gymmet vill jag inte, jag upprepar: INTE, att människor ska försöka socialisera med mig. Om jag tar med mig världens tjockaste bok när jag sätter mig på cykeln är det inte för att jag är ensam och söker kontakt utan helt enkelt för att jag vill vara ifred. Och träna. Jag har hört att man brukar göra det på gym.
2. När jag är på gymmet vill jag inte lyssna på "girl-on-girl-skvaller" vid roddmaskinerna. Man kan tro det, men nej. Inte ens om det handlar om Måns Zelmerlöw.
3. När jag är på gymmet vill jag inte behöva höra/se hur muskelkillarna stånkar och stönar medan de studerar varenda centimeter av sina belgian blue-kroppar i speglarna.
4. När jag är på gymmet vill jag att det ska finnas en dusch som fungerar, en dusch som inte är hdjashdhga kokhet, iskall eller ur funktion. EN bara. Är det så mycket begärt? Muttermutter...
5. När jag har kommit hem från gymmet vill jag att någon levererar pizza till dörren. Nej förresten, inte till dörren. Till datorn. Där jag sitter nu. Det hade varit fint. Går det att ordna?
Hallååå?
Pizzan? Var är du?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
jag löser problemet genom att aldrig gå till gymet ;)
Haha! Det är ju också en variant :)
Hahahaha...sköna hedgehog-sara "stal" min replik där:-) tjipp
Jag håller med dig helt. Jag är också en "ensamtränare".
Fast ibland när jag får sällskap så kan jag inte hjälpa det; jag blir en snackis av episka proportioner i omklädningsrummet (inte i aerobicssalen). Förlåt!
Sist jag var och tränade satt den en tjej och pratade mobil I BASTUN. Hur tänkte hon då?
Mia: Verkar vara en patentlösning?
Lilla duktig: Hahaha! Bastun säger du?
Skicka en kommentar