Till Miss Keepyourdistance och Miss E

Jag drömde om er i natt. Ni var nagellack.

Nagellack?

Ja, nagellack. Fullkomligt logiskt. Väl? Miss Keepyourdistance var det lila nagellacket Miss KYD och Miss E var ett ceriserosa nagellack som hette... ja, gissa. Miss E.

Nagellack...

Care to analyze, någon?

Tips hitåt!

Det här med julklappar. Klurigt är det. Så nu vill jag ha tips. I gengäld får du givetvis min eviga tacksamhet.

Så. Vilken är den bästa julklapp du fått? Och vilken julklapp är du mest nöjd med att ha gett bort? Och vad önskar folk sig, sådär i allmänhet? Och har du någon julklappsönskan att dela med dig av?



För min del ligger Holgan jag fick förra julen högt på listan. Och små saker, som fina kort och mix tapes eller saker jag inte ens visste att jag önskat mig.

Dagens fråga

Jag älskar sjukhus. Alltså, fullkomligt älskar. Och jag är inte minsta smula ironisk.

Är det vanligt?

Efterlysning. Typ

Jag har sjukt svårt för parfymerade tvättmedel och mjukmedel i mina kläder. Inte i andras, men mina. Men jag har märkt att det finns ett undantag. Så därför har jag en fråga till er. Här kommer den:

Ni vet den där tvättmedelsdoften som bara luktar gott och nytvättat? Ja? VILKET tvättmedel är det egentligen som genererar denna doft?

Det kanske verkar en smula obildat att inte känna till dylika ting, men sån är jag. Obildad på tvättmedelsfronten. Min tvättmedelshistoria inkluderar många lyckliga år tillsammans med tvättmedlet Rent som inte längre finns. I mitt minne dansade jag fram på blommande ängar i kläder tvättade i Rent (men mitt minne är inte alltid helt pålitligt). Det luktade nästan ingenting, fast ändå litegrann och alldeles underbart.

Sedan det försvann från marknaden har jag hållit mig strikt till parfymfria tvättmedel. Men jag vet ju att det finns därute, det där lukta-gott-tvättmedlet. Jag tror att det kan vara så enkelt som att det är Ariel. Men jag kan ha helt galet fel.

Om du fortfarande läser vill jag bara säga en sak till. Här kommer det:

Snälla, upplys mig.




R.I.P

Drömma går ju

Jag har kommit fram till en sak.

Jag vill ha en fan club. En egen.

Eller kanske bara en liten hyllningskör? Det skulle liksom pigga upp halvsugiga måndagkvällar i september ganska rejält. Funderar starkt på att starta en Facebook-grupp. "Missys fanclub/hyllningskör". Skulle vara bra för mitt ego. Eller rent destruktivt. Storhetsvansinne leder sällan till något gott.

Aaanyway.

Alla som går med kan få lite ludd? Eller det där geléhallonet jag hittade bakom soffan i torsdags? Ja?

Erkänn nu att du vill gå med. Erkänn.

Efterlysning

Fotade fin kamrat idag. Nyklippt och alldeles tokfin i håret var hon. Inte som jag, oklippt och alldeles tokig i håret.

Jag blev grymt inspirerad.

Jag vill också vara tokfin i håret! Tokfin.

Så.

Härmed efterlyser jag tips på frisersalonger i eller i närheten av Göteborg, som kan konsten att uträtta storverk med risigt hår. Alla tips mottages med stor tacksamhet och belönas med... ja... något... uhm... kanske?

Tokfint var det. Uj.

Vem är du, vem är jag, levande charader...

Vem är egentligen du som tittar in och läser? Är du lång och från Småland eller bagare från Östersund som råkade komma fel när du googlade på några slumpvis valda ord? Kommer du ofta hit eller är det första gången och får jag bjuda på en kopp te? (Virtuellt te, men ändå. Te?)

Jag är inte bara nyfiken, jag är ruskigt nyfiken, helt sjukt galet skitnyfiken. Ju.

Berätta!

Själv är jag något mitt emellan att vara lång och kort, smal och tjock, snäll och elak. Jag har glasögon, men bara ibland. Jag är galet naiv och extremt cynisk, jag har någon slags odefinierbar frisyr och är världens otåligaste. Jag älskar bilder, musik och allt som är vackert.

Och så är jag bäst i hela världen på att säga fel sak vid fel tillfälle.

Ungefär så.

Bland bekännelser och skämsbloggar

Är det bara jag? Bara jag som har en "skämsblog"? En skämsblog som i; en blog man är lite generad över att man följer. Som man ändå följer. Dagligen, eller så gott som. Som man inte riktigt vill stå för om någon skulle fråga.

Så. Allvarligt talat nu.

Är det bara jag?

Istället för musik förvirring

Jag har varit hemskt filosofisk på sistone, visst har jag?

Jag finner det hela mycket märkligt. Vad har hänt? Vad är det för fel? Är jag måhända sjuk?

En smula förvirrande, på det hela taget

Bayswater, Martha, Tyler och deras vänner (om du förstår vad inlägget handlar om redan när du läser titeln är du mer illa däran än jag...)

Jag äger flera väskor av typen Egentligenalldelesfördyra. Ibland funderar jag på att sälja någon av dem, jag plockar fram dem ur sina dust bags, känner på dem och funderar. Det slutar alltid med att min kärlek till väskorna är alltför stark för att jag ska kunna skiljas från någon av dem. Även om deras existens inte är riktigt försvarbar.

Gör detta mig till materialist eller bara konstig?

Man undrar

?

Hur gör man egentligen för att fotografera som Lina Scheynius?

En fråga bara

Dilemma

Jag ägnar mycket tankeverksamhet åt ett oooooh så viktigt problem just nu: En maskerad med tema TV. Tema. TV

Uh

Jaha?

Först tänkte jag: Bolibompadraken!
Sedan: Teletubbies!!!

Men så insåg jag att det där med en Teletubbieskostym verkar hiskeligt krångligt. Hur åker man tåg i en sån? För att inte tala om toalettbesök? Så jag har tänkt och tänkt. Och tänkt lite till Och jag har kommit fram till några alternativ, som bara suger något mindre än de andra.

De jag kommit på är:

Marge Simpson
Blossom
Carrie i Sex and The City
Yvette i Allo´Allo´

Tråååkiiigt...

Sambopersonen tycker att jag ska gå som:

Radar i M.A.S.H
Andy eller Lou i Little Britain
Dame Edna
Mork i Mork and Mindy

Alltså... Nej

Jag behöver hjälp

For real

Jakten

Jag är på jakt

Om min jakt vore film skulle den vara lite för lång och ganska tråkig. Den skulle vara färglös och kanske tysk. Den skulle inte ha någon tydlig upplösning och inget slut. Den skulle bara fortsätta och fortsätta. Och jag tror att dialogen skulle vara tämligen torftig. Filmens titel skulle säga allt och ändå försöka vara lite mystisk. Den skulle vara "Jakten på den ultimata tygväskan"

För var hittar man en sån? En Ultimat Tygväska? Med något fint tryck? Som får mig att le inuti?

Just nu stoppar jag ner allt som inte ryms i en alldeles vanlig handväska i ICA-kassar, men det känns ju så urbota tråkigt. Och dumt. Så det kan man inte fortsätta med

Nej

Jakten fortsätter

Manliga skor för ett rosa hjärta?

Mitt rosa flickhjärta vill köpa ett par manliga skor.
Mitt rosa flickhjärta har inte ett rött öre.
Mitt rosa flickhjärta fyller snart år.

Frågan är om det rosa flickhjärtat borde önska sig något hiskeligt tråkigt istället för ett par manliga skor, manliga skor som skulle göra det rosa flickhjärtat glatt och redo för hösten?

Det tål att tänkas på.

Nu ska det rosa flickhjärtat sluta blogga om sig själv i tredje person. Men först ska det rosa flickhjärtat äta glass.

Nedräkning...

Snart, snart, snart är det dags för semester

Jag har en fantastisk semesterplan
Jag ska bli ZEN

Så. Hur gör man?

Humtidumtidum...

Kollegorna gav mig en prenumeration på Allt om mat i bröllopspresent. Så långt allt väl. Fina bilder och trevliga recept som ska börja dimpa ned i brevinkastet. Trevligt-trevligt, tänkte jag.

Sedan insåg jag att jag står för... tja... låt oss kalla det... ingen(?) del av matlagningen i hemmet.
Det gör däremot Sambopersonen.
Men inte jag.

Och jag insåg att mina arbetskamrater är väl medvetna om ovanstående. Kanske alltför väl.

Så man blir lite fundersam.

Man undrar.

Försöker de måhända säga mig något?



Jag kan inte riktigt förstå vad det skulle vara. Alls. Men ändå...

Bra fråga

Suger verkligen allt eller är det bara för att jag har PMS?

Eller handlar det måhända om en oslagbar kombination?

Snor is in the air

Hur mycket snor kan en näsa generera?
Hur många näsdukar kan en person göra av med?
Hur äcklig ska man behöva känna sig?
Hur snyggt är det - egentligen - med en rödfnasig näsa?

Och hur länge ska man snora runt innan man ringer Farbror Doktorn?

Nå?

Vad säger ni, ska jag lägga upp en toalettguide till New York? Är det inte vad alla vill ha? Visst är det?

Desperat

Inser plötsligt att Sambopersonen* fyller år alldeles om hörnet.

Jävla skit.

- Du, Sambopersonen?
- Jaaa...?
- Du fyller ju år på ***dag!!!!!!!!
- Eh... Jag vet?
- Jaha... Eh... Ja. Tänkte att du kanske hade glömt?
- Nej.
- Nähä. Nä. Dåså. För jag har kommit på en jättebra present till dig. Ja, just det. Så är det. Jättebra faktiskt.


Finns det någon snäll därute med presenttips? Gärna sådär lite halvt fantastiska**? Ja?

Ni får min eviga tacksamhet***




* Här byts inga namn bara för att man råkar ha gått och gift sig. Allvarligt. "Manspersonen"? I don't think so.

** Andra går också bra...?

*** I flera veckor