tisdag 24 februari 2009

Inget gnäll

Idag tänkte jag låta bli att gnälla.

Trots att det är tisdag och trots att jag seriöst funderar över hur ett meningslöst sabla revben kan göra så ont (det är säkert bara inbillning ändå. Såklart! Ja, så tror jag.)

Inget gnäll. Gnäll är för mesar. Yup. Mesar, I tell ya.

Jag fick idag stränga förmaningar av arbetskamrat att inte glömma att andas. För om man glömmer att andas kan man tydligen få lunginflammation. Där ser man. Det verkar liksom logiskt på något vis, men jag har ändå aldrig tänkt på det på det sättet tidigare.

Men det var ju inte det vi skulle prata om. Nej. Vi skulle prata om något roligt. Yay! Men vad, oh vad? Kanske... att imorgon är det onsdag? Ja? Onsdagar är bra. Jag har alltid tyckt att onsdagar är sympatiska på något vis. Sen tycker jag om ordet. Onsdag. Fast det är ännu bättre på franska. Mercredi. Många konsonanter, så det liksom krasar i munnen.

Så låt oss alla nu hylla onsdagen. Den leve. Hurra! Leve den.

Om man bara blundar riktigt hårt

Låt oss resa
Långt bort
Möta våren i New York
Vi packar väskan full med vackra klänningar och stolpiga skor
Njuter av sol och jordgubbar och konstiga smörgåsar och chokladdrinkar och skugga och värme från asfalt

Vi ger oss av från slasket en liten stund
Tar på matroshatten
Lutar oss tillbaks i soffan med en kopp te
Blundar
Och andas

Fettisdag fet-tisdag fettis-dag

Redan innan klockan slagit tio (10) hade jag hunnit få i mig två (2) finfina semlor. Det ni!

måndag 23 februari 2009

Jättesmart faktiskt

Jag är hemskt smart. För att illustrera hur smart jag är vill jag ge er några exempel:

1. Jag tror att jag har ansvar för allt som händer i min närhet. ALLT. Yup. Visst är väl det smart tänkt? (Fast det är klart; när jag var yngre trodde jag att hela världen var mitt ansvar. Nu handlar jag, på sin höjd, en ekologisk t-shirt på H&M och kravmärkt kaffe på mataffären.)

2. Jag ramlar på hård asfalt, skadar mig visst lite värre än jag trodde och envisas med att gå till jobbet, trots att jag knappt kan prata i fullständiga meningar. Ont? Pffft! Feber? Bah! Se där. Ännu ett exempel på min briljans (det är här ni ska tycka sådär lite lagom synd om mig, ok...?)

3. Jag tror att jag har mognat en massa sedan jag var femton. Hur kan jag ens tro något sånt? Va? Det är lika bra att jag försöker skärpa till mig och inse att jag nog aldrig blir mer än fjorton. Och ett halvt. Typ.

4. Man går inte upp i vikt av semlor. Sådeså! Och det här håller jag fast vid.


För den är ju så liten...? Ja?

Grubblerier

Jag håller på att grubbla en del. Det är rätt korkat att grubbla, och det är väl just därför jag inte kan låta bli. När man pulsar i snö har man all tid i världen. Att grubbla. Som jag inte borde hålla på med för det är meningslöst och korkat. Så jag fortsätter. Att grubbla.

Så dumt, tänker jag. När jag kunde ägna mig åt att tänka på viktigheter, som drömmar och champagne. Eller rosa volanger och stolpiga skor? Eller politiska frågor? Eller bara läsa en bok?

Eller så, tänker jag. Eller så fortsätter man att grubbla. Fast kanske bara litegrann? Yttepytte? Ja?

Nåväl.

söndag 22 februari 2009

Helgen vecka åtta - kort sammanfattning


Snö
Snösnösnö
Fotomässa
Frukost på stan
Semla
Jelly Babies
Märkligt vacker och märklig film
Bilturer
Snö
Slask
Vårvintervår
Mer film
Champagnefika
Fint
Snö
Snö
Snö

Ungefär så

lördag 21 februari 2009

Tidsresenär

Då och då händer det att man stöter ihop med någon på stan, någon man inte sett på år och dar, någon man blir lite glad av att se igen. Och plötsligt, för en kort sekund, innan man finner sig igen, är man tillbaka till våren tvåtusen eller kanske tvåtusenett, man hör Håkan Hellström sjunga om tanter och tragik, man har långt blont hår och en hel hög med tricks för att få studiemedlet att räcka månaden ut.

Så, plötsligt, blir allt som vanligt igen. Och man undrar om personen man stötte ihop med märkte något.

fredag 20 februari 2009

Visst, väl?

Visst är det väl bra konstigt att inte alla tänker som jag?

Att inte alla ÄR som jag är liksom lättande. Fatta vad jobbigt det hade varit att träffa på sig själv titt som tätt. Men att alla inte TÄNKER som jag, däremot. Obegripligt är det. Yup. OBEGRIPLIGT.

Något annat jag undrar över är varför inte andra människor kan läsa mina tankar. Det är också bra konstigt. För att inte tala om att jag inte kan läsa andras!

Fast det är klart. Det hade kunnat bli lite jobbigt i längden. Så, nä. Vi hoppar det.


Missys tankar den tjugonde februari 2009: Isländsk lakritschoklad.
Vem hade kunnat gissa det?

torsdag 19 februari 2009

Torsdag

Ikväll dricker man te, tittar på snön utanför fönster och lyssnar på fina Feist. Och längtar lite smått efter sommar.

Jomenvisst

onsdag 18 februari 2009

Judging a book by it's cover


Det finns böcker. Och så finns det böcker. Och så finns det böcker om kärlek. Och så finns det böcker om KÄRLEK. "Love is a Mix Tape" var en av de finaste böckerna jag läste förra året. Och så har den ju så ruskigt fint omslag också. RUSKIGT fint är det.


... Vilket får mig att tro att jag kommer att älska även denna bok. Vad tror ni?

Finonsdag

Idag ska jag jobba lite lagom mycket. Sedan ska jag ta en lång promenad. Och en kopp te. Och kanske en god bok.

Och vet ni vad? Jag har redan hunnit äta tårta idag. Bara en sån sak!

Jag tror det blir bra det här.

tisdag 17 februari 2009

Om att finna sig själv, fyra kvitton, en Post It-lapp, ett bortglömt blandband och ett paket tuggummi

Jag håller på att försöka finna mig själv

Vissa åker till Indien, andra till Malaysia

Själv tänkte jag börja leta i skokartongen bakom hyllan i klädkammaren. Jag har en teori om att det är bra mycket troligare att jag hittar mig själv där än att jag skulle göra det i något land långt borta där jag aldrig varit. Vad är oddsen för det egentligen? Nej, jag tror på den där skokartongen.

Utmaningen


Jag blev utmanad av Frk P och Lilla Duktig. Utmaningen gick ut på att plocka fram den sjätte bilden ur den sjätte mappen på datorn.

Jag har en bekännelse.

Jag fuskade.

För den sjätte bilden i den sjätte mappen är en bild på mig. I hatt. Och, tro mig, den behöver ni inte se. Nej, man skulle till och med kunna säga att ni mår bäst av att slippa. Så istället klickade jag fram en bild på måfå medan jag blundade. Och det här är faktiskt alldeles sant! Eller i alla fall nästan sant. Ok?

Bilden föreställer en fin liten kamrat på Kafé Marmelad i Majorna en kväll i december. Hon är lite suddig, men ändå fin. I verkligheten brukar hon dock inte vara fullt lika suddig. Fortfarande fin, bara mindre suddig.

Marmelad har för övrigt stans godaste kaffe. Gå dit vettja!

måndag 16 februari 2009

Skärpning tamejtusan!



Men allvarligt

Det är ju så man deppar ihop alldeles när man kommer in hit. Så kan vi ju inte ha det. Allvarligt. På ärligt. Nej, nu blir det fest och gamman. Ja, för tusan! Eller, om inte fest och gamman, i alla fall en rosa klubba eller två. Och kanske något dåligt skämt.

Sounds ok?

Nu ska jag halta iväg och tycka lite synd om mig själv och mitt fotbollsstora knä. Alla som har fotbollsstora knän förtjänar godis idag nämligen. Och kakor. Har jag hört.

See ya!

Hot hot hot

Jag är extremt klumpig. Och dessutom verkar saker för närvarande, så att säga, suga. Så vad annat kunde man förvänta sig än att jag fetsnubblar mitt på Avenyn när jag springer efter spårvagnen?

Jag försökte göra det lite liksom snyggt och snitsigt, men är inte helt övertygad om att jag lyckades fullt ut.

(Som en bonus bör tilläggas att mitt ena knä numera knäpper på ett lite spännande sätt. Och är stort som en fotboll. Eller i alla fall en ovanligt stor tennisboll.)

Skrubbsår är sexigt. Jävligt sexigt.

Det är i alla fall vad jag har hört.

onsdag 11 februari 2009

FYI

Jag: Hej, jag heter Missy och har svintohår
Alla: Hej Missy!

Idag har jag gjort mitt bästa för att motverka svintohåret. Det gick, så att säga, "sådär". Jag använde schampo, en gammal kroppsolja från Body Shop jag hittade bakom lite grejer i badrumsskåpet, balsam, inpackning och ännu mer balsam.

Resultat?

Som innan. Ungefär. Men nu luktar det lite skumt också.

Som en bonus, kan man säga.

Kravspec februari anno 2009

Jag skulle vilja... nej, det var inte sant. Vi provar igen. Från början:

Jag kräver mer kakor och champagne i tillvaron. Inte önskar. Kräver. Så. Eller, ja... champagne och champagne. Jag är inte den som är den. Vilket vin som helst med lite bubblor i blir bra. Och kakor. Goda kakor, rosa kakor, fina kakor. Och glitter! Mer glitter.

Alltså. Kort sammanfattning: Mer av kakor, bubbel och glitter. Mindre av grått, trist och slaskigt. Det kan väl aldrig vara för mycket begärt?

tisdag 10 februari 2009

Inte jag, inte

Jag skulle aldrig stå och sjunga högljutt för mig själv inne på min lokala ICA Nära. Jag skulle heller aldrig stå och fundera på om den stackars kvarlämnade butterkakan borde få flytta hem till mig.

Så det var inte mig du såg.

Capisce?

måndag 9 februari 2009

Istället för musik, förvirring

Jag ville skriva något roligt. Men vissa dagar kan man inte vara rolig, hur mycket man än försöker.

Inte det minsta faktiskt.

Vissa kan nog, men inte jag.

Vissa kan en hel massa saker.

Vissa sjunger alltid rent, är alltid glada, har schamporeklamshår, kritvita tänder och platt mage. Visa misslyckas aldrig, är aldrig lata, aldrig trötta och aldrig pinsamma. Och om de är det så är det bara gulligt.

Vissa kan vända negativt till positivt, istället för ledsen i ögat, dans.

Inte jag. Inte idag. Kanske en annan? Jag är istället för musik förvirring.

Jag skriver något obegripligt istället. Tänker jag. Och sen skrev jag det här, och lyssnade lite på Anna Ternheim, eftersom Summer Rain är så vacker att det gör ont, och åt en bit choklad. Fast jag ju inte borde. Men ändå. Choklad är ju choklad. Ju.

fredag 6 februari 2009

Anna, jag älskar dig

Jo det var så att.

Jag tror att jag blivit lite kär. Eller ganska mycket faktiskt.

I Anna.

För Anna sjunger som ingen annan, hon är stilig som få, hon fullkomligt strålar och man vill bara ta med henne hem och behålla henne. Fast det får man visst inte. De sa att det inte ingick i biljettpriset, så jag fick ge mig på den punkten.

Men himla fin är hon. Anna.

Kärlek vid andra ögonkastet

Jaha. Så har man plötsligt bloggat i två år.

Två år.

Och det som aldrig var menat att bli något seriöst. Det var ju bara en liten flirt, ett festhångel, en engångsgrej. Men sen satt man där och ville nog ha en andra dejt, trots allt, trots att bloggen kanske inte riktigt var "jag", trots att han inte delade min musiksmak eller kanske hade lite pinsamma skor. Men bloggen hade en inre charm och ju mer jag fick se av den desto mer tyckte jag om honom. Och till slut ville jag inte vara utan honom.

Kram på sig bloggen, och grattis på tvåårsdagen!

onsdag 4 februari 2009

Vad man kan göra på en onsdag

Ibland Facebooktrakasserar jag fina vännen.

Då skickar jag ett meddelande. Och ett till. Och ett till. Och ibland kanske ett till.

Sen så fascineras jag av att se fyra bilder, eller tre, av mig själv ovanför varandra. Och så tänker jag lite på att man borde välja sin fulaste bild som profilbild på Facebook istället. Baraföratt.

Sedan äter jag vaniljyoghurt med varma hallon. Eller chokladsås. Kanske direkt ur tuben. Och så funderar jag lite på allt jag borde göra, på nyttiga saker, som att städa, feja, fixa. Och det slutar alltid med att jag inte gör något av det. Kanske tar jag lite mer chokladsås. Letar fina bilder. Eller läser lite i en bok eller fin tidning och låtsas lärd.

Jag ringer inte, jag stressar inte. Jag tar det lugnt.

Och andas.

Andas.

tisdag 3 februari 2009

Från dålig till en smula bättre

Tisdag.

Som alltid är tisdag den dag i veckan som får mig att känna mig dålig, lat, korkad, dum, elak, långsint, tjurig, gnällig och ond. Och ledsen. Och arg. Och trött.

Först lite. Sedan lite till. Sedan ännu mer.

Men så får jag fika med en fantastisk vän, som hjälper mig att skratta åt eländet. Ibland kan det vara så enkelt.

måndag 2 februari 2009

Inte så galen som man kan tro

Är hon galen? tänker ni när ni ser att jag säljer både min finaste fina Älskling och mina luvely tassfodral. Har hon tappat förståndet alldeles?

Jag kan lugna er. Not to worry.

Nej.

Jag har bara blivit smått besatt av den dära Nya Kameran.

söndag 1 februari 2009

Söndagstänkt

Jag tänker.

Jag tänker att det var tur att jag inte visste om att Permanent Vacation hade utförsäljning häromdagen. För jag hade handlat fast jag inte borde för det är så fint så fint kärlek. Jag tänker att jag undrar om jag håller på att bli förkyld. Jag tänker att jag inte vill. Bli förkyld. Jag tänker att jag åt världens godaste semla igår. Jag tänker att jag har övat duktigt hela helgen på att inte säga allt jag tänker. Jag tänker; heja mig! Jag tänker på sommar, sol och tunna bomullstyger. Jag tänker att det är februari. Och jag tänker att jag måste vara galen som köper en begagnad kamera från någon jag inte vet något om.

Så tänker jag.

Säljes: Älsklingen


Jag tänker sälja min älskling. Jag har siktet inställt på en ny älskling, men då blir det till att sälja den jag har.

Älsklingen heter Canon EOS 400D och är en underbart trevlig digital systemkamera. Likadan som den ovan, fast min älskling är silverfärgad. Way snyggare, liksom!

Han passar alldeles utmärkt både för den som är helt nybörjare på det här med foto och för den som vill greja en hel massa med manuella inställningar (kunde jag lära mig kan vem som helst!). Kameran inhandlades på B&H i New York i maj 2008 och jag har sedan dess tagit väl hand om den. Självklart följer manualer, sladdar, laddare, batteri och originalkartong med, tillsammans med kit-objektivet Canon EF-S 18-55/3,5-5,6 (inkl framre och bakre linsskydd) och trådlös fjärrutlösare. Ett riktigt kanonpaket, med andra ord!

OBS! Du behöver en adapter för att kunna använda laddaren i ett svenskt eluttag, men det köper du enkelt för ca en hundralapp.

Bilder tagna med kameran kan du se HÄR. Andra som använder en 400D är bl a Mikadzuki ( t om November 2008), Underbara Clara samt NioTillFem-Sandra.


Prisidé för hela paketet: 3500 kr.
Maila, på missybloggen [at] hotmail.com, om du är intresserad :-)