Weekend Update

Jag tänkte berätta om veckan

Jag tänkte att ni ville veta

Jag har jobbat. Och sovit. Och åkt buss

Ungefär så har min vecka sett ut. Inspirerande och avundsvärt. På så många sätt. Lite avundsjuka blev ni allt nu. Visst? Erkänn?

Jag vet nog

Stay positive

Vet ni vad som är mysigt? Jo, snustorr hud. Det är mysigt. Är det något som är mysigt så är det snustorr hud.

Vet ni vad som är skönt? Jo, regn och kyla. Det är underbart.

Vet ni något annat som är både snyggt som tusan, skönt och mysigt? Jo, eksem på ögonlocket. Ja, är det något som är både snyggt, skönt och mysigt så är det eksem på ögonlocket. Jodå.

Jag har hört att positivt tänkande ska vara det nya svarta.

Kram?

Det här med kramar dårå.

En kram kan vara på så många sätt. Och den kan vara mycket. Eller lite.

Den kan vara "hej - halvbekanta - person - som - jag - kanske - egentligen - inte - borde - krama - men - nu - gör - jag - det - så - skitsamma - liksom" och den kan vara "hej - kompis". Den kan vara "allt - blir -bättre - snart - lovar" och den kan vara "jag - tycker - om - dig - massor".

Kramar är viktigt. Ibland. Ofta.

Det var bara det.

Tipsigt

Tänkte bara tipsa om ett gäng Tradera-auktioner jag har uppe HÄR.

UPDATE: Och så la vi upp ett par finfina auktioner till.

We'll always have Paris

Det pratas om att åka till Paris. Man vill dit. Man VILL! Första omgångens planering går i stöpet och man säger "En annan gång? Ja? Snart? Ja?" och alla nickar samstämmigt.

Men så kommer den blöta, kalla, januariverkligheten och tränger sig på. Och Paris får vänta.

Ett tag.

Men sen, sen, snart vill man dit! Oh!

Tills dess ser man fina klipp från "Flight of the Conchords" och väntar på att våren ska komma.

Hyckleri är mitt mellannamn

Jag var inne på H&M igår och provade fina kläder.

Eller... ja. Provade och provade. Jag la märke till att inte ett plagg gick att knäppa. Inte ett. Och då ansträngde jag mig ändå verkligen. Konstigt, tänkte jag för mig själv. KONSTIGT! Men som jag sa. Jag försökte. Believe you me. Jag tror att en knapp kan ha lossnat nånstans. Ehum.

Men alltså.

När ändrade H&M sina storlekar?

Hur gick det till när ALLA kläder i min garderob krympte?

Varför tycker jag plötsligt att skor är de enda plagg värda att köpa?

Någon?

Ja?

Från och med nu äter jag bara äpplen. Och vatten. Fast det dricker jag. Oh joy. Och kanske, kanske, tar jag ett gammalt salladsblad när jag vill festa till det.

Vad sa?

Stor hycklare?

Jag?

Yup. Jag kan inte annat än att hålla med. Helt och fullt.

Yay!

Kolla vem som flyttade hem till mig idag. Oooooh! Coola kalaspinglan Lilla Duktig hjälpte mig att adoptera honom från Tokyo. Yay! Tusen tack!


Och till dig som inte känner lillkillen ovan:
Shame on you!

Det här med tatueringar

De säger: Varför?
Jag svarar: Därför

De säger: Ångrar du inte den du har så himla mycket att det nästan inte finns?
Jag svarar: Nä

De säger: Stilrent is da shit
Jag svarar: Precis. Och eftersom vi inte vill tatuera in skit så hoppar vi det. Ok? Gulliga djur rockar ju!

De säger: Du är DUM!
Jag svarar: Jag är faktiskt jättesmart faktiskt. Sådeså!

Så. Nu återstår bara att boka en tid. Och att verkligen bestämma-bestämma-bestämma sig. Och att boka en tid. Och att boka en tid. Och att boka en tid. Att boka tiden verkar på det hela taget bra mycket läskigare än att verkligen genomföra det.

Som ni kanske förstår är detta inlägg ett enda långt offentligt samtal med mig själv. Stackars er som varit tvungna att läsa hela alltihopet. Stackars.

Så.

För att sammanfatta:

Gulliga djur rockar, liksom trettioårskriser. Tydligen.

Bland bekännelser och skämsbloggar

Är det bara jag? Bara jag som har en "skämsblog"? En skämsblog som i; en blog man är lite generad över att man följer. Som man ändå följer. Dagligen, eller så gott som. Som man inte riktigt vill stå för om någon skulle fråga.

Så. Allvarligt talat nu.

Är det bara jag?

Baraså

Jag färgar håret
Jag köper rosa kläder
Jag vill göra en ny tatuering

Jag anar en trettioårskris

Mitt nya, sunda, liv

Idag började mitt nya, sunda, liv. Mitt nya, sunda, liv är fint som snus. Och sunt. Och innehåller mycket ost.

Jävligt mycket ost.

Så ni vet.

Imorgon!

Nu tänker jag gå och lägga mig. Men först ska jag borsta tänderna.

Sen ska jag lova mig själv, för sjuhundrade gången, att "imorgon är det jag som går och lägger mig i tid. Jajamen!" Imorgon kommer jag nämligen äntligen förstå att det inte fungerar att sova inga timmar alls nästan om man ska vara upprättstående framåt eftermiddagen. Och det brukar vara att föredra. Tänk. Imorgon kommer jag att vara så mycket klokare. Är det inte fantastiskt?

Men först: Borsta tänderna.


Jag vet att ni ville veta. Jag vet nog.

Mmm... Bakelser!

Jag tänkte ha prinsesskalas.

Det eller mustaschfest. Det ena utesluter inte det andra, tänker jag. Bakelser, bubbel och DYI-prinsesskronor. Eller lösmustascher. Visst verkar det bra!

Men eftersom jag är lat och ganska trött orkar jag inte skicka ut någon inbjudan. Kom över vettja! Allihop*

Förresten.

Ta med bakelser. Jag tycks inte ha några hemma.

Och bubbel. Ta med det också.

Och guldpapper till kronorna.

Jag kan stå för... eh... uhm... vänta lite... jag tror jag har lite ludd i ena fickan...? Så... ludd? Jag står för ludd, helt enkelt. Ludd och glatt humör. Eller... nja. Ludd, åtminstone.

Vi säger så då?



* Här vinkar jag försynt till mina tre läsare. Hej-hej!

Domo arigato!

Ni vet, de där dagarna man är trött och hängig och inte mycket går som man har tänkt? De där dagarna när man gräver ner sig i sitt alldeles egna i-landselände och sakerna runt sig man inte är riktigt nöjd med? Man knatar runt och tycker lite allmänt synd om sig själv och undrar varför, varför, oh varför, tycker inte alla synd om mig? Lite lagom alltså. Inte jättemycket. Bara lite.

Och så kommer man hem och får veta att det ska komma ett litet something med direktleverans från Tokyo. Och man blir glad på ett nästan löjligt sätt. Och sen suger det inte så mycket alls faktiskt. Alls! Yay!

Gud vad jag är ytlig ändå.

Klippetiklipp

Ibland måste frågan om fri sikt få företräde framför frågan om det verkligen är en så klok idé att klippa luggen själv. Idag var en sådan dag.

Och nu; ett meddelande från våra sponsorer

Man måste rensa ut för att kunna andas ordentligt. Och så finns de där sakerna som inte blev riktigt rätt till mig, men med all säkerhet är helt fantastiskt rätt till någon annan. Och de sakerna letar efter sin rätta ägare HÄR på Tradera.

Om dåliga dagar och rosa parfym

Idag har jag haft en dålig dag.

Fina flickor har inte dåliga dagar. Fina flickor är alltid glada och soliga och trallalar sig fram i livet. Fina flickor luktar alltid lagom gott, de svettas inte och har aldrig basilika mellan tänderna. Och de har inte dåliga dagar.

Jag, däremot. Uj. Utan att gå in på detaljer kan vi väl säga att gråt och tandagnissel var inblandat, liksom halkande på trottoar, allmän dumhet (mest från min sida...), tjurighet (än en gång; min sida) samt ett ruskigt fall av dålig-hår-dag.

Och som om det inte vore nog så blir det ingen ny fin rosa mobil heller.

Ja, man kan faktiskt säga att jag VAR TVUNGEN att köpa en parfym för att pigga upp den här jäkla dagen kan man faktiskt säga kan man. Jo.

Motivation är A och O

Stora planer. Jag upprepar (är ni beredda?): STORA PLANER.

"I år" säger jag till mig själv. "I år ska jag spara pengar. Ja, minsann!"

Pengarna som ska sparas ska användas till en resa. Och jag inser att här måste det, jävlar i min lilla låda, sparas rejält om det ska bli klöver i sådan kvantitet att det räcker till den dära resan.

Så jag tänkte "motivation är A och O. Jo, minsann. Det är vad det är". Sedan började jag fundera. Hur ska jag belöna mig själv för mitt oh så idoga sparande?

Först vill jag nog ändå ha den där fotoboken av Lina Scheynius som jag fortfarande inte köpt. Den är ju så fin! Och inte är den alls särskilt dyr heller. Det blir en bra belöning. Jajamen! Och så halsbandet. HALSBANDET. The Halsband. Av Klara Eriksson. Jag har ju faktiskt velat ha det jättejättelänge nu. Klart jag ska ha ett halsband. Man kan ju inte bara gå runt och önska och önska och aldrig köpa sig det. Om jag kan spara pengar kan jag få ett halsband. Jomen! Och sen då? Oh! De där Whyredskorna! Oh! Och de röda näbbstövlarna som jag önskat mig i tre långa år. Mmm. Finfin belöning, det där!

När jag tänker närmare på saken undrar jag lite hur jag ska kunna spara några pengar alls. Tydligen förtjänar jag en väldig massa belöningar, nämligen.

Fan...

Sjutton år

Jag minns när jag var sjutton år.

Vagt.

Och minnet är selektivt och lite lurigt.

Men jag minns sena nätter, vodkadrinkar, gin och fruktsoda, dramatiska gräl med vänner, olycklig kärlek och hur rädd jag var för allt. Jag minns pojkar som spelade gitarr och hur de alla tycktes älska Red House Painters, jag minns gräsfläckar på mina jeans, jag minns lägereldssång, cyklar och miljontals tittar på Dirty Dancing. Jag minns konstiga hemmafester och svartklubbar. Jag minns tråkigt, trist och grått.

Minnet är selektivt. Och man kan lätt få för sig att romantisera saker. För jag minns att jag verkligen hatade att vara sjutton år. Som tur är behöver man bara vara det ett enda år av sitt liv.

Och jag minns att den enda som förstod, den enda som verkligen förstod - var Morrissey.

2009

Efter att ha pratat om det en stund kom vi fram till att detta år inte är konsumtionens år. Detta år är upplevelsernas och resornas år, inte prylarnas år. Om de inte är rosa förstås, skyndade sig samtliga i sällskapet att tillägga. Ja, om de inte är rosa.

Anledning att byta. Eller inte

Jag har räknat lite.

Om jag skulle blogga på Metrobloggen skulle jag få blogga i ungefär tio år, sedan skulle jag kunna köpa mig något fint för pengarna jag tjänat.

På Överskottsbolaget. Om det fortfarande finns. Om tio år.

Yay...

Funderar...

Funderar på att sälja mina svarta Åsa Westlund-träskor i modellen Stockholm midi. Men jag vet inte. Så svårt det blev. De är helt underbara, men jag har knappt använt dem och de står och stirrar anklagande på mig i garderoben.

Intresserad?

De köptes på Tjallamalla sommaren 2008. Storleken är 38, de är jättesköna, kanonfina och kostade nya *host host* 1695 bananer.

Låt oss säga... 1100? Nå?

Eller om någon vill byta ett par "London Midi" (vilken färg som helst) mot dessa. Det går också bra.

Trettondagsafton

Idag skulle man kunna göra en massa saker

Man skulle kunna tvätta
städa
diska
gå ut

Eller... nej. Inte gå ut. Det är ju för bövelen tio minusgrader ute. Stryk gå ut.

Träna skulle man också kunna.

Eller så skulle man kunna sitta alldeles still och äta glass.

Skulle man.

Idag

Idag funderade jag lite över det här med att det är nytt år
Nytt år, nya möjligheter

Och jag bestämde några saker

Jag bestämde att jag inte ska fördjupa mig i några skönhetsmagasin riktade till kvinnor i åldrarna arton till tjugofem. Inte heller ska jag fördjupa mig i skönhetsmagasin riktade till kvinnor i åldrarna tjugofem till tjugonio. Eller tjugonio till trettiofem. Eller någon annan ålder.
Jag ska läsa vackra, fina bloggar, med foton som är så fina att det gör ont, med pyssel, knyppling och kafferep, med underfundiga texter och med saker som berör mig. Sånt ska jag läsa.

Och bra böcker. RIKTIGT bra böcker. Dåliga böcker göra sig icke besvär.

När jag hade funderat klart färgade jag håret rött.

Baraföratt

Sjukt bra!

Sugen på en finväska eller en splitterny grön Burfitt-klänning? Kolla här dårå

Gott nytt år!

Inspirerad av söta Nio-till-fem-Sandra vill jag också berätta om min nyårsafton i bilder. Sådeså.

Here goes:

Fina vännen och hennes pojkvän kom över. Vi åt mat, drack bubbel och skålade in det nya året. Och tog det här fina gruppfotot. Jag är tvåa från vänster i bild. Jag hade hjälm på mig. Uppenbarligen.

Sen kom Tomten en kort sväng för att dricka bubbel

Jag bar givetvis nyårsmustasch under kvällen och sa franska saker som "Je voudrais une pomme", "baguette", "champagne" och "oh la la!"

Mais oui!