Innan jag svettas bort till en liten pöl* är det tre personer jag borde ringa till. Trevliga människor alla tre. Bordebordeborde. Men telefonen är inte min vän. Av så många anledningar.
a) Telefoner är läskiga. Det bara är så.
b) Telefoner gör mig nervös. Varför? Beats me.
c) Sa jag att de är läskiga?
Dessutom var det inte mer än... fyra år sedan någon senast ringde och på fullt allvar frågade om jag "hade mamma eller pappa där?". För fyra år sedan var jag 24 år. Är det en merit att låta ung? Ung som i... tretton?
Nej, om man skulle ta och ringa lite.
Nu.
* Det är hundra grader varmt. Minst. Kanske tusen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Tusen grader räcker inte. Få se nu vad kommer efter tusen. Två tusen grader.
Snacka om varmt.
Det är bara det som är i just min lägenhet.
Tvåtusen grader? Det är många grader, det.
Jomenvisst..telefoner är läskiga små saker. Fast jag har en fin röd kobratelefon och den är jag inte så rädd för. Jag skulle älska om någon ringde mig och frågade detsamma:-)
Haha! Förstår din känsla.
Jag är inte avundsjuk för fem öre. Jag fullkomligt HATAR/AVSKYR/(annat obscent ord) telefoner och tillhörande samtal med personer/instanser som inte tillhör min närmaste sfär och som jag kan prata ostört med.
Var tvungen ringa en bilverkstad idag om att koda om en nyckel till våran bil, det var verkligen jättehemskt.
Vörmeslaget är helt klart ett smakprov om helvetets eviga svaveleldar och jag är övertygad om att det finns telefoner in hell med. jag avskyra att tala i telefonen. E-mejl och blogg är mina bästa kommunikationsmedel. Gillar även att få sms men inte att skicke dem samt såklart att träffa personen ögoa mot öga.
Så jag har telefonfobi...
Telefonskräck är ett vanligt fenomen.
En kompis har en riktíg fobi.
En gång satte han in en annons på blocket.se.
Sedan fick vi kompisar turas om att vara hemma hos honom...om det skulle ringa någon!
Det vill jag kalla fobi! :D
Smartasmia: Om jag hade en kobratelefon kanske det skulle kännas lite mindre läskigt? Ja, jag tror nästan det ;-)
Mill: Verkar vara ett välkänt fenomen!
Fredrik: Jag kan inte ens ringa min närmaste sfär utan att få lite lätt panikångest och handsvett. Charmigt...
Maria Byström: Håller med dig helt och fullt!
Sura Citronen: Aha! Så det är så man ska göra... :P
Men du Missy, vi kanske skulle samtala på telefon istället för i bloggosfären? Två telefonfobiker på linjen, tala om tryckande tystnad!! *skrattar*
Skulle ju kunna bli precis hur läskigt som helst...!
Skicka en kommentar