På väg hem från jobbet en fredag börjar man känna efter. Halsen. Huvudet. Halsen Huvudet. Halsen. Huvudet. Och inser att; minsann, om man inte håller på att bli förkyld. Februari och förkylningar går ju liksom hand i hand. Hem, duschar av sig febrigheten och går på lugnt litet kalas. Vaknar lördag morgon och börjar dagen med att snyta ut en armé av snor, äter frukost, häller i sig en massa kaffe och bestämmer sig. NEJ! Jag tänker inte gå med på att vara förkyld! Nej! För bövelen!
Får se om det fungerar.
Nu ska den här ickeförkylda talaren ge sig ut på litet promenerande på stan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Helt rätt inställning! Våga vägra vara förkyld :P
skratta snoret rätt i ansiktet bara!!
Emma: Vem är förkyld? :o
Hedgehog-Sara: Jag försöker, men det skrattar bara tillbaks...
Skicka en kommentar