måndag 20 augusti 2007

Facebook kom hem! Allt är förlåtet!

Jag ångrar mig. Jag tar tillbaks. Förlåt mig Facebook, förlåt! Du är inte alltigenom ond, trots allt. Jag säger det igen: Förlåt!

Ok, det som gjorde mig skeptisk från början är jag fortfarande skeptisk mot. Att det är en sluten community, att det känns lite obekvämt med hela grejen, att människor tar sig själva på lite för stort allvar, att folk lägger upp smickrande profilbilder av sig själva när de tagit på bästa spegelminen. Jag blir generad och lägger upp en avatar där jag ser... eh... ja, låt oss kalla det... speciell ut. För att kompensera. Men jag hittar de där gamla vännerna som jag tappat bort och undrat över, men aldrig kommit mig för att leta upp på riktigt. Och de hittar mig. Och det känns bara trevligt och inte pinsamt eller jobbigt någonstans. Bara att kolla av och få veta hur de har det nuförtiden, vad som händer, och mötas av ett "jag har verkligen tänkt på dig och funderat på hur du har det" eller ett "jag har försökt hitta dig, var har du varit?" ger ju onekligen en ganska bra magkänsla.

Vilket får mig att fundera över att man (jag) aldrig skulle leta upp människorna i telefonkatalogen. Om de ens finns där är min telefonskräck lite för stor. För tänk hur pinsamt det skulle kunna bli. Tänk att ringa upp och mötas av ett "jaha, och vem är du då...?" Egentligen är det ju helkorkat, men sån är jag.

Så: Ut på Facebook med er och hitta de där ni tappat bort men undrar över! Om de är det minsta lika mig* så kommer de bli kalasglada över ett "jag har tänkt på dig, hur har du det?"






* 165 cm lång, brunt hår, glasögon, rosa sneakers, gillar skor,bacon och Regina Spektor, och så vidare, och så vidare...

7 kommentarer:

Mary Lady Luck sa...

Åh jag älskar också bacon! Har du prövat baconinlindade getostsnittar som man steker snabbt på hög värme från delikatessdisken? Kärlek i munnen :)

Missy sa...

Åååh! Låter helt fantastiskt gott! Vi får helt enkelt ha en bacondejt någon gång :-)

Pannis sa...

En annan hörde just på P1 Morgon om hur Facebook äger dig när man blir medlem.... :) De kan sälja allt du talar om för Facebook. Så fint. Jag är ju med, så jag bryr mig inte, men det var ändå fint på något sätt. Hör till tiden.

Smartasmia sa...

Nope - jag är fortfarande inte övertygad. Känns bara som en jobbig syssla att hålla sig uppdaterad där...för min del i a f:-) Cyklar hellre en tur..eller plockar fästingar på benen (nja..) eller gör paj. Fast fortsätt övertyga, du:-) tjipp

Missy sa...

Pannis: Jag sa inte att jag slutat vara skeptisk, jag säger bara att det finns bra saker också ;-)

Smartasmia: Jag är själv skeptisk, så det är heeelt ok ;-) Förresten... Paj? Sa du paj? Det är ju för övrigt något jag INTE är skeptisk mot. Mmm...

yeh-yeh girl sa...

Jag funderade på att facebooka, det började med: skriv hela ditt namn. Hjälp jag är ju världens hemligaste ju, hur skulle det se ut!

Missy sa...

Jag vet! Lite scary är det allt...