onsdag 11 april 2007

Aaah, the memories!

Svensk hiphop. Är det min generations svar på Beatles? I så fall är det jäkligt orättvist.

Varje gång jag hör svensk rap får jag konstiga flash-backs till avgörande händelser i min... eum... ungdomstid. Ska det vara så? Idag började jag nästan gråta när jag hörde Petters "Såklart".

Normalt?

8 kommentarer:

Kanalisera sa...

Haha! Ja, det är fan jävligt orättvist! Hade jag fått välja hade jag tagit Beatles alla dar i veckan. Eller om man åtminstone hade varit jämnårig med Ebba Grön och gänget. Det hade varit fränt.

dddd sa...

Jag gråter av helt andra skäl när jag hör den, hahaha! :D

Kerstin sa...

Såklart att det är normalt :)

Smartasmia sa...

Nej, nej...INTE normalt;-) Här har du en från den riktiga Beatlesgenerationen...gulp!

Mary Lady Luck sa...

Ha ha, häromdagen hade jag Ken (om någon kommer ihåg vem det var) som kund på jobbet. han jobbar nog som byggare om någon undrade.

Caravaggio sa...

Jag minns den svenska hiphop-boomen som om det var igar. Vilken fantastisk tid det var nar P3 fylldes av Petter, Ken, Blues, Feven, Melinda Wrede, Big Fred och inte minst Ayo.

Ett av mina stoltaste ogonblick i livet ar nar jag salde kaffe och bensin till Petter nar jag jobbade en sommar pa landet.

Jag skulle nog inte fa tarar av Sa klart! snarare Vinden har vant tror jag eller kanske Mikrofonkat.

Anonym sa...

Jag får lite subtilt magont när man blir påmind om den svenska hip-hop boomen. Inte bra, inte bra alls..

Av helt andra än egensinniga skäl naturligtvis.

Missy sa...

Kanalisera: Haha! Håller med du!
Miss KYD: Vaddå? Tycker du inte att det är fint att rimma "skaka rumpan" med "jag är upptagen, stumpan"...?
Kerstin: TACK! :D
Smartasmia: Hahaha! Du är ju för bra, tjejen ;-)
Mary: Byggare? Hm... kan det vara så att svensk hiphop inte är någon lukrativ bransch ändå?
Caravaggio: Hahaha!
Fredrik: Bara SUBLIMT magont? Inte värre än så, då?