måndag 23 april 2007

Jag och Dr House

Jag skulle behöva gå på sarkasm-avprogrammering. Var finns det? Var? Hjälp mig! Jag har kollat efter annonser i både GP och DN. Nada. När jag googlar sarkasm-avprogrammering får jag inga träffar. Inga! När hände det senast?

Häromdagen fick jag kommentaren: "Du är alltid så elak!" Och det var ju trevligt. Det är alltid roligt att bli uppskattad och komplimanger kan man aldrig få för många av. Tack för den. Det följdes av ett "man-vet-ju-aldrig-om-du-menar-vad-du-säger-eller-om-du-är-sarkastisk-för-du-är-ju-det-hela-tiden-och-det-är-inte-snällt. Ju!" Personen som sa detta hade visserligen fått i sig en obscen mängd alkohol innan kommentaren fälldes. Men ändå. In vino veritas, sägs det ju.

Så i min plan för att bli en Bättre Människa ska jag:
1. Delta i sarkasm-avprogrammering. Det måste finnas nånstans. Allvarligt
2. Bita mig i tungan när jag tror att jag är på väg att säga något fyndigt
3. Bjuda på kaka på jobbet*


Fy satan vilket tråkigt liv jag kommer att få. Men jag kommer att vara snäll.

Bra va?





* Ok, det har inte alls något med sarkasm att göra. Men det är snällt, eller hur?

9 kommentarer:

Miss Upsey Daisy sa...

Ironi är kunskapens moder.

Eller hur det nu var?

Miss KeepYourDistance sa...

Jag gillar Dr House. Elaka människor är det bästa som finns. (Iaf i måttliga doser)

Sedan att jag inte (aldrig!) skulle vilja gå till House om jag blev sjuk, det hör liksom inte hit.

Miss KeepYourDistance sa...

Omigod. Samma tid för våra kommentarer. Scaaaaary...

Kerstin sa...

Hahahahahaha - min kille skulle också behöva det :)

Mary Lady Luck sa...

Nej, sarkasm i måttlig mängd är som salt - helt livsnödvändigt.

Pannis sa...

Ja just det ja. Vi-som-dyrkar-House har väl som obligatorium att kunna sarkasmens sköna konst? Det glömde jag säga. I mailet. Och: det är nu ditt fel att jag är bloggberoende igen. ;)

Fröken Lund sa...

House är hur skön som helst.

Men jag har också råkat få höra nåt liknande som du fått höra. Jag tror att det finns människor som helt enkelt inte fattar ironi.

Min vän Björn brukar säga att hans och min råa humor fungerar som ett sätt att skilja agnarna från vetet.
De som inte kan ta det är såna man ändå inte vill hänga med.

Jag håller inte exakt med, men visst är det lite så. Jag har blivit något mer lyhörd för min omgivning. Tror jag, i alla fall.

Smartasmia sa...

Utan sarkasm..ingen Smartasmia! :-)

Missy sa...

Miss Upsey Daisy: Hear! Hear!
Miss KYD: Jag behöver bara ordna en käpp och en amerikansk accent, sen kommer ingen att kunna skilja på oss...
Kerstin: Låter som en trevlig prick ;-)
Mary: Får jag citera dig? ;-)
Pannis: Moahahaha! Join the dark side!
Fröken Lund: Det ligger något i det där :-)
Smartasmia: Det avgör saken! Ingen avprogrammering för mig ;-)