Ibland undrar jag varför jag är så jävla svår hela tiden. Svår och hemlig. Och inte på något spännande och mystiskt sätt heller, bara på ett dumt sätt. Och tröttsamt. Tröttsamt och irriterande. Tröttsamt och irriterande och dumt. Helt enkelt.
Man skulle kunna psykologisera kring det till döddagar. Oh ja, jag har mängder med teorier. Var ska jag börja? Allt ifrån händelser i barndomen och personlighet till allmän dumhet och rädsla, yada-yada-yada...
Orka liksom.
Hur som helst. Jag skulle vilja vara lite mindre sköldpadda och lite mer öppen bok med färgglada sidor.
Så. Hur gör man?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Bra fråga, kära Missy. Det där undrar jag med ibland. Hur gör man?
Ja, varför är inte allt bara... enkelt?
För att det är svårt...? Eller krånglar man bara till det? I don´t know.
Krångligt är ju dumt, förstås... Hm...
Börja med en knallrosa tröja?
Ärligt? Det är skitsvårt, det här "jobba med sig själv". Att bara umgås med folk man tycker om är en bra start.
Var som du själv trivs med? Jag är alldeles för förtjust i att höra min egen röst, knappast idealiskt det heller :)
Lilla Duktig: Det där med människorna omkring mig har jag också gjort, rationaliserat och plockat ut russinen liksom.
Den tjocke konsulten: Jag vet inte hur det är att inte vara sköldpadda, eller hur man gör. Klurigt...
Jag har samma sorts tendenser. Och nu ligger jag här och gömmer mig!
Jag har samma sorts tendenser. Och nu ligger jag här och gömmer mig!
Näää? Inte gömma sig!
Skicka en kommentar