Någon frågade hur det är och jag svarade att jodå, fina fisken, mycket att göra. Sedan berättade jag om bollarna som jag, mer eller mindre framgångsrikt, försöker hålla i luften. Någon tittade på mig och frågade hur jag orkar. Hur orkar du? frågade hon. Jag valde att inte svara som det är, att jag har en tendens att bli lite manisk varje år i februari. För att kompensera för allt det grå skulle jag tro. Men det sa jag inte heller.
(Här skulle jag velat ha en fin solig bild på en blomma eller kanske apelsiner. Men jag hittade ingen, så ni får helt enkelt låtsas att den finns här. Ok?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag förstår dig, har en liknande tendens, men jag har nog inte tänkt på det förrän nu.
Vi kan andas tillsammans på fredag (om jag inte är lika förkyld som nu, för det går banne mig inte att andas nu...)
kram
Andas är bra, krya på dig nu :-) Kram!
Skicka en kommentar