Det är något magiskt med att trampa hemåt en lördagkväll med snö upp till knäna. När inga spårvagnar går och man inte orkar oroa sig för hur man egentligen ska kunna ta sig hem. För det ordnar sig ju på något mystiskt vis, även om det kanske tar hela natten. Och det är tyst och stilla och det enda som märks är taxibilarna som susar förbi och plockar upp alla de som gett upp sina försök till transport med kollektivtrafik. Hela världen är upplyst av snön och man är skönt trött efter jobb och mat och prat.
Jag glömmer det här ibland, eftersom de där magiska nätterna fyllda med snö och stillhet kommer så sällan. Men om jag skriver det här nu tänker jag att det kommer att vara lättare att minnas.
God morgon!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar