Alltså. Jag sitter och slökollar på den så kallade "dokumentären" om Susan Boyle. Mer reklamfilm än dokumentär, om ni frågar mig (och det gör ni ju).
Inget ont om Susan Boyle, men filmen är så sockrigt smetig att jag tror att jag nyss kräktes lite i munnen.
Varför?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
För att... nä. Eeew sa liksom allt.
Ja, det gjorde nog det.
ha ha ha! du kräktes lite i munnen. respekt!
:-)
Det enda som är bra med det programmet är det man redan får se i trailern: Hur tveksamma domarna ser ut när hon kliver ut på scenen och hur överraskade de blir när hon sjunger.
Här i Sverige är ju Idol värsta tonårstävlingen så det är också fantastiskt roligt att se alla tonåringarna i publiken bli lika entusiastiska som domarna.
I övrigt håller jag med. Även om jag hellre byter kanal än kräks. ;-)
Nästa gång byter jag också kanal ;-)
Skicka en kommentar