Idag satt en tjej bakom mig på bussen och fick för sig att hon skulle ringa precis ALLA hon kände. ALLA!
Inget konstigt i det.
Extremt störande, men inte konstigt.
Det som däremot var sjukt konstigt var att hon lät precis som jag. Precis som jag fast med en helt annan vokabulär. Hon sa saker som
Nämen heeeeeej! (där jag förmodligen skulle muttrat något halvt ohörbart)
Men guuuu va rooooligt för deeeeej! (där jag förmodligen skulle ha muttrat av avundsjuka)
Ååååååh! med ett extremt lyckligt tonfall (där jag förmodligen bara skulle ha muttrat sådär i allmänhet)
Men det var, trots allt, lite spännande att höra hur ens egen röst skulle låtit om den haft ett lite mer klämkäckt tonfall. Lite som att höra sin egen röst på band, fast värre. Och mer spännande.
Typ.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vilken röstchock du måste ha fått! Att höra sig själv på det sättet skulle blir för mycket för mig tror jag... :D
Du skulle ha rättat henne och sagt att sådär positiv är man inte ostraffat!
Lite som en utomkroppslig upplevelse tänker jag mig. Otäckt.
Annie PD: Det blev för mycket. Ujuj...
Miss Upsey Daisy: Ja, visst borde jag...? :-P
Kanalisera: Du anar inte.
Skicka en kommentar