Efter att ha moffat i mig jätteburgaren inser jag plötsligt att den vida klänningen... liksom... sitter lite tight. KONSTIGT. SÅ KONSTIGT, tänker jag. Hur har den kunnat krympa genom att bara hänga i garderoben? Ja, det var mycket underligt på hela taget
Träna minns jag inte ens hur man gör längre. Jag minns att det var något jag brukade göra och att det brukade ske med skrämmande regelbundenhet, men nu... Hur var det man gjorde?
Cykeln står och ser alldeles ledsen ut på gården och alla mina fina sneakers* längtar efter att fyllas av svettiga föttter igen.
Isch.
Imorgon, tänker jag glatt. Imorgon! Då ni! Då ska ni få se en som äter tråkiga små torra salladsblad och annat sånt där nyttigt och promenerar sig alldeles kollrig. Då j***lar ska ni få se på annat, mina vänner!
...
Hahahahahaaaaa... host-host... harkel. Ja, det är nästan så jag tror på det själv. Men bara nästan...
* Ja, jo, jag har väl ett par. Eller två...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Träna är min nya grej, måste ju ha något att göra så att tiden går tills jag får träffa min date igen. Om det fortsätter såhär kommer jag vara värsta biffen efter sommaren...
Fasen... Jag börjar se ut som Barbapappa...
Skicka en kommentar