Kollegorna gav mig en prenumeration på Allt om mat i bröllopspresent. Så långt allt väl. Fina bilder och trevliga recept som ska börja dimpa ned i brevinkastet. Trevligt-trevligt, tänkte jag.
Sedan insåg jag att jag står för... tja... låt oss kalla det... ingen(?) del av matlagningen i hemmet.
Det gör däremot Sambopersonen.
Men inte jag.
Och jag insåg att mina arbetskamrater är väl medvetna om ovanstående. Kanske alltför väl.
Så man blir lite fundersam.
Man undrar.
Försöker de måhända säga mig något?
Jag kan inte riktigt förstå vad det skulle vara. Alls. Men ändå...
torsdag 12 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
jag tror att tanken är att du ska pricka för recept och ge till mannen.
Jag håller helt med Sara!!
Vad skulle det annars...
Hemligt meddelande:
nu kan du nog använda den till helgen hälsar SMHI.
Kram :-)
Du ska förstås göra en scrapbook till honom med recept och ge i present! :D
Eller kvällslektyr! Se på de vackra bilderna med spraylimmade rätter (för glansens skull).
/Cynikern
Jag äter mat som andra människor lagar.
Kan din mat även laga mat åt mig tror du?
Hedgehog-Sara: Aha!
Drömma Lotta: Jag känner mig kluven till vädret. Kluven!
Annie PD: Så MÅSTE det förstås vara ;-)
Lilla Duktig: Oooh!
Miss Upsey Daisy: Jag KAN faktiskt laga mat, jag GÖR det bara inte... Stor skillnad :o
det skulel jag ta som en förolämpning!
Jag ska genast hälsa dem det ;-)
Skicka en kommentar