Jag gillar väskor.
Alltså sjukt mycket.
Jättemycket.
Tyvärr har min väsksmak inte riktigt samma budget som jag, men jag brukar kunna lösa det på något sätt. Ibland. Det har i alla fall hänt.
När en liten väsktokig kamrat var hemma hos undertecknad för en tid sedan började hon sitt besök med att skanna av hallen. Förmodligen tyckte hon att hon var diskret. Ha! Det var hon I N T E. När jag sedan förklarade att jag inte ens tittat på en endaste ynklig liten väska på mycket länge gav hon mig en skeptisk blick.
Som i "vem tror hon att hon lurar"
eller "varför inte då?"
samt "då vill du kanske ge mig några väskor, du verkar ha tröttnat"
(Det har jag inte, BTW)
Idag var jag inne på Victoria Arena och upptäckte att det var 50 % rabatt på nästan allt. Inklusive väskor. Men jag stod fast som en fura och tänkte inte ens tanken att INVESTERA i en väska. Inte alls. Faktiskt! Stolt, med högburet huvud, gick jag därifrån och kände liksom en lättnad över att jag inte ens tänkt tanken på att INVESTERA. Inte ens!
Tänk. Det är nästan så man borde fira.
Kanske att man skulle köpa sig en väska...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag har hört rykten om att en annan av dina väsktokiga vänner (en med samma budget som smak) köpte ny väska i lördags. En stor, härlig 80-talsrosa väska. Och hon älskar den!
Oh! Let me see! Genast! :-)
Jag förstår inte alls vad du menar.
Diskretion är mitt mellannamn.
För övrigt har jag bränt alla mina pengar på en ny dator bara för att upptäcka att det svinigt dyra photoshoppaketet jag köpte för ett tag sedan inte är kompatibelt med mac.
Döda mig nu.
I sure could use a väska. Som tröst.
I händelse av att du vill ge bort en, alltså.
The computer says no.
:-P
Skicka en kommentar