Det är mycket nu. Mycket på jobbet, mycket hemma, mycket planerande, fixande och trixande. Mycket att tänka på, mycket att göra och mycket att klura ut. Mycket att inte hinna med, mycket att vilja, mycket att sucka över, glädjas över, våndas över och fundera över.
Jag gör listor med saker jag ska göra, för att känna sig lite duktig och för att känna att saker är på gång. Man måste ha struktur på sina tankar, tänker jag för mig själv. Struktur är nyckeln. Jo, minsann. En lista är första steget mot struktur. Heja mig, som gör listor. Heja-heja! Jag tittar lite förstrött på listorna och kanske skriver jag till något. Kanske prickar jag för något alldeles särskilt på listorna. Kanske?
Sedan läggar jag dem åt sidan och tittar på teve istället. Eller dricker te. Eller gör något fullkomligt onödigt, något som inte finns med i min nya struktur. Listorna kan vänta.
Och imorgon börjar det om. Att jag aldrig lär mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Just detta, att man inte lär sig:
-har jag muttrat ofta det senaste.
Märkligt, man é ju liksom vuxen nu.
Då skulle ju allt bli lättare.
Verkligen. Jättelätt,
not.
Jag är list-junkie. Post-it lappar är min drog.
Ibland är det extremt bra att strunta i de där listorna! :)'
Jag ska göra mer som du tror jag minsann :)
Har det kommit paket med posten ännu?? :)
Drömma Lotta: Konstigt är det. Kram på dig, söta du :-)
Miss Upsey Daisy: Oh. Ska vi knarka ihop? :-P
Annie PD: Du har så rätt, kloka du. Tusen tack för det finfina diademet. Jag känner på mig att vi ska trivas alldeles ypperligt tillsammans :-)
Vi knarkar ihop vilken dag som helst....
Yay! :-)
Skicka en kommentar