Min katt tror att han är en väckarklocka. Fast med päls. Han tar sitt självutnämnda jobb på det största allvar och vill inte alls lyssna på mig när jag om och om igen försöker upplysa honom om att det är fel ("katt, inte väckarklocka! katt, inte väckarklocka!") klockan fyra på morgonen.
Jag försöker tänka att
sova är onödigt
sova är för mesar
sogfhgcf ffgsddssfav... ursäkta. Jag somnade visst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
gomorron, kära Missy!
Jag förstår precis hur du har det, jag har nämligen en westie som svälter ihjäl på riktigt om han inte får mat innan klockan sju. Varje dag.
Sitter här som en zombie och vet precis hur du känner det. Kl 04.29 imorse började ena kissegubben sin morgonritual som består i att gå runt i hela lägenheten och skrika allt han kan. I timmar. Härligt.
Vår väckarklocka är under semestern inställd på "Gå uuuuut" klockan halv sex på morgonen. Sen är det "Gå iiiiiiin" kl sex. You can call me Jeeves
Mina grannar ovanför och deras bebis verkar också tycka att jag sover för länge... Iofs ett lyxproblem eftersom de inte börjar låta förrän vid 9 men jag har semester och då vill jag inte vakna 9.
Hedgehog-Sara: Jag har inte hittat knappen där man ställer om väckarkatten. Du råkar inte veta hur man gör? :O
Em: Oh! I timmar säger du? Nice :-P
Miss E: Det är jag som sagt åt dem att väcka dig. Tycker att det inte är mer än rättvist så ;-)
Skicka en kommentar