torsdag 9 oktober 2008

Bayswater, Martha, Tyler och deras vänner (om du förstår vad inlägget handlar om redan när du läser titeln är du mer illa däran än jag...)

Jag äger flera väskor av typen Egentligenalldelesfördyra. Ibland funderar jag på att sälja någon av dem, jag plockar fram dem ur sina dust bags, känner på dem och funderar. Det slutar alltid med att min kärlek till väskorna är alltför stark för att jag ska kunna skiljas från någon av dem. Även om deras existens inte är riktigt försvarbar.

Gör detta mig till materialist eller bara konstig?

Man undrar

6 kommentarer:

Anonym sa...

Vad gör man egentligen med tusentals väskor, I wonder? Jag är man och äger en väska. En laptopväska-ish sak utan laptop (och ej avsedd för en laptop. Där det skulle ligga en laptop finns istället tre platser för saker).

Min poäng är alltså att jag har en väska och den används knappt den heller. Så förklara dig! ;)

Anonym sa...

Låter som du funnit evig kärlek och den är som bekant ovärderlig egentligen. Att dessutom ha ett harem av darlings gör dig til världens lyckligaste. Eller?

Missy sa...

Buddha i trä: Jag äger inte heller tudentals väskor, jag äger några få. Men de få råkar ha kostat några kronor och man kan bli fundersam över vad det är som gör att jag tycker så mycket om dem. Summan av lasterna är, som bekant, konstant.

Maria Byström: Just det! Kärlek kallas det visst :-)

Anonym sa...

åh, jag är så kluven där - å ena sidan älskar jag dem alla, å andra sidan blir jag stressad av att äga så många väskor som är så dyra... Jag förstår känslan precis :)

Missy sa...

Jobbigt är det. Värsta I-landsproblemet ju!

Anonym sa...

Jag ber om ursäkt ifall jag verkade aggro. Det var inte meningen. När jag läser mitt inlägg så verkar det lite.. Som ett påhopp. Mea culpa.