torsdag 18 oktober 2007

Grrrrrr

Attans då. Fortfarande arg. Jäkla PMS.

Jag försöker projicera ilskan. Bra idé (Jag: Du är för smart du! Jag igen: Jag vet!). Varför bara vara arg i allmänhet när man kan vara arg i synnerhet? Nej, just det.

1. Varför bara vara arg i allmänhet när man kan vara sur på den dumma busschauffören som ville visa mig hur man använder sitt månadskort ("såhär gör man vet du inte det och du har väl inte mer än ett kort i fickan för det går ju faktiskt inte lilla vän"), jag muttrade något halvt ohörbart om att jag minsann åker buss nästan hela tiden. Ja, jag hinner faktiskt knappt vara på jobbet, så mycket buss åker jag. Ungefär. Nästan i alla fall.

2. Varför bara vara arg i allmänhet när man kan vara lite småirriterad på kulturtanterna som kommenterade en underbart fin scenografi med orden "En toalett? På scenen? VAAAD ska den göra där? Nääe, jag förstår verkligen inte? Har de inte hunnnit städa?" för att sedan fortsätta att prata om vilken av stadens kulturinstitutioner som hade bästa utbudet av snacks. (Tydligen var det Göteborgsoperan, som hade en "uuunderbar trekantssmörgås. Och jag som inte ens tycker om trekantssmörgås, nej men den är LJUVLIG!" Jaha.)

3. Varför bara vara arg i allmänhet när man... när man... när man...? Nähä? Inte?

Jag kommer inte på något mer att vara arg på och det känns ju lite pinsamt. Torftigt, if you will. Jag önskar jag kunde komma på bättre anledningar att vara arg än de ovan. Jag väljer att tolka det hela som att jag är zen, väldigt zen. Zen med en gnutta PMS.

3 kommentarer:

Maria Byström sa...

Du har all rätt att vara förbannad. Stödjer dig till fullo.

Smartasmia sa...

Det är nyttigt att göra plats för lite känslor ibland...även om de är sura! Hejja på:-) och du är världens bästa PMS-zenare..så du vet!

Missy sa...

Maria Byström: Jag tackar ödmjukast för edert stöd i frågan ;-)

Smartasmia: Aaaw! Gulle dig :-)