lördag 27 mars 2010

Om att bryta ihop och gå vidare litegrann

Saker har inte precis gått min väg på sistone. Kan man säga. Något jag hoppats mycketmycketmycket på blev inte som jag önskade. Alls. Och jag kan inte låta bli att bli sjukt besviken, även om jag vet att inget blir bättre av att bli sjukt besviken. Men ändå. Och mitt upp i alltihopa har jag en hemtenta som ska lämnas in på tisdag.

Nåväl.

Jag tänker att det är tur att man har en söt kollega som bjuder på öl en fredagkväll när man känner sig eländig, att man kan drömma om resor till New York för att äta varm korv och dricka lemonad, att man kan bläddra i finaste boken som blev min häromdagen, sova länge på helgerna, fika mycket, cykla runt stan, promenera och titta på människor, fota, krama vänner, trampa runt i klackeskor, krypa upp i soffan med te och en bok och kanske äntligen ta och boka in den där Stockholmsturen det har talats så mycket om.

Det blir nog fint till slut, det här. Jag känner det på mig.

Men först den där hemtentan.

Puss!

7 kommentarer:

Jo sa...

Tråkigt med krossade hopp.. :( Om det handlade om det du pratade om sist, så är det ju som spårvagnar, det kommer fler möjligheter!

För att pigga upp sig kan man också gå på klänningsfika, dvs ta på sig en fin klänning (gärna med klackeskor) och gå och fika på något mysigt ställe. Vad sägs?
kram o lycka till m tentapluggandet!

Tesa sa...

Synd att vad det än var som inte gick vägen blev omkullkastat för dig, men det är bara att fortsätta kämpa, det blir bra till slut!
Kram

Missy sa...

Jo: Gulle :-)

Tesa: Det brukar ju bli det, det gäller bara att ta sig förbi det som händer på vägen. Kram!

Spader Madame sa...

Håller tummarna för nya grejer och för att tentan ska rinna på som en fjällbäck om våren!

MissKeepYourDistance sa...

Ska jag slå någon?

MissKeepYourDistance sa...

Kramar.

Missy sa...

Spader Madame: Tack!

Miss KYD: Ja, kanske lite är du snäll.