Idag funderar jag över det här med efternamn. Jag har skrivit om det förut ett par gånger, vill jag minnas. Att jag funderat över det. Efternamn. Och om man ska ta och byta. Och om något av ens identitet sitter där, i namnet. Och om det spelar någon roll.
Djupt filosofiskt, på det hela taget.
Mitt eget efternamn är en smula krångligt, högst ovanligt och börjar på en besvärlig bokstav. Det är inte utan att man börjar fundera på om man verkligen ska heta ett sådant namn, när man aldrig ens varit särskilt förtjust i det.
Man kan ta sin makes namn, ett nytt namn eller ett släktnamn. Eller behålla det gamla. Klurigt. Mina funderingar handlar mest om att ta ett släktnamn. Det skulle få mig att framstå som en nittiotreårig finsk liten dam och det skulle kännas ganska trevligt, tänker jag. Att det sedan inte direkt verkar finnas någon släkting som heter det längre ser jag mest som en bonus - Namnet skulle bli mitt och bara mitt*.
Tål att tänkas på.
* Nåja. Birthday punkt se berättar för mig att det finns runt tvåhundra personer i landet med detta efternamn, till skillnad mot de ynka tjugotre som heter som jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Kenobi, undras om man får heta det...
Absolut, det måste man ju få!
Jag trodde identiteten satt i namnet. Men så gifte jag mig och tog makens namn. Det gick smärtfritt. Sen skilde jag mig (mindre smärtfritt). Då kände jag att jag inte ville behålla fd. makens namn. Och mitt flicknamn är ett av de vanligare son-namnen, så det kändes sådär att byta tillbaka till. Istället blev det ett namn som är mitt. Min pappas namn och dotter (typ Arnesdotter (som exempel)). Det blev bra. Och ja, det är jag. Och just det namnet är en del av min identitet! (Kanske mer än de andra någonsin varit.) :)
Fint! Jag tror att namnbyte kan vara något bra - om än en smula meckigt och krångligt.
Åh nej! Inte är det krångligt.
Jag bytte nu i somras (2 år efter bröllopet, 2 månader innan bebis) och det var lätt som en plätt.
Fast nu kom jag på att jag inte har något pass. Än. Tack för att du påminde mig! Ska genast fixa!
Nä, det är klart. Men tycker inte folk att det är en smula märkligt om man byter till ett helt annat efternamn än han man är gift med? :O
Skicka en kommentar