(och när man väl bestämmer sig brukar man få vänta två veckor på en tid)

En dag tänker man att det är ett bra tag tills det är dags att gå och klippa sig igen.

Sedan plötsligt, utan förvarning, infinner den sig.

Känslan.

Bara någon vecka senare.

Ni vet känslan när man vaknar en morgon och upptäcker att det har gått för långt, att håret är helt galet ostyrigt och dessutom har fått en helt ny, tämligen originell och lätt suspekt, frisyr som man inte riktigt vill minnas att det hade när man gick och lade sig igår kväll? Ja?

Jag blir lika överraskad varje gång det händer. Även idag.