Hämnden är ljuv

Sambopersonen vänder och vrider på pocketboken jag nyss inhandlat för att läsa på resan. Han slår upp sista kapitlet och ropar triumferande:

"Aha! Jag visste det!"

Sedan upplyser han mig om att vi sett filmen, filmen som de gjort av boken. Eftersom jag inte kan minnas något sådant är han vänlig nog att berätta slutet för mig. Jovisst, gott folk, slutet.

Jag lägger ifrån mig boken och tittar på honom.

"Är vi framme snart?"

frågar jag sedan ungefär trettiotvå gånger, innan vi faktiskt är det. Boken vägrar jag att öppna.

Don't mess with den som vill läsa sin bok utan att få slutet berättat för sig. Liksom.