Ibland händer något som gör att man blir påmind om sin egen dödlighet. En kär väns sambo har varit riktigt sjuk en period, men är nu opererad och på bättringsvägen. Jag vill inte tro att sådant händer unga människor. När man är ung ska man vara frisk. Ja, även när man inte är fullt så ung. Och människor jag känner ska definitivt vara friska och lyckliga mest hela tiden. Så är det, helt enkelt.
Men då och då inser jag att det gör det, händer saker. Och att man inte är skyddad.
Det får en att fundera. På att det är nu man ska göra det där man drömmer om. Nu, inte sedan. Nu, inte nästa vecka eller nästa år eller om tio år. Man vet inte. Man kan bli påkörd av en lastbil imorgon. Något kan hända om tio minuter, något som förändrar allt (därför äter jag alltid upp det godaste godiset i påsen först, även om min omgivning tycker att det är en smula makabert.)
Men jag undrar. Varför är man så sabla trög att det måste hända dåliga saker för att man ska förstå?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är nog bara så vi funkar... Men det är sant som det står vid kyrkogården på Stampen: Tänk på döden. (in a carpe diem-way menar jag då).
Jag har mailat dig!
Man borde nog, men det är oh så svårt.
Skicka en kommentar