söndag 28 december 2008

Nej, du behöver inte oroa dig. Ingenting har hänt. Ja, förutom livet då.

Eftersom jag inte hade någon hud fick jag bygga min egen. Den blev inte så bra, men den fungerar. Oftast. Ibland.

Någon gång då och då kommer människor som når in, inanför huden som jag byggt. Det är inte ofta. Det är obehagligt och sällsamt bekant och fint på samma gång. Men ingenting gör mig lika rädd.

För förr eller senare sitter man där, och gråter i sin fisksoppa.

5 kommentarer:

Maria Byström sa...

Att lita på någon till 100 % är gambling. Hög insats som kan ge massor igen eller göra dig urfattig...

Var rädd om dig!

Missy sa...

Det verkligt konstiga är att det kan finnas hundra skäl till att gråta i sin fisksoppa. Både bra och dåliga.

Tack för omtanken :-)

Miss Upsey Daisy sa...

Det är väl jättebra att du får sådan fin kontakt med dina vänner.

Miss E sa...

Jag hade också gråtit om jag ätit fisksoppa. Bättre med marsipangrisar lilla du :-)

Missy sa...

Miss Upsey Daisy: Gulle

Miss E: Hahaha! Så sant. Tänkte inte på det :-P