söndag 23 november 2008

Från noll till max på två sekunder. Och tvärtom. Typ

Jag har en massa knasiga känslor som spretar åt alla håll mest hela tiden. Jag kan bli riktigt, riktigt tok-ledsen ibland. Och så är jag det en stund, sen känns det bättre. Likaså kan jag bli riktigt tok-arg, riktigt tok-glad och riktigt tok-förbryllad. All känslor är på max.

Ibland funderar jag över om det inte skulle vara bekvämare för både mig och omgivningen om jag var lite mer neutral, mer "zen" och tog saker lite mer med en klackspark.

Kanske?

Lite?

Men jag tror att jag snart skulle sakna mig själv

9 kommentarer:

Sincerely Johanna sa...

Det är som jag allt eller inget. Funderade ett tag på att ändra mig, men så nej. Det är det som är charmen med mig. Så kör på Missy.

Mrs E (ibland Grefvinnan) sa...

Du är inte ensam. Absolut inte ensam. Vi känslomänniskor har det inte lätt...

Kram

Missy sa...

Johanna: Det är för- och nackdelar med allt, tänker jag :-)

Miss E: Skulle du och jag vara lika? INTE då. Pffft! :-P

Och kram på dig med, sötis

Jo sa...

Äsch, tänk vad tråkigt livet skulle vara om alla var jämna och lagom? Man skulle inte ha nåt att prata om och alla skulle vara... beiga. Nä. Inte kul.

(Säger hon som hoppas att hon någon gång ska räknas som normal...)

Miss Upsey Daisy sa...

Samma sak här. Men nu är det PMS så jag kan skylla på det några dagar åtminstone. Frågan är bara vad jag ska göra med månadens tre andra veckor?

Anonym sa...

Haha. Din förklaring på varför du bloggar är ju helt underbar =)

Missy sa...

Jo: Jag vet, men ibland blir man ändå fundersam. Är det värt det, liksom?

Miss Upsey Daisy: Ah. Svår fråga...

Sawen: Ärlighet varar längst, påstås det...

dddd sa...

Man kan inte vara zen hela tiden. Då kan man ju lika gärna vara död.
Eller? 'sides - jag gillar ju dig som du är. Ju.

Missy sa...

Du är allt bra gullig du. Även om du inte slår mig i huvudet när jag ber om det ;-)