Det där med vikt dårå
Jag kände en flicka en gång som alltid hälsade med orden "nejmen va fiiin du är, har du gått ner i vikt?". Alltid. Man hann knappt säga hej innan meningen kom ut ur hennes mun. Varenda gång man sågs.
Den flickan hade inte ett riktigt sunt förhållande till vikt, varken sin egen eller andras.
När jag svarade:
"Nej"
"Vad menar du?"
eller
"Varför tror du det?"
så brukade hon se smått förbryllad och lite stött ut. För vad kunde vara en finare komplimang än att liksom antyda att någon gått ner i vikt?
Mitt eget förhållande till vikt ser inte ut så. Alls. Jag trivs bäst när jag kan röra mig ordentligt och när jag kan knäppa alla knappar i mina byxor. Jag trivs inte när kroppen känns otymplig att bära med sig och jag trivs inte heller när jag är för smal för att kunna hitta kläder som passar. Jag har provat båda, så här vet jag vad jag talar om.
Vikt är skit samma. Vikt är en siffra. Ibland kan man önska att man vägde mer eller mindre och ibland är det något man faktiskt ska ta tag i. Men lyckan sitter inte i två kilo upp eller ned, inte ens i tio kilo upp eller ned. Vad jag ville säga med det förra inlägget var bara hur sorgligt det är med de som tror så, de som är djupt olyckliga, som tycker att livet är skit och som tänker att om de bara vägde fem kilo mindre skulle livet vara fluffigt och mjukt med en doft av rosor.
För eventuell närvaro av fluff i livet har väldigt sällan med kilon att göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
så sant, fluff i livet är kärlek, till andra och sig själv :) Och en och annan kopp te med kladdkaka till!
Så viktigt är inte vikt.
Nu är jag konfliktfylld.
Å ena sidan tycker jag det du skriver är klokt; lyckan sitter inte i vikten. Å andra sidan känns det som att bara någon som inte behövt uppleva att vara verkligt överviktig skulle säga att vikten inte är viktig.
Att vara verkligt överviktig är inte bara en pain när man letar kläder, det ligger en i fatet när man söker jobb, letar efter kärleken, försöker få plats på en flygplanstoalett...
Hoppas du inte tycker att jag är en surkärring nu; jag gillar verkligen din blogg och din stil.
Hedgehog-Sara: Just så
Miss Upsey Daisy: Man måste se det med rätt ögon bara. Eller något sånt
Katarina: Jag tror mer att jag menar att en god självkänsla är grunden för att må bra, sen finns det såklart alltid yttre faktorer som påverkar oss alla.
Roligt att höra att du gillar bloggen :-)
Skicka en kommentar