New York

Nu ska ni få läsa om min födelsedagsresa till New York.

Jag älskar New York. För att det finns jordgubbar överallt, för att det verkligen är varmt när det är varmt, för att det verkligen regnar när det regnar, för att taxichaufförerna kör som dårar genom Central Park, för att det var där jag var på min bröllopsresa, för att människorna är som ingen annanstans, för att man kan äta och dricka gott mest hela tiden och för att staden doftar som grillfest och vaniljglass. Hur kan man inte älska en stad som doftar grillfest och vaniljglass, liksom?

Det finns så mycket att säga att jag inte vet var jag ska börja. Så jag visar lite bilder istället.


Utsikt från hotellet.

Vi promenerade i Central Park.

Vi tog en tur till Brooklyn och traskade tillbaks till Manhattan i värmen.
På väg upp på bron.

På min födelsedag regnade det, så vi gick till MoMA och såg på världens finaste fotoutställning. Allt var så fint att jag blev alldeles tårögd.

Sedan åt jag världens godaste cheescake på getost och pistagenötter. Helt galet gott.

Vi gick till Magnolia Bakery och köpte cupcakes.

Sista dagen på resan var det marknad på Amsterdam Avenue. Man kunde köpa lemonad och ballonger. På andra sidan kvarteret var det gatuloppis. Fint.

Sedan var det en massa annat också. Varma sommarkvällar och världens godaste pannkakor, till exempel. Men det får räcka såhär.

Knas

Mörbultad trillar jag in genom dörren, efter närmare tolv timmar på resande fot. Efter att ha packat upp, ätit frukost, vilat och duschat... nä, vem försöker jag lura egentligen?

Vi börjar om från början.

Mörbultad trillar jag in genom dörren efter närmare tolv timmar på resande fot. Jag slår på datorn (ah!) och inser att tiden inte stått still den senaste veckan. Märkligt nog. Jag som var så säker på att världen snurrar kring mig.

Liten hyllning

Hej.

Jag tänkte att ni förtjänade att få läsa ett litet inlägg medan jag är borta. Tidsinställda inlägg är, så att säga, skiten.

Jag tänkte vara lite smetigt smörig, lite sockrig och på-gränsen-till-vämjeligt rar. Jag tänkte hylla mina vänner. De förtjänar lite hyllande, visst?

Jag är ganska tjurig, jag tycker om att var ensam och är ibland helt obegriplig. Själv tycker jag för det mesta att jag är glasklar. Då är det tur att man har människor i sin närhet som vågar säga ifrån. Eller ge en kram. Eller ta med mig ut och fika när saker suger. Eller när saker är finemang.

Mina vänner är olika. En förstår nästan allt utan att behöva fråga (men jag tror att hon kanske inte förstår att hon förstår, eller gör du det?) En annan finns alltid där för kakor och kramar och dåliga skämt. En tredje kan jag sitta tyst med och vi pratar kanske inte särskilt ofta om de djupa sakerna, men vi vet ändå. En fjärde vän kan man vara totalnördig med. Andra vänner träffar man en gång om året, eller mer sällan, och det är som man sågs igår. Några har funnits med sedan tidernas begynnelse (typ...), några har jag känt kort men intensivt.

Sedan är de ju de som bara finns i fantasin (höll jag på att säga. På internet menar jag givetvis). Som jag aldrig har träffat, men som jag ändå känner på något vis, och som känner mig bättre än många bekanta. Fint är det.

Fina är de, mina vänner. Hurra för dem! Hurra för er!

Så. Nu är jag klar. Nu återgår jag till mitt gamla vanliga, cyniska, jag istället.

Hejsvejs!

Leaving on a jetplane

Nej. Om man skulle ta med sig sin födelsedagsångest på en tur till New York?

Vi säger så.

Ses om en vecka igen - och då är jag ett helt år klokare.

Craziness!

Ibland när man vill skoja till det kan man skriva ett inlägg eller två, för att sedan radera dem. Helt galet. Craziness.

Yups. Tokigt värre.

Eh...

Frågor på det?

Veckovill

Jag har tappat ordningen på veckodagar, datum och veckor. Jag tänker att det är ett gott tecken när man har semester.

Idag är det i alla fall lovely lördag och jag har ätit frukost på stan med fina vännerna. Det var ungefär som i videon ovan, fast inte alls. Om ni förstår.

Från den ena till det andra

För övrigt är leopardmönstrat det nya svarta

Så är det

Oraklet har talat



Nu ska oraklet sova

Alltså. Jag har bytt rubrik på det här inlägget så många gånger att nu får det faktiskt vara nog

När jag var liten ville jag bli konstnär
Och måla med färg på stora dukar
Eller operasångerska, i röd klänning

Sen blev jag lite äldre och några drömmar dog
Några fick sig lite törnar på vägen

Jag ville bli skådespelare, sångerska, dansare. Och jobbade som tusan för att nå det. Nä, nu ljög jag lite. Aldrig dansare, jag är ovig som tusan även om jag älskar dansen, muskelarbetet, exaktheten och svetten. Men skådespelare. Det var mycket blod, svett och tårar, tandagnissel och självkritik innan jag slutligen bestämde mig för att nej, det var inte värt det, det var inte jag.

Och sången fick ta en paus när jag fick en besvärlig halsinfektion (eller vi skyller på det, för det är enkelt och bra) och rösten aldrig blev riktigt som förr.

Men kameran var med hela vägen. Litegrann vid sidan av. Jag älskar min kamera. Den kräver varken röst eller vighet. Den vill bara följa med och fånga saker.

Missförstå mig nu inte

Jag har ett jobb, ett jobb som jag trivs med, ett jobb som är fantastiskt roligt. Ibland. Jobbigt värre ibland. I slutändan är det hursomhelst roligt och varierande och allmänt fint. Men då och då funderar jag på vad som skulle hända om man bara kastade sig ut i det okända kreativa. För inget gör mig gladare eller bättre på att vara personen som är jag.

Helt enkelt

Om texter som är fina

Ok, jag är sist i hela världen med att hitta Glasvegas. Jag erkänner.

Det är inte det att jag inte lyssnat tidigare, det är inte det att jag inte tyckt om det, men det är inte förrän nu jag riktigt förstått hur underbara texterna är. För det är de. Speciellt den här.

Om att tala i gåtor

Man kanske ska träffa en väskdesigner. Man vet inte. Man tror att det kan bli flott. Men man vet som sagt inte hur det blir. Man lovar dock att uppdatera läsarna i ämnet.

Om att fylla år

Snart fyller jag år.

Trettio. Det är rätt många år.

Förra året, när jag fyllde tjugonio, fick jag ett urfint kort från Yeh-Yeh Girl som hon hade gjort själv och ett brev från Linda K. Jag önskade mig just hemgjorda saker och brev och blev så glad så glad. Jag fick fotografering och kakfat och en hel massa annat fint också.

I år önskar jag mig också saker. Det här:


Vackert väder

Två Technics-tolvor. Oooh! Och en billig skitmixer, så man kan mixa. Då skulle jag stå i vardagsrummet och mixa hela dagarna bara för min egen skull och för att det är Så Roligt. Uj.

Optik till min kära kamera. Ett ljusstarkt telezoomobjektiv hade varit kalas.

Cupcakes

En tatuering

Fina loppisfynd


Chloéskor

Tyllklänningar

En ny dator


Fina fotoboken från från Dreamandawake med bilder av Lina Scheynius

Hemgjorda saker (fortfarande det finaste man kan få!)

En utflykt till något fint ställe. Utflykter regerar.


Halsband från Kyo Hashimoto

Vackerfina prints som man hittar på Etsy

Blandband

Teckningar

Och kramar

Mest kramar, faktiskt. Kramar och skratt. För egentligen är inte prylar så särskilt viktigt. Men kramar är.

Så är det

Helt oförklarligt hörde jag mig själv gå och nynna på den här. Jag blev alldeles glad.

Och om jag ska ha den på hjärnan så ska ni också. För såna är reglerna. Johodå!

Lite reklam dårå

Jag har obönhörligt rensat loss i garderoben och lagt ut en skitsnygg skinnjacka, en sprillans ny underbart fin väska, oanvända ballerinor och en kalasfin och lite smakfullt vampig klänning på Tradera. Passa på nu, superfina grejer och kort auktion. Kolla in sakerna HÄR.

Om tröghet och om att inte vara odödlig

Ibland händer något som gör att man blir påmind om sin egen dödlighet. En kär väns sambo har varit riktigt sjuk en period, men är nu opererad och på bättringsvägen. Jag vill inte tro att sådant händer unga människor. När man är ung ska man vara frisk. Ja, även när man inte är fullt så ung. Och människor jag känner ska definitivt vara friska och lyckliga mest hela tiden. Så är det, helt enkelt.

Men då och då inser jag att det gör det, händer saker. Och att man inte är skyddad.

Det får en att fundera. På att det är nu man ska göra det där man drömmer om. Nu, inte sedan. Nu, inte nästa vecka eller nästa år eller om tio år. Man vet inte. Man kan bli påkörd av en lastbil imorgon. Något kan hända om tio minuter, något som förändrar allt (därför äter jag alltid upp det godaste godiset i påsen först, även om min omgivning tycker att det är en smula makabert.)

Men jag undrar. Varför är man så sabla trög att det måste hända dåliga saker för att man ska förstå?

Söndagsdans

När det är söndag kan man dricka te och läsa böcker, man kan gå långa promenader och fika på favoritfik eller dansa loss i vardagsrummet.

Eller så gör man alltihop.

Festivalkonfettimusikhelg

Helgen har varit konfetti, sol, regn, musik, vernissage och dans dans dans i regnkläder till studsig festivalkonfettimusik i lera. Ungefär så. Vackert.

Finbesök

Igår var finaste Yeh-Yeh Girl och hälsade på och det blev såväl fika som promenad och "champagne - och varmkorvskväll" (något som jag för övrigt kan rekommendera å det varmaste!)

Och så fick jag världens kanske finaste bok, en novellsamling sammanställd av Jeffrey Eugenides med snirkligt omslag och ett urfint kort, i nästan-trettio-års-present.

Det är så att jag kan tänka mig att fylla nästan-trettio fler gånger.

Det var en gång...

På lördag är det dags för vernissagen som ni ska gå på. Ni ska komma dit och titta på alla bilder och tänka oh så vackert, fint och bra. När ni ser mina bilder ska ni inte tänka "vackert" utan mer tänka att de säger någonting. Hoppas jag. Om vad kan ni klura på lite själva. Eller nej, när ni ser bilderna tänker ni förstås "åh, då förstår vi!" Ja, så kommer det att vara.

Och sen går alla till Slottsskogen och lyssnar på musik och äter varmkorv och dricker mellanöl i plastglas och firar att sommaren ändå inte är riktigt slut.

Det kommer att bli tokfint, helt galet bra.

Och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.



Pssst! Om du klickar på bilden blir den större.

You can drive my car

Idag är det fem år sedan jag tog körkort. Hurra för mig!

Jag firar med att tvätta och ta en promenad under den regntunga himlen. Och kanske en kaka. En liten en...

Fin helg på fin ö

Jag ville ha med den sista bilden fast den inte riktigt passar in.

(Jo. Den passar in, men har fel form.)

För att ön är så vacker, den doftar pannkakor och tjära, och lamporna är fyllda med all världens färg. När man varit på ön och andats känns det lite som man har fyllt på av den där färgen och doften och luften.

Fint är det.

Hämnden är ljuv

Sambopersonen vänder och vrider på pocketboken jag nyss inhandlat för att läsa på resan. Han slår upp sista kapitlet och ropar triumferande:

"Aha! Jag visste det!"

Sedan upplyser han mig om att vi sett filmen, filmen som de gjort av boken. Eftersom jag inte kan minnas något sådant är han vänlig nog att berätta slutet för mig. Jovisst, gott folk, slutet.

Jag lägger ifrån mig boken och tittar på honom.

"Är vi framme snart?"

frågar jag sedan ungefär trettiotvå gånger, innan vi faktiskt är det. Boken vägrar jag att öppna.

Don't mess with den som vill läsa sin bok utan att få slutet berättat för sig. Liksom.

Island in the sun

Imorgon åker jag en sväng till min underbara ö. Det var alldeles för länge sedan vi sågs, ön och jag. Där ska jag äta portvinskaka och trampa på varma gatstenar, insupa tjärdoft och kasta smögås vid vattnet.

Jag är hemma igen om bara ett litet ögonblick.

Och nu en kort reklampaus

Just nu väntar jag på att fotoutskrifter från ett lab ska bli klara. Provbilder inför beställning av bilder i rätt format inför kursens slututställning nästa vecka.

Jaså, har jag inte berättat om den? Inte? Ehrrrm...

Då tycker jag att ni ska masa er dit.

Totalt ska femtioåtta fotostudenter ställa ut på ett utrymme stort som ett frimärke. Det blir fint. Eller så blir det slagsmål. Men det kanske också kan vara fint?

Vernissage lördagen den femtonde augusti klockan ett. På Fotohögskolans Galleri Monitor, storgatan fyrtiotre ingång från gården.

Jag kommer vara där (är dock en smula osäker på om det lockar eller avskräcker...) tillsammans med femtiosju andra och en hel massa bilder, på den där frimärksstora ytan. Mina kurskamrater har gjort helt galet fina bilder och jag är mäkta imponerad.


UPDATE: Här hittar ni utställningens Facebook-sida med lite mer info. Tjohej!

Regn hos mig

Det är faktiskt en rätt skön känsla att ha avslutat ett projekt, att ha träningsvärk i heeela kroppen och att sitta och bara softa vid datorn med en liten katt i knät. Om man skulle ta sig en kopp te?

Mjau.

Semester

Semester. Ett sådant vackert ord. Lyssna själva:

Semester.

Visst?

En hel månad ska jag bara ägna åt att sova länge på morgnarna, träffa fina vänner, resa lite, sitta still, läsa lite, lyssna på musik, fylla trettio, fotografera, äta blåbär och ha det bra. Mmm. Semester.