Skor

I lördags hittade jag ett par skor. Eller om de hittade mig? Nåväl. När jag gick runt i butiken kunde jag höra hur något ropade från ett av hörnen.

Hallå! Här är vi! Ta med oss hem!

Och där stod de. SKORNA.

Jag ska ju inte köpa skor idag, påminde jag mig själv. Inga skor. Eftersom jag liksom nästan höll på att glömma när jag stod där. Jag sa det igen, tyst för mig själv. No shoes for you! viskade jag, så att bara jag skulle höra. Möjligen kan andra ändå ha hört (man tittade en smula konstigt på mig där jag stod och viskade saker till ett par skor. Helt normalt ju).

Trots att jag riktigt hörde hur skorna grät där i hörnet när jag gick ut lyckades jag lämna butiken utan dem. Stolt och med högburet huvud.

Därefter följde en lång överläggning. Med mig själv. Om skorna. Och efter mycket diskussion kom jag fram till att jag får köpa skorna. Men inte nu. Nej, om en månad. Själv tyckte jag att det var en klok idé men jag ville inte hålla med. Sabla nejsägare.