Man har sina goda och dåliga sidor. Alla har dem, men de ser lite olika ut. Jag har flera goda: Jag är ruskigt ambitiös när jag verkligen vill något, jag är otroligt mån om "mina" människor, jag är ganska bra på att sjunga och jag är en jävel på huvudräkning. Å andra sidan är jag lite onödigt inbunden och avvaktande, jag hanterar inte alltid mina känslor så bra, jag kan för allt i världen inte äta snyggt, jag tänker sällan innan jag öppnar munnen och jag skulle vinna förstapris direkt om det fanns tävlingar i att vara självkritisk. Jag är en dålig förlorare också. Och en dålig vinnare...
Märkte ni något? Såg ni? Inte? Titta en gång till. Ser ni tankefelet?
Jag tittar på det jag har skrivit, och först tänker jag
"kan jag verkligen skriva att jag är bra på att sjunga? Då kanske de tror att jag verkligen är bra, och inte bara lite halvbra. Eller ok. Jag är nog mer... ok. Jag tycker ju att det är roligt i alla fall...? Ska jag ändra?"
sen tänker jag
"verkar jag helt självgod om jag listar "självkritisk" under dåliga egenskaper?"
Men det ni borde reagerat på är skillnaden på antalet. Varför är det så? Varför är vi så mycket bättre på att se det vi är dåliga på än vad vi kan? För det är inte bara jag, det är jag alldeles säker på.
Mina vänner är helt sjukt fantastiska, var och en på sitt sätt. Jag blir ständigt imponerad. Jag kanske inte alltid säger det till dem, men så är det. Jag borde säga det oftare. Man borde säga det oftare. De kan en hel massa saker som jag inte kan och har kunskaper, talanger och egenskaper jag ibland avundas. Men bara litegrann. För mest hela tiden är jag bara stolt över att känna dem.
Sens moralen?
Var snälla mot varann
Och var för tusan snäll mot dig själv!
Lova
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Bra inlägg! Jag brukar tänka att jag ska berömma minst en av mina vänner varje dag. Men av någon anledning så glömmer jag bort det, trots mina goda föresatser. Nu påminde du mig om det. Det ska Du ha beröm för! :)
Sen kan jag ju säga att jag tycker att din blogg är bra! :)
Ha det gott!
helt sant - jag tränar ständigt på att ge andra komplimanger och verkligen säga snälla saker - även till mig själv :)
Jag tycker faktiskt du är väldigt duktig på att säga snälla saker om dina vänner - och att ta hand om dem. Jag har alltid känt mig omtyckt av dig och jag hoppas att du känner att du är det av mig med (jag har ju också lite svårt för att säga sådant...)
Tack för igår! Jesus är med dig :-)
Jo: Tack, vad du är gullig :-)
Hedgehog-Sara: Man glömmer lätt bort sig själv. Det är dumt. Sluta genast med det ;-)
Miss E: Jag tycker att du är väldigt modig som sett till att be om hjälp med sakerna du vill ha hjälp med.
- Och du vet att allt inte behöver sägas, kära du :-)
Du har varit jätteduktig på att berömma mig ju. Sedan tror jag helt klart att man är snabb på att kritisera sig själv helt klart. Jag kan ibland märka att jag kan vara missnöjd med saker och ting men hade det varit någon annan person som gjort samma sak som mig hade jag tyckt att det var bra. Men inte när jag själv gör...
Jag ska försöka slå mig in på Jos bana och berömma en person om dagen.
Miss Upsey Daisy: Ja, du får allt ta och vara lite snäll mot min kompis "Miss Upsey Daisy" nu, hon förtjänar snällhet och allt som är bra. Och mycket fluff :-)
Jag lovar!
Och jag tycker att du är en underbar människa, det ska du veta..
Kram
Drömma Lotta
Drömma Lotta: Aaaw! Gulle dig, söta Lotta :-)
Kloka ord!
Ibland så... ;-)
Skicka en kommentar