Det fanns en sak som fick mig att känna mig ung-ung-ung, ja nästan tonårig. En sak som fick mig att tänka lite extra på att åtminstone försöka hålla mig i form. Någotsånär. Kanske. En sak som fick mig att känna mig sådär lite lagom rebellisk under kläderna. Eller som Britney. Jag vet inte om det där sista var helt bra, btw.
Och vad var det då? frågar ni er nyfiket.
Jo.
Min navelpiercing.
Jo. Ja. Det är sant. Jag hade en sån. Och jag hade inga som helst planer på att ta bort den, tro det eller ej. Den fick mig ju att känna mig tonårigt-patetiskt försök att låtsas att jag är i form-rebellisk (se ovan). Och det var faktiskt en inte helt oangenäm känsla.
Men till slut sa min navel ifrån. Enough is enough, sa den och försökte med all kraft slänga ut inkräktaren. Så jag plockade bort den. Piercingen.
Nu känner jag mig... naken. Kanske inte fullt så white-trash-tacky som innan, men ändå... naken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar