Höga berg, liten Missy

Man vill ju gärna tro att MILJONTALS människor läser bloggen när man är ute på resa. Att MILJONTALS människor klickar sig in

klick
klick
klickeliklick

för att få veta

- hur går det?
- hur har de det?
- slår de ihjäl varandra på resan?
- lever de?
- har de gått sig till döds?
- KAN man gå sig till döds?

Osv
Osv
Osv.

Jag förstår att ni undrar.

Som sammanfattning kan sägas:

Vi lever. Men det är knappt. Och nu har vi ätit kött. Äntligen! Kött som vi har saknat hela veckan*. Så det är ändå ganska bra. Och imorgon återvänder vi till civilisationen på riktigt. Så var förberedda. Be prepared. Det KAN komma inlägg. Eller inte. Vi kan också hamna i post-Kebnekaise-koma och inte våga närma oss en dator. Eller en riktig spis. Eller bestick. Eller en säng.

Man vet liksom inte.

Förmodligen har Miss Upsey Daisy redan nu storslagna planer på en egen ren att ha i trädgården. Förmodligen. Det kan vara bra för oss/er alla att veta det. Tänker jag.

Men nu ska jag sova. Gonatt.





* Ok då, kanske inte vegosarna Miss Upsey Daisy och Miss Sony Eriksson (som hon populärt kallas), men åtminstone Loppanlej och undertecknad...