Hur kan det komma sig att man kan gå och gå och gåochgåochgå. Långt. Med packning (mer eller mindre). I terräng. I en veckas tid. Utan att få tillstymmelsen till skavsår.
Men att det räcker med en liten enkel stadspromenad för att förverka en hel förpackning Compeed?
Jag fattar inte.
lördag 26 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Aha! Nu fattar jg varför det inte finns några apotek på fjället då...
Där sa du nåt! ;-)
Det är en högst vetenskaplig fråga.
kängor, min vän, kängor!!
Yeh-Yeh Girl: Visst är det?!
Loppanlej: I beg to differ. Jag körde ju trekking-sko-varianten ju. Men kanske att man skulle ha på sig kängor för jämnan...? :o
Jag ser två lösningar.
1) Skor, som tidigare föreslagits.
2) Du inbillar dig. Var du verkligen helt sårfri i fjällvärlden eller tog du mindre notis om enär det liksom ingår att bli lite skadad där uppe?
Jag menar inte att du är eller var akut galen, men förväntningar spelar en stor roll i hur vi uppfattar.
/ Dash
Bäste (a?) Dash!
På 1 svarar jag att ja, jo, nog brukar jag ha skor på mig. I staden, liksom på landet.
På 2 svarar jag att det inte fanns tillstymmelsen till skavsår trots evinnerligt traskande.
Nog har du rätt om hur förväntningar spelar in, men ibland är vardagens mysterier helt enkelt mysterier ;-)
Ah, oh..
Till att börja med är det bästE Dash. Om det spelar någon roll ;). Tack för omtanken dock.
Angående "Ah, oh.." så kan jag inte låta bli att invända emot att "men ibland är vardagens mysterier helt enkelt mysterier ;-)".
Jag känner dig inte och kan inte med säkerhet veta din inställning till mysterier i allmänhet, så var god tag inte det följande som ett personangrepp. Om du emellertid gör, var god berätta. Hellre en bitter konflikt i det öppna, än kokande konflikter i det fördolda.
Hursomhelst. Mysterier existerar för att lösas i min mening. Jag vill veta, jag vill lösa, jag vill förklara. Du kanske menade att vara någorlunda icke-seriös i ditt blogginlägg, dock. En lösning vore att banna personer som jag ifrån att läsa ;).
Hahaha! Det låter som en trist lösning, tycker jag ;-)
Skicka en kommentar