Konstruktiv måndag

På en vanlig måndag kväll kan man...

Träna
Promenera
Städa
Diska
Vattna blommor
Skura
Tvätta

Eller så kan man bara sätta sig i soffan, vräka i sig absurda mängder apelsinjuice och mackor med cream cheese medan man stirrar på teven med tom blick

Oh yeah

UNTZ UNTZ

En del människor tycker om att gå ut. Längtar efter sena nätter med svettiga dansgolv, drinkar och "UNTZ UNTZ"

Jag är inte en av dem

Alls

Men jag vill oh, så gärna vara det. Jag vill! Jag vet att det kan vara alldeles fantastiskt roligt med dansgolv sena nätter. Visst vet jag det. Och i mitt huvud är det alltid roligt! I mitt huvud är det inte varmt eller dyrt, det är inte trångt. I mitt huvud är jag inte trött och ingen lägger sina äckliga händer på min rumpa. Och i mitt huvud fiser ingen.

I mitt huvud, alltså

Nej, jag är nog mer en dricka te och se dålig film-person. Jag är nog mer en somna framför TV:n-person. Jag är nog mer av en sitta och prata strunt på en PUB och gå hem tidigt-person. Jag är nog mer av en ta långa bad och läsa tjocka böcker-person

Men i mitt huvud går jag ut och dansar varje helg

Så ni vet

Snart tre eller snart trettio?

Om jag fick välja skulle alla mina kläder vara gammelrosa

Så ni vet

Ro hit saxen, för bövelen!

Imorgon är det dags

Varför är det alltid likadant?

(Hurdå? undrar du nu. Ja, vi kommer till det. Strax. Lovar)

När man nyss klippt sig känns det, tja, riktigt bra ett tag

Sen okej

Okej

Okej

Fortfarande okej

Okej

Jodå, det är okej

Tills plötsligt en dag när man vaknar och skrämmer slag på sig själv med den egna spegelbilden.

Man borstar, fönar, sliter och drar och hoppas att det på något sätt ska få håret att åtminstone likna en frisyr. Men icke. Man ger det ett par dagar. I ren desperation fortsätter man med fönandet, tvättandet, dragandet och slitandet i någon slags fåfäng förhoppning att en klippning inte behövs.

Tills så en torsdag när man inte står ut längre och är beredd att sälja ett organ eller två för en klipptid ASAP.

Så. Imorgon är det dags.

Jag hoppas på att få behålla samtliga organ intakta.

Charmed, I'm sure

Jag har en väldigt söt och bra och god vän, som alltid säger otroligt gulliga saker till mig. Hon upplyser mig om hur bra jag är och ljuger ihop allt möjligt snällt för att göra mig glad. Man vet nästan inte vart man ska ta vägen.

Jag svarar med att gnälla. Och möjligen muttra något osammanhängande. Men mest gnäller jag nog ändå. Charmigt.

Slutsats: Gnäll är det nya svarta. Och det är dessutom otroligt charmigt.

That's my story and I'm sticking to it. Yup.

Google-ism

Hon hade sökt på allt från klänningar till macro objektiv, allt från hjärnans anatomi till Camilla Norrback, allt från cirrusmoln till intressanta böcker.

Och plötsligt tycktes det som att det inte fanns något mer att googla på

Varför man bör gå till Pustervik på torsdag?

Rosie Thomas

Därför