Idag har jag nervöspratat mig igenom den där vaccinationsproceduren som verkar vara så populär nuförtiden. Från det att dörren öppnades tills dess att jag gick därifrån pratade jag. Konstant. Oavbrutet. Oh yes.
Även om det går kvickt att få sin vaccination så finns det bara SÅ många sätt att förklara att man är spruträdd på. Men man kan fortsätta prata ändå, av bara farten liksom. Märkte jag.
Efteråt sa de att jag varit ovanligt avslappnad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Fast att man är så lugn, det måste väl ändå vara för att man får avreagera sig genom att prata?
Usch, hur kan man vara rädd för sprutor egentligen? De är ju inte ens stora!
Jag vet. Helt galet ju!
Och nu har du rätt ont i armen. Det hade jag.
I flera dagar.
Yups. Just så.
Då antar jag att du inte är blodgivare.
Jag håller föreläsning under cellprovskontroll...enda sättet för mig att slappna av. Lekte med tanken på att sjunga, men tänkte att då använder man för många muskler. Ja, åsså skulle nog de i rummen bredvid undra vad tusan som hände.
Johanna: Jag är inte rädd för nålar, bara sprutor och läskiga läkarundersökningar. Inte logiskt nånstans egentligen...
Luned: Hahaha! Bra tips där!
själv satt jag och stirrade på böckerna i bokhyllan.. Men jag kommer inte ihåg en enda titel..!
Hahaha!
Skicka en kommentar