tisdag 1 december 2009

Konstateranden och låtsaslek. Om att vara lös och mjuk

Konstaterar att jag konstaterat det förr. Att jag är förjävla kass på att vara lagom. Och att den här årstiden inte gör underverk med mitt psyke. Jag skulle vilja vara lite mer hård och kall. Inte som en vän en gång kallade mig: Lös och mjuk. Har ni tänkt på det? Att vardagsorden ofta försvinner iväg någonstans, medan det man minns är om någon kallat en lös och mjuk?

Jag tror att det var en komplimang, om än en smula märklig.

Jag är ungefär lika öppen som en mussla. Och varje gång jag försöker bli mer öppen slutar det alltid med att jag får ont någonstans. Jag borde kanske lärt mig efter trettio år, kan man tycka.

Nåväl. Nu ska jag borsta håret, ta på mig en klänning och ge mig ut i decemberkvällen. Fast jag hoppar över klänningen och tar ett par sunkiga jeans istället. Men vi kan låtsas, visst?

3 kommentarer:

Johanna sa...

Du är bra precis som du är Missy. Mjuk och lös eller vad andra nu än kallar dig.

Jo sa...

Man får hitta rätt personer att vara öppen med helt enkelt. Det är inget fel att "mussla" mot vissa människor...

Miss Upsey Daisy sa...

Håller med Jo.