Alltså. Människor som på fullt allvar kallar ALLA i sin omgivning för "raring" eller "älskling", som strösslar med komplimanger och sockersötgulliga uttryck och som avslutar samtliga telefonsamtal med uttryck som "puss å kraaaaam!" skrämmer mig lite.
Eller också är jag bara avundsjuk för att de har kontakt med sitt inre och jag är så osedvanligt stel.
Så kan det vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Daaaarling!
:) Jag säger Älskling till min J. Fast det följs nästan alltid av "Men förihelvete, Älskling" (Sällskapsresan).. Sweetiedarling brukar jag också använda, men det är oftast ironiskt menat. Men jag erkänner att jag använder dem iaf!
Miss Keepyourdistance: Knäppis.
Jo: Hahaha! Ja, fast i mitt huvud är det lite skillnad på att säga älskling till alla och att säga det till sina riktigt nära. Så det är ok ;-)
Näe... till mannen ja, men inte till nån annan på det viset direkt. Jag är nog minst lika stel!
jag är totalt urusel med gulligull. men att bli kallad för raring av kompisen värmer
Raring då är vi två.
De enda jag kallar älsklingar är mina elever
Jag gör inte det och ifall någon som jag inte känner så väl gör det blir jag lite obekväm.
Tesa: Hahaha, skönt att vi är två ;-)
Karro: Sant.
Johanna: :-)
Miss E: Yup. Och dina vänner är dina bitches. Har jag hört :-P
Miss Upsey Daisy: Visst blir man?
Mina allra finaste bartendrar på puben kallar varandra, och alla andra som kommer i deras väg för den delen, för Hjärtat. Det blir smått bisarrt när de där två stora machokillarna(?!) säger Hjärtat till höger och vänster... Men, sant, de är i kontakt med sina känslor. Och jag är nog också avundsjuk. ;)
Hahaha!
Skicka en kommentar