lördag 17 november 2007

The gift that just keeps on giving

Sambopersonen såg fundersamt på mig och förkunnade att han hade en present. Fast tydligen var det inte en hel present utan mer som en halv, typ, men att han trodde nog kanske att jag skulle bli glad i alla fall. Han plockade fram något ur en låda och när jag såg vad det var kände jag glädjen sprida sig ända inifrån och ut.

Det är något visst med bultbrädor, det är det. Även om själva bultbrädan saknas och man bara har en färgglad gummerad hammare.

Bonk-bonk-bonk!

5 kommentarer:

Anonym sa...

och du hade helt rätt i att man blir lycklig om man har en Åsa-turban. Jag är lycklig nu :)

dddd sa...

Hahaha! Ser framför mig hur du sitter och bankar ner fyrkantiga klossar i runda hål. Moahaha!

Missy sa...

Hedgehog-Sara: Yay! :-D

Miss KYD: Hrmpf! Jag slår faktiskt mest på soffan än så länge. Det fungerar mycket bra, må jag säga.

Anonym sa...

Terapi?

Såg förresten en t-shirt till dig på Fuji (Kungsgatan) - den var grå och hade ett kort på dig (förutsatt att du ser ut som lilla My - vilket du ju gör).

Missy sa...

På A svarar jag eum...humtidumtidum, och på B svarar jag På ärligt? Är det sant? Sprider de bilder av mig på stan? Bisarrt.