Jag vill ha så mycket, vill så mycket. Önskar att jag inte var så rastlös. Önskar att jag klarade att sitta still med en bok och en kopp te och bara sitta, utan att ideligen titta upp och fundera över annat. Önskar att jag kunde allt lite bättre. Önskar mig en kamera, ouppnåeliga klackar från Chloé, ett balanserat sinnelag, förmågan att hitta rätt ord när det verkligen gäller, en ny framruta till bilen och långt vackert hår. Önskar mig fantastiska upplevelser, resor runt världen, eller kanske bara en kopp te med människor jag tycker om. Önskar att jag var lite bättre på att hålla kontakt.
Önskar att livet alltid vore vackert som en klänning och att jag tog mig tid att dansa mer.
Önskar mig en parad. En alldeles egen parad. Visst vore det fint?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
jag ska kolla med mina orkesterkamrater om de kan tänka sig att komma och gå en parad för dig.
Yay! ;-)
Jag tycker att du ska gå ut på första maj eller så och ställa dig där och tänka att paraden är enbart för just dig. Kanske inte den festligaste paraden, men den ligger närmre i tiden än karnevalen i Hammarkullen ;)
Bra tänkt där! Måste givetvis provas ;-)
Jag önskar att jag tränade yoga varje dag, så jag blev så där lugn och ostressig.
Skicka en kommentar