För att man aldrig kan få nog av rosa

Ok, jag lovar.

Inga fler variationer på samma gamla blomster. Det här var sista.

På ett tag.

Men visst är det något alldeles särskilt med de rosa fluffiga molnen till körsbärsträd så här års?

Orka!

Är jag den sista att deklarera?

Jag måste tydligen räkna ihop flera, flera, siffror och skriva in på rätt ställe. Orka liksom, säger jag och skjuter på det en aning till.

Mer blommor, mindre rosa

Jag är pollenallergisk.

Jag försöker låtsas att jag inte är det, men det fungerar inte helt tillfredställande.

Så jag längtar till sommaren i stället. Sommar är fint. Nästan lika fint som Klara Erikssons fina halsband. Eller om det var tvärtom. Då och då undrar jag för mig själv varför det inte bor runt min hals. Obegripligt är vad det är.


Bilden ovan är från LODs Collection no 1 och tjyvad härifrån.

Ännu mer rosa

Om man inte har något bättre för sig en måndagkväll kan man ägna sig åt att förvandla en fin omanipulerad bild till en sötsliskig åttiotalsdröm.

Sedan kan man fnissa lite för sig själv.

Jomenvisst ser ni.

Jag har uppenbarligen för mycket fritid. Jeez...

Mer rosa till folket!

Jag tröttnar aldrig på att fotografera körsbärsblom

Helgens eskapader

Helgen har tillbringats i Dalarna, tillsammans med två fina brudar.

Det är fett exotiskt i Dalarna.

Man kan gå fina skogsvandringar. Man kan ligga i gräset och läsa glossiga magasin och dricka kaffe. Man kan gå promenad och titta på fina hus. Man kan dricka vin och prata strunt. Man kan såväl köra raggarvarv på byn som att åka på guidad visning av grannbyn med tema "pinsamheter från förr" (det senare var mycket uppskattat av undertecknad. Grannbyn fick, så att säga, en helt ny dimension).

Dessutom såg vi en älg!

Jodå.

Dalarna är det nya svarta.

Inte något alls faktiskt

Jag har ingenting vettigt att skriva idag. Tänkte bara delge er det. Så. Då var det klart.

Doften av visdom

Jag är på biblioteket. Jag tycker om lukten av bibliotek.

Det luktar... visdom.

Eller om det är mögel. Svårt att säga.

Kära godis, jag ska aldrig överge dig igen!

Idag frågade kollegan om jag är gravid. På fullt allvar

Jag svarade sanningsenligt "Uhm... uh... nej?"

Kollegan undrade då om jag var fullkomligt säker och passade samtidigt på att påtala att hon har öga för sånt. Och var jag säker? För hon brukar ju inte ha fel

Gissa vem som omgående gav upp sina försök att sluta äta godis och började igen?

Men så gissa då

The neverending garderobsutrensning

Jag låter fler godbitar flytta vidare. Under dagen lägger jag upp nytt HÄR och HÄR, bla en urfin ljusrosa Polo Ralph Lauren-jacka - en somrig godisbit. Håll utkik!

UPDATE: Lilla rosa karamellen kommer. Sedan. Orka fota, liksom. Däremot hittar ni sjukt fin väska, sjukt fin jacka och sjukt fina skor. Det ni!

Finigt! Del 2

Funderar på att lägga upp en spellista med Bright Eyes´"First Day of my Life" hundra gånger i rad. För att den är så söt.

Men det vore galet, tänker jag. Och fortsätter att klicka på repeat.

Finigt!

Nu blommar det japanska körsbärsträdet i Slottskogen. Fint.

Spotify

Allvarligt. Ge mig!


Translation:
Gimme already! Dammit!

Helgens agenda

Att göra:

Stjäla fina strumpbyxor, lackskor och rosa klänningsdröm från kamrat.


Translation:
For my weekend task I've set out to steal some really nice stuff from a friend. But don't tell her, ok? Tallyho!

Zzzzzzzzzz...

Årets (hittills?) stressigaste arbetsvecka är till ända. Låtom oss fira. Med ett litet glas Baileys och att somna i soffan. Eller vad tusan, ta ni ett stort glas om ni vill.

Udsalg

Ibland, om man är riktigt trött, så orkar man inte fokusera på mer avancerade saker än tanken på... jackor, att man har för många men ändå inte tillräckligt många. Det borde räcka med en, visst? Funderar på att sälja en (kolla här) som är jättefin, eftersom jag bara får dåligt samvete av att äga saker som jag inte använder. Det spelar ingen roll att jag tänker "Oh! Men jag skaaa använda den! Den är ju fiiin!". Det får mig ändå att känna mig som Gollum. My preciousss. Enough said.

Kort sagt: Köp min jacka. Den är Så Fin. Den borde få bli använd. Visst?

Och om du sedan har pengar kvar tycker jag att du ska slå till på Smartasmias coola väska. Den är urfin.

Nu ska jag äta ananas och kontemplera en smula.

Ned som en pannkaka...

Alltså. Man ska inte ropa hej. Säger de. Ibland är de bra kloka.

Sedan vi hördes sist har jag:
- Fått huvudvärk
- Haft ett barnsligt utbrott på allmän plats (Yups. Darrande underläpp och allt)
- Betett mig allmänt genant
- Blivit David Silver på ett Facebooktest (wtf???)
- Gnällt

Nu luktar jag svett. Och är kissnödig.

Och jo, ni ville veta. Det ville ni.

Tisdag, det nya måndag

Idag är det tisdag, men det känns som måndag. Mycket bra. Mer sånt.

Om vi bortser från att jag luktar lite halvsunk (joho, det ville ni visst veta!) har dagen varit alldeles strålande. Låt oss hoppas att den fortsätter i samma stil. Tjolahopp!

Jesu lidande och gamla blogginlägg

Jag har suttit och slökollat runt bland gamla inlägg på bloggen.

Varför?

Tja, är man självplågare så är man. Följande har jag dock kommit fram till:

- Jag var visst riktigt rolig 2007. Nu? Not so much
- Jag borde verkligen ta och byta ut den där avataren. Någon gång. Inte idag. En annan dag
- Jag borde ha Ajvar Relish hemma. Varför har jag ingen Ajvar Relish hemma?
- Smileys går bort oh så mycket. Hur kommer det sig att jag ändå inte kan låta bli dem?
- Jag är fortfarande sugen på choklad

Ännu en produktiv dag går mot sitt slut. Och inte har jag tänkt på Jesu lidande och återuppståndelse eller någonting ens i närheten av det på hela påskhelgen. Dåligt av mig.

Allvarligt talat

Hur ska jag någonsin kunna sluta äta godis på riktigt så länge Lindt tillverkar sjukt god mörk choklad med havssalt? Va?

Man undrar.

Tradera dårå

Nu har jag rensat i garderoben igen. Massor med fina fynd kan du hitta HÄR

Samma lika

För ungefär ett halvår sedan pratade jag och några små kamrater om att åka till Paris över påsk. Det oh!-ades och ah!-ades över det eminenta i idéen. Sedan kom en liten sak jag brukar kalla "verkligheten" och gjorde sig påmind. Verkligheten och påskresa till Paris hade tydligen inte mycket gemensamt.

Attans då.

Hursomhelst. Istället för Paris blev det min balkong. Balkong. Nästan som Paris. Ja? Med vänner i lösmustasch, helt sjukt mycket franska ostar och Edith Piaf på stereon. Same same.


P-S. Oh! Förresten. Påminn mig om att aldrig, jag upprepar; aldrig, mer äta ost. Ok?

Brev till en modebloggare

Bästa fröken Sigrid!

Nu tror jag ju inte att du läser det här. Om jag trodde det hade jag inte skrivit följande, ty jag hade blivit alltför generad. Så vi utgår från att du inte läser. Och förresten kan vi väl utgå från att ingen annan heller läser? Ja? Det vore så... pinsamt. Ok.

Vad jag ville? Jo. Jag tänkte bara be om ursäkt. För vad, undrar ni nog nu (ok, här säger jag förstås emot mig själv i mitt påstående att ingen läser, men det får ni ta helt enkelt). Nåväl. Häromdagen när jag såg dig på stan och stannade upp och helt enkelt bara... tja... fånstirrade på dig? Verkligen fånstirrade. Det var väl inte så classy, skulle man kunna säga. Och jag vill hemskt gärna framstå som classy. Det vore fint. Så vi kan väl låtsas som att det aldrig har hänt. Ok?

Nästa gång tänkte jag fånstirra lite mer diskret. Får öva lite hemma först bara. Men du var hemskt söt i vad det nu var du hade på dig. Hår hade du i alla fall. Så mycket är jag rätt säker på.

This message will self destroy in five seconds.

Hej-hej.

Jag är en kamera

Har ni läst Christopher Isherwoods Farväl till Berlin?

Det är en av mina absoluta favoritböcker genom tiderna. Mest bara för inledningsraderna.

"Jag är en kamera med öppen slutare, helt passiv, mekaniskt registrerande"

Det är nästan det finaste citatet jag vet. Nästan. För visst önskar man ibland att man kunde frysa tiden. Klick-klick. Som med en kamera. Att man kunde frysa ett ögonblick och spara det, stoppa ner i fickan för att plocka fram en annan gång. Ibland försöker jag, men oftast är det svårt. Man glömmer, man sparar fel, man råkar trycka på delete när man egentligen vill göra en backup.

Nu svamlar jag, men det är ok. Så ni vet.

Och sjunger fint gör hon också

Ibland kan jag tänka att det vore fint att ha en riktig bästis. Som är lite som Marit Bergman. Cool, charmig, söt, stilfull och allmänt sympatisk. Någon som sjunger små hemligheter till gitarr eller piano.

Och kanske kunde man få låna hennes skor?

Oh. Det hade varit fint.

Utan titel

För en tid sedan frågade jag en femtonåring hur det var. Inte var det bra. Tydligen. Femtonåringen bara tittade på mig och muttrade något till svar. Sedan blängde femtonåringen på mig och frågade

Vaddå, kommer du verkligen inte ihåg hur det är att vara femton år?

Jo. Det gör jag ju.

Jag minns hur klasskamraterna tjuvrökte och drack folköl nere vid macken och hur jag tänkte att det måste finnas något större än det här. Jag minns hur man tvingades ihop med människor för att man var i samma ålder och hade samma postnummer. Jag minns att jag var fulast i hela världen och att min blonda klasskamrat dyrkades av pojkarna. Jag minns att jag var alldeles ensam om att hata allt och att ingen förstod. Jag minns att jag bara längtade efter att bli äldre, vuxen, en smula klokare och att ha mindre ångest.

För en tid sedan pratade jag med min blonda klasskamrat om högstadietiden. Min blonda klasskamrat, en av de få som jag faktiskt tycker om att träffa även idag när man blivit en smula äldre. Klokare? Inte mycket. Men äldre. Hon verkade inte alls minnas detsamma som jag. I hennes huvud var det hon som varit fulast och alldeles ensam om att hata allt. Och ingen förstod henne heller.

Märkligt.

Vägra pollenallergi

Jag nyser hela tiden (pollenpollenpollen)
Konstigt... (pollenpollenpollen)
Kan jag vara förkyld? (pollenpollenpollen)
Kanske...? (pollenpollenpollen)

Nej, om man skulle gå ut i solen ett tag (pollenpollenpollen)
Då blir det säkert bättre? (pollenpollenpollen)

Ja, så tror jag.

Visst, väl? (eller: Långfredagsplaner)

Vi går väl ut i solen? Och går en sväng? Och träffar fina vännen? Och fotar? Och traskar lite i Slottsskogen? Och promenerar? Och tittar på folk? Och djuren? Och äter något gott? Och dricker kaffe? Och läser lite bok? Och tar det lugnt? Och går och lyssnar på Marit Bergman på Konserthuset? Ikväll? Ja?

Apropå yta

Ibland sägs det att man kan vara en sko-person eller en väsk-person.

Jag är båda.

Jag är dessutom en jack-person.

Det ni!

Bokar

Jag befinner mig i en läsfas. Fast den KAN teoretiskt sett vara slut. Det vet man liksom inte. Men jag tror i alla falla att jag befinner mig i en läsfas.

En läsfas är en fas som består av ett ständigt läsande. Fördelen är att man får stifta en massa trevliga bekantskaper i form av böcker och de som bor däri. Nackdelen är att man ibland trillar på sabla förbannade jävla skitböcker som En liten hattaffär på hörnet.

Men man plågar sig ändå igenom eländet i hopp om att den ska bli bättre mot slutet. Det blir den inte, btw.

Sen vill man plötsligt aldrig mer läsa något.

Isch.

Tisdagsvitamin

Tisdag. Grått. Kallt. Och är det inte lite regn i luften?

Nej, här behövs en vitamininjektion. Så höj volymen. Och dansa loss lite vettja! På så sätt blir både du och grannen mittemot glad. Ja?

Blärgh

Människan är inte skapad för att gå upp tidigt på morgonen

Inte jag, i varje fall

Jag är skapad för att sitta i solen och dricka lemonad, medan jag bläddrar i glossiga magasin. Uhm... Seriösa tidskrifter, menar jag givetvis. Och vifta lite på tårna. Och kanske gå på kafferep

Synd att det är så dåligt betalt bara

Tipsigt

Idag ska ni få lite internet-tips. Bra va!

Kanske världens sötaste webshop. Den är så fin, så fin. Och när man beställer något därifrån får man det fint packat i rosa silkespapper. Och man får alltid med en bland-CD! Det är kalas. Synd bara att risken att åka på tull och andra skojiga avgifter är lika med total ungefär.

Kanske världens finaste akrylsmycken? Jodå. på ärligt. Plast är det nya svarta. Har jag hört. Det här halsbandet bor hemma hos mig och vi älskar varann.

Oh! Och kolla här dårå. Det är kanske den finaste karamellbloggen i hela världen.

Luvely!

Nu ska jag gå och använda min hjärna till något konstruktivt. Och mer... tja... djupt, helt enkelt. Jag tänker: Klappa en katt, dricka te och bara... sitta? Yups. Så får det bli.

Fint

Det finns musik som gör mig glad och ger spring i benen. Som denna, till exempel.