Den obligatoriska sammanfattningen

Låtom oss sammanfatta året som gått.

År 2007 var Bloggens år, the year of the blog i den kinesiska almanackan. Joho! Var det visst det! Jag lovar! Det var året jag sa "Blogga? Jag? Bah! Inte en chans!" och året jag tog tillbaks det, det var året jag sa "Facebook? Pffft!" och sedan la upp ett konto. Det hände en väldig massa saker: Jag flyttade, bytte jobb, köpte lägenhet, upptäckte nya glassorter, åt mer Ajvar än någon någonsin ätit tidigare, köpte skor, köpte fler skor, vältrade mig i Åsa Westlundklänningar och hittade världens bästa balsam. Det var även året då mina idéer om att man omöjligt kunde lära känna nya vänner som vuxen helt kom på skam och jag träffade ett gäng sköna brudar genom bloggen och det var kärlek och äppelpaj från första ögonkastet. Typ.

Nästa år då?

Jo, 2008 kommer att bli ett bra år. Jag känner på mig det. Jag ska göra saker för att de är ROLIGA och skära ner på "måsten", livet blir bra mycket trevligare på det viset har jag märkt. Jag ska göra minst tre saker jag egentligen inte vågar, för ingenting går upp mot att trotsa lite rädslor och komma ut levande på andra sidan. Och så ska jag läsa ut boken jag håller på med.

Men jag lovar inget. Jag tror inte på nyårslöften, så jag lovar inget.

Jag; en lodis

Min garderob håller långsamt på att falla i bitar. Låt mig bjuda på några exempel för att förtydliga:

1. Idag skulle jag vara duktig och handtvätta två BH:ar och när jag skulle hänga upp dem föll de sönder i små trasor. På riktigt. Helt sjukt. Där får man för att man försöker göra saker på det rätta sättet. Minsann.

2. När jag rotar igenom strumplådan hemma är det stört omöjligt att hitta ett par strumpor utan hål i hälen*. Tur att jag allt som oftast har skor på mig när jag vistas bland folk...

3. Idag lufsade jag runt i min fina, kära grå kashmirkofta bara för att, när jag tog av mig den, inse att det inte bara var ett eller två, nej, TRE hål på ena armbågen. Great.

Vad är det som händer? Och varför? Och hur lyckas allt detta hända samtidigt? Och varför? Konspiration? Och varför?



*För att mildra katastrofkänslan och stressen över att inte kunna hitta några hela stumpor när jag har bråttom någonstans brukar jag nynna på ledmotivet till Mission Impossible när jag letar. För att det liksom ska lätta upp stämningen lite. Det gör det inte.

Nyårslöfte

Kamraterna blev inte alltför imponerade av årets nyårslöfte.

Till saken hör att jag inte tror på nyårslöften. Mina egna förväntningar räcker bra för att odla ångest tack, jag behöver inte lova mig själv (och andra) att jag ska uträtta storverk också. Men alltför imponerade blev de inte.

- Jag tänkte lova att försöka tänka innan jag talar. Lite oftare. Men jag lovar inget!
- Så kan man ju inte säga
- Kan man visst det

Men jag vill! Nuuu!

När jag sitter vid datorn vill jag att hela världen ska göra det samtidigt. Jag tycker att det är lite dålig stil när jag inser att det inte verkar vara så. Skärpning!

Att jag sen inte sitter vid datorn dygnet runt är en annan sak.

For the record

Jag skulle kunna dricka HP-sås direkt ur flaskan. På riktigt. Fatta gott!

Back to basic

I'm dreaming of a white christmas. Eller i alla fall en vit blog.

Kom hit nuuu! Pliiis...?

Inget av paketen jag väntar på kom idag. Inte ett endaste ett. Av tre. Jag tror att min brevbärare inte orkade masa sig hem till mig med några avier i pissregnet, det är vad jag tror. Jag tror även att paketen finns på mitt postutlämningsställe och liksom bara ligger där och väntar. Alldeles ensamma i mörkret. Det tror jag. Stackars mig. Stackars paket.

Innebär det här att jag måste vänta ända till på onsdag?

?

Illa...

Får man kalla det jullov när man ska föreställa vuxen?

Idag har jag:

- Köpt en brödkavel*
- Lämnat aerobicspasset jag var på efter tjugo minuter, när jag insåg att jag lämnat såväl min hjärna som koordination och taktkänsla hemma**
- Provat lite kläder på rean. Vasadu? Nädu. Prova kostar inget
- Varit duktig och köpt ett nytt månadskort innan det gamla går ut och jag i ren panik måste lösa det hela "MacGyver-style"

Om en stund kommer en liten kamrat hit och då ska vi dricka te och äta scones och skvallra. Typ. Yay! Idag är en bra dag.


* Jag bakar aaaldrig! Men det verkar ändå vara en bra idé att äga en brödkavel
** Här känner jag mig tvungen att poängtera att jag (faktiskt!) tränade annat istället, så ni inte tar mig för den latmask jag innerst inne är...

Fyndigt värre

Välkommen till fyndhörnan!

På hjärnan

Jag har haft denna lilla trudelutt på hjärnan i tre dagar. Nu är det faktiskt er tur.

Heureka!

Återupptäckte idag min gamla percolatorbryggare. Käre vän, varför har du hamnat i ett skåp? Från och med nu ska vi leka oftare.

Nu: Kaffe.

Hycklare?

Varje år säger jag att jag inte vill ha några julklappar, att jag tycker att det är mycket roligare att GE BORT än att FÅ. Och jag menar det verkligen.

Hur kommer det sig då att jag blir så glad för paketen på julafton?

Min nya vän

Jag känner på mig att lille iPod Nano och jag kommer att bli de bästa av vänner. Hittills har jag stoppat i honom

Kate Nash
Mika
Rilo Kiley
Denison Witmer
Nouvelle Vague
Rosie Thomas
Jenny Lewis & the Watson Twins
Jenny Wilson
Weezer
Martha Wainwright
Jens Lekman
CocoRosie
Sophie Ellis-Bextor
Feist
Anna Ternheim
The Pipettes
Stina Nordenstam
Juliette & The Licks
Joanna Newsom
Charlotte Gainsbourgh
Kanye West
Siobhan Donaghy
Amy Winehouse
Miss Li
Neko Case
KT Tunstall
Bright Eyes
Cansei De Ser Sexy
Antony and the Johnsons

Typ.

Ej att förglömma den fantastiska SNL-videon "Dick In A Box" samt musiken till Scrubsavsnittet "My Musical".

Det här kommer att bli så bra, så bra, så bra.

Go' jul!

Have Yourself A Merry Little Christmas

Julhandlandet är färdigt, paketen är inslagna och glöggen står och puttrar i köket. Nu är det dags att slå sig ner i soffan och koppla av. Kanske med en DVD till glöggen? Kanske... kanske... en julfilm? Men vilken julfilm ska man då se? För att ångesten över det valet inte ska bli alltför stor har jag tagit mig friheten att sammanställa en liten lista över tidernas bästa och mesta julfilmer. Håll till godo:

1. Die Hard. Vad mer kan man säga? Hur mycket det än har stressats hemma i stugorna inför jul är det ingenting mot hur John McClane har det juletid. Tacksamma över det kryper vi längre ner under filten och tar oss en pepparkaka till.
2. Nightmare Before Christmas. Själv brukar jag börja lyssna på soundtracket till Nightmare Before Christmas någon gång i november för att komma i stämning lagom till jul.
3. Sömnlös i Seattle. Det här tänker jag inte ens förklara. Julfilm! Baraså!
4. Alla Harry Potter-filmerna. Det är alltid jul hos Harry Potter på film!
5. The Muppet Christmas Carol. Det är Mupparna, det är Dickens, det är helt enkelt lysande!

Som ni ser finns varken Love Actually eller It's A Wonderful Life med på listan, men det betyder inte att man inte kan titta på dem också. Men det är filmerna på min lista som är de bästa. Så. Då var det sagt.


UPDATE: Oooh! Jag glömde! Julfilmer får med fördel vara smöriga, smetiga, sockriga och sakna logik. Det är bästa sortens julfilm. Det och filmer där Bruce Willis utbrister Yippie-ki-yay! titt som tätt.

Klicketiklick!

Det finns alltid (aaalltid!) anledningar till att man förtjänar att få köpa sig något nytt och ganska så onödigt. Men igår brydde jag mig inte ens om att lista alla skäl innan jag klickade på "beställ".

Det går utför. Eller framåt, beroende på hur man vill se det.

Trött på snor? Inte då!

Om ni, mot förmodan, tröttnat på att läsa om min läskiga förkylning* tycker jag att ni ska titta in på Klaras fina blog. Klara har inte bara en fin (och garanterat snorfri) blog, utan är också en otroligt fin person. Hon är dessutom en av de mest intelligenta människor jag känner.

Seså, traska över dit nu! Och ta en titt på alla fina bilder och fina recept på den fina bloggen.



* Hur man nu kan tröttna på något sådant...?!

Yuck!

När jag är sjuk är det mycket mer synd om mig än det nånsin varit om någon som nånsin varit sjuk. Så är det bara.

Idag tar vi vårt snorfyllda jag med oss ut på stan och fixar de sista julklapparna, en mistel (alla hem behöver en mistel!), går kanske litegrann på museum och fikar, fikar, fikar.

Om ni undrar var jag finns är det bara att följa spåret av använda pappersnäsukar.

Dagens citat

Damen före mig i blomsteraffären skulle stava sitt namn.

"S" som i Sverige, "K" som i Kalle, "Å" som i... eum... "Å" som i Å"

Strålande underhållning, det må jag säga!

Rapport från näsdukshögen

Det stör mig att jag gick runt en hel höst utan ens antydning till förkylning.

En hel höst.

Jag är inte säker på att ni förstår. En heeel höst!

Varje gång jag hörde någon hosta lite snett bakom mig på bussen tänkte jag "AAAAAAH! Ducka! Virus!", men ingenting hände. Inte minsta nysning.

Till slut tog övermodet över och jag började tänka att "bah! Förkylningar är sånt som händer andra, det händer inte mig".

Och voila, där kom fetförkylningen liksom på beställning.

Scrubsboxen vs promenaden

- Vill du se ett avsnitt till?
- Nej - men - alltså - jag - borde - gå - ut - på - en - promenad - jag - kan - inte - bara - sitta - här - men - jag - är - så - snorig - mina - öron - gör - oooont - jag - borde - gå - ut - lite - och - gå - lite - bara - men - jag - orkar - ju - inte - röra - mig - å -ont - i - halsen - å - men - och - bajs - också - så... ja, det vill jag

Oh joy

Megadunderjätteäckelförkyld är man.

Dagens konstaterande

Man får inte fler mail bara för att man kollar sin inbox var tionde minut. Tro mig, jag vet vad jag talar om.

Once Upon a Time...

Ni vet hur alla riktigt bra sagor börjar? Med "Det var en gång"?

Alltså: Det var en gång tre missar som lekte blog ihop.

Sol? Vad ska det vara bra för? Bah!

På torsdag åker en mycket kär vän till Thailand på en lång, lång resa. Och ska vara borta länge, länge, länge. Jag blir lite ledsen i ögat av att tänka på det. Bu.

Vad jag egentligen vill säga med detta inlägg är att jag inte är det minsta avundsjuk på henne. INTE DET MINSTA! HÖR DU DET! VA!!! Vad ska man i Thailand att göra det närmaste halvåret när man kan vara i kalla Sverige och titta på... Grus? Och regn. Nej, just det. Bah!



Av samma anledning är jag inte heller avundsjuk på kollegorna som just nu bor på femstjärnigt hotell i Thailand respektive solar sig i Egypten. Jag är inte heller avundsjuk på de delar av släkten som för närvarande befinner sig i Sydafrika eller de som är på Kanarieöarna. Inte heller är jag avundsjuk på flickorna som ska fira jul i Barcelona. Jag unnar andra att ha det bra. Ja, minsann. Muttermuttermutter...

Wikipedia är sanningen och livet

Idag skulle jag kolla mailen. På biblioteket.

Är det kanske nu jag ska berätta att jag någon gång per år eller så drabbas av akut bakteriefobi?

Nåväl. Idag skulle jag kolla mailen. På biblioteket. När jag satt där började jag tänka. Bakteriehärd, tänkte jag, och tittade ner på fingrarna som rörde sig över tangentbordet. BAKTERIEHÄRD! AAAH! Jag var naturligtvis genast tvungen att forska lite i det här med bakterier och sökte mig således till källan för all sann kunskap: Wikipedia. På Wikipedia kan man läsa att bland annat borrelia, mjältbrand, tuberkulos, syfilis, gonorré. lepra, stelkramp, kikhosta och difteri orsakas av bakterier.

Och jag som bara var orolig för förkylningar och magsjuka!

Från och med nu är det gummihandskar och munskydd som gäller. Munskydd är det nya svarta, så att säga.

Missy "is" in da house

Jag är en dålig människa. Vi börjar så, med ett tydligt konstaterande. Så att det inte blir några missförstånd längre fram. Dålig. Så. Då kör vi:

Jag stör mig ganska så ordentligt på att en gammal bekant jag har återfunnit på Facebook alltid "is saknar X*". Han "is" gör aldrig något särskilt eller något osärskilt annat, han "is" liksom bara saknar. Det verkar inget vidare, tycker jag. Om någon exempelvis var ute och reste och det enda han eller hon gjorde var att "is" sakna mig skulle jag tycka att det vore korkat.

- Hur hade du det i Sydamerika/Antarktis/Belgien?
- Jag vet faktiskt inte riktigt, jag gick bara runt och saknade Missy mest hela tiden

Näe, vet du vad.



* Ersätt X med valfritt kvinnonamn (gissningsvis är det hans flickvän. Om inte blir det hela bra mycket mer spännande)

Efterlysning!!!

Tvättmedel som luktar tvättmedel, finns det? Som inte luktar sommaräng och mandelmjölk eller äppelblom? Som luktar gott, som de där parfymdofterna som försöker lukta tvättmedel? Ett sånt tvättmedel vill jag ha.

Finns det?

Plötsligt händer det...

Jag har nu officiellt omfamnat åttiotalet och tagit det till mitt hjärta. Efter mycket motstånd har det hänt.

Jag. Har. Köpt. Ett. Brett. Resårskärp.

Tänk, det trodde jag aldrig om mig själv. Vad nu? Axelvaddar nästa?

Tentaångest DeLuxe

Sådärja. Då ska man sätta sig och läsa inför tentan imorgon.

Imorgon! Aaah! Shit! hur tänkte jag här???

Men först... måste jag ju äta något. Ja, det måste jag. Och tvätta, får ta och slänga in en tvätt i maskinen så kan jag sätta mig sen. Vad stökigt här är... Hm... Nej, städningen får vänta. Jahaja... Te? Te låter bra. Lite te. Kanske tända ett ljus? Ja? Var är det där doftljuset någonstans. Letaletaleta. Plocka fram alla böcker, papper, anteckningar... Instuderingsfrågor, det skulle ju finnas instuderingsfrågor också! Letaletaleta. Där har vi dem. "Läs om följande begrepp i kompendiet". Kompendiet? Ska det finnas ett kompendium??? Jag har inte sett röken av något sabla kompendium på hela terminen...? Nåväl. Godis? Ja? Men... kompendium...? Kanske borde man kopiera de viktigaste sidorna ur böckerna så blir det lite enklare att läsa? Låter bra. Godis? Godis, ja! Det blir bra.

Är det inte dags för en paus snart? Det är jobbigt att plugga...

Skäggbrist?

Imorgon ska vi ha luciatåg på jobbet. Efter lite snabb matematik inser jag att det innebär att jag måste gå upp mitt i natten. Nästan. Isch. Men man är ju som Fantomen; hård mot de hårda. Och hård mot Luciamorgonen, när det vankas sjung och lussekatter!

Jag ska vara tomte.

Funderade en lång stund på att investera i ett underbart fult tomteskägg, men valde bort det i sista sekunden. Nu ångrar jag mig. Fatta vad cool jag hade varit, bland alla Luciorna, i mitt tomteskägg! Fatta!

Nåväl...

Snabbrapport

Onsdagschampagne? Tja, varför inte.

UPDATE:
Vad ska bort?
A) Champagne
B) Nachos
C) Champagnesorbet från Lejonet & Björnen

Verifi... verif... ve... vad sa du att det hette sa du?

En del bloggar använder verifieringsgrejsimojsar. Förjäkla störande. Förjäkla störande indeed. Jag skriver alltid fel MINST en gång innan det blir rätt, varför jag starkt har börjat ifrågasätta min synskärpa (muttermuttermutter... joho, det är VISST ett L! Så det så! Sabla blogg!!! Sabla bokstavsverifieringshelvete!)

Fast det värsta är de som inte använder bokstavsverifiering utan någon omöjlig fråga istället. Som "Vad är 87+1?" Ok, det kanske var ett dåligt exempel. Vi provar igen "Vad är 372 x 18,3?"

Dumheter är vad det är.

Dagens fråga

Var det bara jag som fick psykbryt och blev tvungen (ja, TVUNGEN!) att shoppa loss lite när Designsverige fick för sig att slumpa bort gammalt för en femtilapp?

Klapp! Och applåd! Och hurrarop! och fyrverkerier! Typ.

Det är lite för mycket nu. Även om en hel del av det är roligt så är det för mycket. Så jag klappar mig själv på axeln...

- för att jag bestämde mig för att stanna hemma ikväll, istället för att gå på trevlig glöggtillställning

- för att jag gick hem TIDIGARE från jobbet igår. Är inte riktigt likt mig

- för att jag inte ska plugga till två tentor och lämna in en inlämningsuppgift på kursen jag läser, om en vecka. EN tenta och EN inlämningsuppgift får faktiskt räcka. Och klarar jag inte tentan är jag bra ändå, så det så (har jag nämnt att jag jobbar heltid "vid sidan av"?)

- för att jag bestämde mig för att jag förtjänade den fina screenprintade sjalen jag hittade igår (scrolla...). Eller för att jag faktiskt kunde få köpa den vare sig jag förtjänade den eller inte...


Nu är det er tur att klappa er själva på axeln!

Är det bara jag...

... eller blir man lite snurrig av vin?

God jul Missy önskar Missy

Kära familj och vänner!

Igår var jag på HDKs julmarknad och väl där råkade jag tydligen använda mina julklappspengar till att köpa julklappar. Eh... Ja, till mig själv då. Istället för till er. Jag vet verkligen inte hur det gick till, men jag känner mig så nöjd med mina inköp att jag inte tänker ha det minsta dåligt samvete. Nähädå! Mitt råd är nu att ni tar och gör samma sak.

Jag tror att alla blir nöjda på det här viset.

Bäste herr Tomte

Årets önskelista. Here goes:

1. Jag önskar att jag var cool. Eh... Eum... coolare, menar jag förstås (phew! snygg räddning där!) Bara lite, det är väl inte för mycket begärt?
2. Jag önskar mig 1 st fin väska från Luella Bartley. Jag är öppen för förslag. Sån är jag, öppen och tillmötesgående. Yup.
3. Jag önskar att den lokala ICA-handlaren får in Lejonet och Björnens marsipanglass igen. Den där glassen är KNARK, I tell you!
4. Jag önskar mig tisdagsfria veckor. Det borde rimligtvis räcka med tisdag varannan vecka. Om den andra veckan nödvändigtvis också måste ha sju dagar röstar jag för två fredagar eller två lördagar. Du bestämmer vilket, tomten.
5. Jag önskar mig ett livslångt presentkort på Tjallamalla.

Tack på förhand, herr Tomte. You're the man!

Strange but strange

Tydligen har bloggen fler läsare de dagar jag inte skriver någonting. Alls. Det känns un petit peu oroväckande...

Så många frågor

Just nu, i denna stund, visar trean en av mina all time favourite movies*, nämligen "Four Weddings and a Funeral". Den filmen har allt. ALLT, goddammit! Men varje gång jag ser den undrar jag följande:

1. VAR hittar man ett så underbart, sjukt bisarrt kompisgäng som Hugh Grants karaktär har? Var? E-bay? Jag skulle vilja ha ett sånt, som jag kunde ta fram lite då och då och leka med. På tisdagar som suger till exempel.**
2. Varför äger inte jag ett slott?
3. Vad är grejen med Andie MacDowells hatt?





*Det är engelska för "typ bästa filmen, liksom"
** Eller så kan jag bara köpa lite lustiga hattar till mina vänner, kan bli fantastiskt underhållande. Minst!

ORKA!

Det var bara det

Whoopee!!!

Dagen började bra med att jag inte vaknade av väckarklockan. Ingen skada skedd, tänkte jag och rusade ut genom dörren i lustig frisyr och allt. Hann gå hundra meter hemifrån innan jag insåg att jag packat alla träningskläderna UTOM byxorna och UTOM behån. Great. Nåja, då får jag ha en lugn och skön kväll istället för att träna. Det är ju också bra!

Sprang till bussen. Missade bussen med sisådär tre meters marginal. Såg oerhört fånig ut när jag viftade och skrek efter bussen. Det går fler tåg, tänkte jag lite käckt. Och bussar.

Fick åka en annan buss som tog mig på en lång sightseeingtur genom hela stan - en buss där jag för övrigt var den enda passageraren, så den kunde lika gärna kört mig från punkt A till punkt B utan en massa bisarra omvägar via punkt C,D och Q. Åh, vilken fantastisk möjlighet att få se stan ordentligt, tänkte jag.

Jobbade sjukt länge. Sjukt länge. Jag skojar inte.

Åkte hem. Jag ville sova, men det ville inte tjejen bredvid mig att jag skulle göra. Tydligen. Och tydligen var detta så viktigt för henne att hon passade på att ringa alla hon kände från bussen. För att hålla mig vaken. Aaaw! Gulligt av henne, tänkte jag. Man vill ju inte missa att gå av! Vid ändhållplatsen.

Kom på att jag var tvungen att handla kycklingköttbullar och kycklingkorv till jullunchen med kollegorna i morgon. Kycklingkorven fanns inte hos min lokala ICA-handlare. Plockade åt mig ett par paket kycklingköttbullar och tänkte nåväl, alltid något! Kom hem, tittade på baksidan av köttbullepaketet och insåg att de innehöll vetemjöl. Great, tänkte jag. Igen. Och blev lite småsur. Lite. Imorgon får den glutenintoleranta kollegan svälta och DET ÄR MITT FEL. GAH! Great.

Bajsbajsbajsbajsbajs.

BAJSBAJSBAJSBAJSBAJS!

BAAAAJS!!!

Vad ska jag säga. Det är tisdag, helt enkelt. (Och vad det bästa är? Dagen är ju inte slut än, mycket kan fortfarande hända. Yay!)

Som man frågar... Del 435?

Fråga: Hur vet man att det börjar lacka mot jul?

Svar: Det vet man på regnet, blåsten, de blöta skorna och den totala avsaknaden av snö.

Som man frågar... Del 3

Fråga: Hur vet man att man borde gå och lägga sig?

Svar: Det vet man när man sitter och zappar mellan American Pie 2 och Mission to Mars. Uj...

Som man frågar... Del 2

Fråga: Hur vet man att man börjar bli gammal?

Svar: Det vet man när man i ett försök att lite skämtsamt låta tonårig inser att man låter precis som vuxna i ens omgivning gjorde när de skulle vara sådär pinsamt ungdomliga, när man själv var tonåring.

Som man frågar... Del 1

Fråga: Hur vet man att man börjar få långt hår?

Svar: Det vet man när frisören börjar ta det dyra priset för klippningen istället för det billiga (som man trodde var det dyra, ironiskt nog...)

P-S

Idag fick jag världens mest underbara bild från den gravida vännen med ultraljudsbilderna på mailen. Med mage och allt.

Nu vill jag bara säga: Kom hem! Allt är förlåtet.

Imorgon: Lördag

Planen är en lugn och skön dag på stan. En dag utan att behöva prestera, utan att känna att det finns saker som ska/borde/måste göras. En alldeles förutsättningslöst lugn och skön dag.

Lugn. Och skön.

Bara ta det lugnt, softa, fika, you name it.

Fast jag ska försöka spana lite efter julklappar. Det förstås. Det kan ju ta en liten stund. Jag har ju inte kommit på en enda idé än (AAAAAAAAH!). Och så ska jag ju besöka en frisör och hoppas att hon/han/den/det ska kunna göra något åt katstrofen de kallar hår som sitter på mitt huvud. Det kan ta... eh... en ganska rejäl stund (vojne-vojne). Och sen så ska jag handla mat (piece of cake, får gå fortfortfort). Ska uträtta lite ärenden, kanske ska jag gå och lämna tillbaks ett par H&M-jeans. Kanske. Vi får se. Och därefter ska det träffas en kamrat för mat-och-teater-dejt. Ett tag funderade jag på att gå och träna också, men så tänkte jag att näääe, jag vill ju bara ha en lugn och skön dag på stan. Ta det lugnt, softa, kanske fika lite...

En liten fråga bara: Vem läser kurslitteraturen när jag har min lugna, sköna dag på stan? Vad sa du? Ingen??? Måste nog ägna lite tid åt att fundera över den då också...

Ska bli skönt. Lugnt och skönt. Yup.

Var går gränsen?

Omringad av gravida och småbarnsföräldrar undrar jag nu var gränsen egentligen går. Var går den? Finns det överhuvudtaget någon gräns? Jag hoppas.

De nominerade bidragen är...

1. Vid att prata om babybajs mest hela tiden. Överallt. Med alla
2. Vid att säga att "vi måste tyvärr gå hem nu, tyvärr tyvärr, för vi har bajsat på oss"
3. Vid att maila ut X antal bilder från ultraljudet till sina vänner

Och vinnaren är...

Svaret

Svaret på bildgåtan nedan är (med viss reservation för att jag INTE tänker smaka på fanskapet) tadaa! En styck deformerad Läkerol!

Men hur hamnade den i min påse med bilar?

Hur?

Och varför?

Men mest hur?

Eeew!

Detta hittade jag i en påse Ahlgrens bilar. Nu är det upp till er att gissa vad det är. Jag vet. Tror jag...

Lycka till!

(Och som om inte det vore nog har jag MERCI-låten på hjärnan)

Känner ni till de där dagarna man behöver ständig påfyllning med choklad för att kunna hålla sig upprätt?

Idag är en sån dag.

Tillägnat Pinglan och alla ni andra som förstått att "Mindfulness" baske mig INTE är det nya svarta

Humor av Nina Hemmingsson lånad från Aftonbladet

Resan till Amerikatt

Det talas om att göra som Pelle Svanslös och resa till Amerikatt och se Det Stora Äpplet och kanske något annat och något tredje eller, varför inte, något fjärde.

Eller så.

Tips av alla de slag mottages tacksamt! Tips hitåt! Please...? Bästa tipset belönas med... humtidumtidum... eh... en pepparkaka? Evig tacksamhet? Lite fickludd? Kom igen då. Seså!

Könsstereotyper

Jag är helt fascinerad av könsstereotyper. Fascinerad, på min ära!

Av någon anledning brukar en del personer av det manliga könet ha svårt att greppa att jag: Kan saker om öl, älskar kött, listar Top Gun, Donnie Darko och 40-year old Virgin som tre favoritfilmer, att Rocky är min favoritserie, att jag har en gigantisk skivsamling, att jag gillar Tenacious D och Weezer, att jag hellre styrketränar än går på stepup i nio fall av tio och att jag är upp över öronen förälskad i Chuck Palahniuks böcker samtidigt som jag gärna läser essäer om mode. (Tydligen är det något som är lite konstigt med att gilla nagellack och skor när man är feminist också. Eh... Va? Den delen har jag inte riktigt förstått...)

Jag är lite osäker på om det bara handlar om att jag är tjej. Kan det verkligen vara så... dumt? Och varför är det i så fall så?

Följfrågor som brukar dyka upp i samband med samtal kring sakerna ovan:
- Det är din killes skivor va?
- Det är din killes Rockyalbum va?
- Det är din killes böcker va?
- Det är din killes filmer va?

Jihoo...

Dialog

På Hope-fabriken:

- De häringa skorna behöver allt sulas om!
- Ja, sannerligen
- Borde vi inte göra det redan nu, så slipper kunderna göra det?
- Ja, sannerligen
- Men vi kan ju inte sula över den finfina Hope-loggan, hur skulle det se ut? Ska vi kanske sula över en liten bit bara?
- Ja, sannerligen
- Så då gör vi en alldeles meningslös omsulning av skorna nu då? Så att det ändå måste göras om när kunden får hem sina skor?
- Ja, sannerligen. Bra tänkt!

Jättebra, säger jag. Jätte. Verkligen. Tur att det finns skomakare som kan sina saker istället.











Hope-skor före omsulning, Hope-skor efter omsulning

Ah, well. Vad är väl en bal på slottet...? (eller: Buy-nothing day, min rumpa! Ro hit klänningen nu för bövelen!)

Men åååh!

Varför är det en massa utförsäljningar i Stockholm mest hela tiden? Va? Tänk om jag kunde få köpa något från Drottningen av Saba på utförsäljning imorgon, så hjärtinnerligt glad jag skulle bli!?!?! Men nej, i min stad kan man inte få tag på sånt. Men åååh! Orättvist.

Jag vet att jag har sagt ord som "köpstopp", men om någon skulle dingla en klänning från underbara Drottningen av Saba framför mig skulle köpstoppet tillfälligt upphävas, för allas bästa. Så. Då var det utrett.

Men åååh!

Muttermuttermutter...

Addict

Det tog en stund. Jag gick runt i lägenheten. Huvudvärk sa en liten röst i mitt huvud. Huvudvärk. Sabla tjat, tänkte jag och fortsatte med att göra ingenting*. Huvudvärk, sa den lilla rösten igen. Jag funderade på om det var för att jag använder min magnifika hjärna så fruktansvärt mycket mest hela tiden? Kunde det vara därför? Ja?

Sedan slog det mig.

Kaffe.

Jag är i sanning beroende...




* Det är lördag. Man får göra ingenting när det är lördag. Säkert!

Idag

... ska jag hämta ut omsulade Hope-kängor
... ska jag gå på barnteater
... ska jag hedra "buy-nothing day" (men det handlar mest om att lönen inte kommer förrän på tisdag. Ehum)
... ska jag dega


Tjingeling!

Löv is in the air

Sambopersonen har gett mig tvådiskutgåvan av Top Gun i present. Baraföratt. Det är kärlek det!

En del tjejer älskar Dirty Dancing, jag älskar Top Gun.*




*"I feel the need... The need for speed" Oh. My. God. Så underbart pinsamt. Hur kan någon INTE älska denna film?

Quiz

Hur vet man att klockan är halvelva?

Börja gissa... nu!

Jag är perfekt (och imorgon är jag ännu värre)

Vet inte vad jag ska blogga om. Inget överträffar riktigt det faktum veckan innehöll tisdagschampagne. Mer sånt! (Men vid gud, låt någon annan betala nästa gång!)

Nej.

Jo.

Trend

Jag har lagt märke till att folk uppdaterar sina länklistor som tokar. Borde jag också? tänker jag. Jag ska tänka lite till. Sen får vi se.

Brev till... eum... tomten?

Kära Mulberry!

Jag hoppas att det är ok att jag kallar dig "kära", ty du är mig kär. Jag har en dröm och den drömmen heter Annabel. Jag har vid två (2) tillfällen lyckats hitta Annabel på Blocket/Tradera och båda gångerna har jag missat mina drömmars väska med någon sekund eller så. Men åååh! Varför tillverkade du bara Annabel några få små ynkliga säsonger? Va?

Bajs.

Jag drömmer vidare.

Högaktningsfullt.














P-S. Skicka gärna ett presentkort på någon annan väska som kompensation. Tack på förhand! D-S.

Champagne Tuesday

Alltså. Det är tisdag. Tiiisdaaag... Tisdagar är så tråkiga att jag var helt tvingad att köpa champagne. Tvingad!

Nu ska jag gå. Och dricka champagne.



P-S. Det känns som den här bloggen börjar urarta. Eller om det är jag...? Näää, det måste vara bloggen. Väl? D-S

P-S igen. Alltså. Jag BRUKAR inte köpa champagne på tisdagar. Jag tror faktiskt att det kan vara mitt allra första champagneinköp någonsin. Så. Nu var det utrett. Men det är ju for hilvede november och grått och... tisdag! Samtidigt! D-S igen.

P-S för tredje gången. Jag fick visa leg. Jag känner mig ung, oh så ung. Ville bara säga det. D-S för tredje gången.

Le ciel bleu...eh...tralalalalalaaaaaaaa!

Dagen börjar strålande bra, med frukost på franska bageriet. Under besöket där hävdar Sambopersonen att alla inte tycker om när man sjunger med till Edith Piaf i otakt. Bah! säger jag. Vad vet han om vad "alla" tycker?


P-S. Jag har fått äta croissant och dricka gott kaffe tidigt på morgonen, så nu kan resten av dagen få bli hur den vill. Tjoho! D-S.

Intresseklubben antecknar

På väg från punkt A till punkt B hamnade jag, något oväntat, på biblioteket. Ett fascinerande ställe. Det luktar lite speciellt. Så ni vet.

Nu funderar jag på att gå till H&M och meditera lite. Punkt B går ingenstans.

Aum.

Pyssligt? Jo, jag tackar!

Åh no.

Nu kommer den igen, den tiden på året när det ska pysslas och donas och jag tänker "oh, så trevligt det vore att göra sina egna julkort! Oh, så trevligt"*. Jag försöker höra mig för i bekantskapskretsen om det inte vore oh, så trevligt att julpyssla lite och göra sitt eget godis och äta sitt eget godis och göra sina egna julkort och dricka glögg och bli lite tipsy och kanske göra lite vulgära julkort som man lägger längst ner i en låda och inte, jag upprepar: INTE, skickar. Speciellt inte till släkten? Bekantskapskretsen svarar att oh, så trevligt. Men det går inte för jag är SÅ upptagen, man är ju upptagen i december, är man inte? Jo, det är man. Så det går nog inte. Men en annan gång? För det hade ju varit trevligt, det hade det.

I år hoppar jag över att fråga folk och går istället direkt på att sura. Det ägnar jag mig åt en lagom lång stund, sedan gör jag julgodis som jag äter upp i direkt samband med tillverkningen. Halleluja!





* Helt ärligt. Jag tänker faktiskt så!

Mensvärken Allan från helvetet. The sequel

En del gäster förstår inte när det är dags att gå. En del gäster har varit här och hälsat på alldeles för länge nu. En del gäster tror att det liksom är ok att ha late night pyjama parties här varje kväll. En del gäster borde ta och skärpa sig.

Om Allan inte åker hem snart tar jag fram min gummerade hammare. Det gör jäkligt ont att bli slagen med en gummerad hammare, även om den råkar vara färgglad. Hör du det, Allan? Va?

Mensvärken Allan från helvetet

Så här nånting tänker jag mig att han ser ut. Han tror att vi är kompisar, men det är vi inte. Nicht. Sabla stalker, jag vill inte vara din vän! Hör du det! INTE!

På tal om grannar

Häromkvällen när det slötittades på TV pratades det om att det varit ovanligt mycket spädbarnsskrik i CSI på sistone. För att inte tala om i House. Eller Grey's Anatomy.

Sedan funderade vi lite på om det kunde vara storkens besök hos grannen intill som påverkat TV-situationen, men den tanken avfärdades snabbt.

Do you want to play a game?

Mina grannar har hittat på ett nytt, intressant och spännande spel. Det innebär att man ska försöka skrika så högt man kan, samtidigt som man försöker smälla i alla lägenhetens dörrar (om möjligt bör detta synkroniseras). Jag har inte riktigt räknat ut spelreglerna, men det verkar som man vinner det hela genom att vara mest högljudd, alternativt genom att slå sönder något. Helst ska man spela så sent som möjligt kvällstid eller så tidigt som möjligt på morgonen. Såväl vardag som helg.

Det verkar kul. Funderar på att traska ner för trappan och fråga om man får vara med.

The gift that just keeps on giving

Sambopersonen såg fundersamt på mig och förkunnade att han hade en present. Fast tydligen var det inte en hel present utan mer som en halv, typ, men att han trodde nog kanske att jag skulle bli glad i alla fall. Han plockade fram något ur en låda och när jag såg vad det var kände jag glädjen sprida sig ända inifrån och ut.

Det är något visst med bultbrädor, det är det. Även om själva bultbrädan saknas och man bara har en färgglad gummerad hammare.

Bonk-bonk-bonk!

Dagens roliga och tråkiga

Den populäre föreläsaren vände i dörren när han förstod att han kommit fel, och hörde därför inte den lilla rösten bakom mig som pep:

Men nej! Gå inte!

Det var synd. För vet ni hur många gånger man kan titta på klockan under två timmar utan paus? Inte? Inte jag heller, men det är MÅNGA.

Ännu mera jag!

Missy - Hon är inte dum, hon har bara otur när hon tänker.

Man tycker att hon borde ha lärt sig, det tycker man.

Jag, jag, jag!

Missy - Alltid ett plagg ifrån den perfekta garderoben.

Man tycker att hon borde ha lärt sig, det tycker man.

Den enda rätta

Var är den, var ääääär den? frågar jag mig själv nervöst, när jag rotar i glassdisken. Jag hittar polkaglass, julglass, mangosorbet, lakritsglass (Eeew! Vem f*n vill ha lakritsglass? Va? Jag bara undrar?), chokladglass och vaniljglass, men ingen, ingen marsipanglass. Jag känner hur paniken stiger inombords och hur expediten tittar på mig med en blandning av misstänksamhet och förundran.

Då plötsligt händer det. Där, längst ned i frysboxen, står en enda liten ensam ynklig förpackning. Jag plockar upp den försiktigt och går mot kassan.

"Det är du och jag nu, marsipanglassen" viskar jag till min vän.

För övrigt

...är jag inte det minsta avundsjuk på "Pinglan" som reser till Thailand i december och tänker stanna borta ett halvt liv*. I solen. Helt utan snö och regn och blåst och rusk. Förresten är värme överskattat. Och paraplydrinkar också! Pffft! Vem vill ha sol och paraplydrinkar, liksom? Va? Inte jag i alla fall. Nej, just det!

Hur var det, fanns det något kvar av marsipanglassen?




* Om man är ett mycket, mycket litet djur

Förresten...

Det är väl inte ecstasy i marsipanglass? För i så fall kan jag ha ljugit för Kollegan.

Det var bara det.

E

Kollegan frågade mig idag om jag gick på ecstasy. När jag svarade "uh... näääe?" tittade hon fundersamt på mig varpå hon sa "Nej, det är klart... Om du gjorde det skulle du ju inte berätta det för mig. Förstås."

Där har man för att man är på gott humör på jobbet!

Muttermuttermutter...

Stay tuned! I december målar vi om igen. Kanske

Jag: Vad har du gjort! Vad har du gjort?
Också jag: Huh?
Jag: Med bloggen? En massa... färger? Men...?
Också jag: Ja. Det behövdes färg. Som en motpol till bajsnovember därute!
Jag: Eh... Ja... Men...
Också jag: Har du tittat ut genom fönstret på sistone? Va? Har du det? Hela världen är som en lång, lång, lååång, och ganska tråkig Bergman-film. I svartvitt. Och lite grått.
Jag: Men du har ju gjort bloggen grå? Hur tänkte du där?
Också jag: Det gjorde jag inte. Oj.

För övrigt är det helt normalt att prata med sig själv.

Fryser ju! Brrr!

Jag är ingen vintermänniska.

Jag förstår inte poängen med kallt, snö, blåst och kallt.

Och kallt.

Och halt, halt är inte heller min favorit.

Och vintersporter! What's the point, liksom? Vem vill få ont i vristerna och slå svanskotan (aj som f**) bara för att få äran att underhålla sin omgivning på ett par skridskor? Va? Jag bara undrar? Och med "underhålla" menar jag inte på det bra sättet, om ni fattar. Det gör ni? Bra. Och skidor? Va? VA? Och... inte vet jag... bob? Är det ens en sport?

Dessutom blir halsduken full med kondens som fryser och det är äckligt på riktigt. För att inte tala om vinter-fotsvett, så det ska vi nog låta bli. Ja, det låter vi bli. Bäst så.

Nej, vintern är inte min favorit. Jag säger bara nej! Och sen tänker jag tillbaks till sommaren, och i mitt huvud var sommaren 2007 en enda lång tropisk augustikväll på Way Out West.

Jo, för så var det faktiskt. Joho!

Ibland...

... funderar jag på om jag borde ändra "Dagens topp fem" i högermarginalen. Jag läser igenom den för 434:e gången, funderar en stund och tänker att nej, här ska minsann inget ändras.

Jag vill fortfarande få på mig de sabla stövlarna.

Sanningen om smurfarna

Det här kan vara den bästa scenen ur den bästa filmen någonsin. Helt tagen ur sitt sammanhang. Naturligtvis.

Yummy-yummy for my tummy

Hej på er *vinkelivink*. Jag kan inte prata just nu. Jag sitter och äter saffransgifflar. Åh, saffransgifflar! Denna gudarnas föda!

Plötsligt börjar jag förstå varför det var så svårt att komma i den där kjolen efter förra julen...

Hm...

Nej, om man skulle ta sig en giffel till?

Be Kind Rewind

Mein gott, vad jag ser fram emot den här filmen.

Behöver jag säga att jag älskar "School of Rock"?*

Och Jack Black?

Och dåliga komedier?




* Ett mästerverk är vad den är! Mästerverk!

Knäckebröd är jättegott. Och nyttigt!

Designsverige har 50 procents rabatt på rean, så plötsligt blev det en klänning. Tjoff! Bara sådär. Och ett par skor (våren kommer. Nån gång...). Tjoff! Klicketiklick-klick.

Nu är det köpstopp för ett bra tag framöver. Ojojoj. Definitivt köpstopp. Ultraköpstopp. Säkert. Allvar nu.

Förutom för mat.

Och... livsnödvändigheter.

Och...

Skit också. Snart är det ju dags att börja tänka på julklappar! Gah! Undrar om Sambopersonen blir glad för nya skor? I storlek trettioåtta...?

Tänkarmössa

Plötslig förstod hon. Man tänker bättre när man har på sig en Åsa Westlund-turban

Gott intryck. Jomenvisst

Det slår mig att stämningen när Missarna* ses för en After Work en helt vanlig fredag i november måste vara ganska avslappnad, och att behovet av att göra ett fantastiskt intryck inte kan vara alltför överhängande, när man:

... inleder med att säga "hej-om-jag-luktar-lite-illa-idag-är-det-för-att-jag-jobbat-hela-
dagen-och-kommer-direkt-från-jobbet-och-jo-jag-vet-faktiskt- om-det-typ"

... byter om inne på toaletten inför en mindre publik, lyckas tappa skjortan på toalettgolvet och sedan tar på sig den.

... kommenterar att skjortan har legat på toalettgolvet. Otaliga gånger. Och sedan upprepar det, om någon mot förmodan skulle ha missat det hela.


Inte för att någon skulle göra det. Särskilt inte jag. Pffft!

Nä, just det.




* Urgulliga tjejerna Miss Keepyourdistance, Miss Upsey Daisy och Miss E

Insikt

Alla veckans inlägg handlar om... mat?

Eller...

Tja...

Mat...?

Mmm... Nej, inte Marabou. Te förstås!

Allvarligt talat. Han som hittade på choklad-te var allt en riktig smarting. Nej, vänta... ett GENI menar jag. Förstås (duh!). Gott, så gott.













Bild: www.kusmitea.com

Raindrops keep falling

Det regnar.

När jag kom hem efter snabb promenad sträckan spårvagnshållplatsen och hem kunde jag vrida ur mina kläder. På allvar.

Oh joy.

Sedan kom jag till en klok och vis (för att inte säga intelligent) insikt: Inga studier ikväll. Inte. Nicht. Möjligen lite snacks, en varm dusch och en stooor balja kusmi-te.

Cheezus!

- Vad gör du?
- Shhrmmmmmf
- Va?
- Äter snacks, sa jag
- Snacks? Nu igen?
- Jaaa...
- Hur mycket har du ätit egentligen?
- Bara liiite
- Det är ju flera påsar ju!
- Men de är så små, så små. Oh, så små
- ...
- Jag ska äta tills jag ser ut som en ost!
- ...
- Du gillar ju ost, eller hur?
- Eh...
- Dåså! Som en ost!
- ...
- Vill du smaka?
- Jag trodde aldrig du skulle fråga

Dear Sir

Kära Buzzador!

Nästa gång skulle jag gärna vilja buzza choklad. Choklad eller parfym. Eller kanske en resa. Tack på förhand.

Med vänliga hälsningar
Missy

Da Buzz

En första bedömning: De däringa Pop cheese nåntingnånting-grejerna är sabla goda när man kommer hem efter att ha jobbat länge och är hungrig, nej vänta... jättehungrig. JÄTTE-hungrig. Hm... finns det nån mat hemma...? Inte det nej... Hm... Just det ja! Jag har ju en hel låda full med snacks!

Mmm... cheeeeeze...

Synd bara att man måste äta så många för att bli mätt. Nio procents fett? Pffft!

Nitton sätt att smita från uppsatsskrivande

1. Kolla Facebook
2. Läsa bloggar
3. Läsa böcker. Som INTE, jag upprepar: I N T E, är kurslitteratur
4. Beställa böcker på nätet. Som INTE, jag upprepar: I N T E, är kurslitteratur
5. Stirra ut genom fönstret
6. Greja lite mer med Facebook
7. Hm... Är det inte dags att läsa lite bloggar igen? Vasadu? Ja? Ok då, om du insisterar
8. Äta. Frukt? Kakor? Frukt? Kakor? Åh, alla dessa val!
9. Dricka te
10. Ringa
11. Utföra hushållsnära tjänster. Värst vad allt är ostädat. Är det alltid såhär?
12. Träna
13. Gå en sväng på H&M. Dumdididumdididum
14. Maila. Man måste hålla lite kontakt med omvärlden. Johodå, det måste man! Faktiskt!
15. Fundera. Ej studierelaterat
16. Fundera på lite annat. Fortfarande inte studierelaterat
17. ... Hur var det, fanns det några kakor?
18. Påminna sig själv om att man pluggar för att det är roligt. ROLIGT, dammit!
19. Blogga

Söndagslördag

Fin musik för en fin dag: "Silver Lining" med Jenny Lewis och hennes Rilo Kiley

Brun

Har det någonsin hänt att konjak haft samma färg som en väska?

Ja? Nej? Inte?

Varför envisas man då med att beskriva bruna väskor som just cognacsfärgade? Varför inte helt enkelt brunt, kort och gott? Är det inte tillräckligt exotiskt att kalla färgen brun för just brun? Om bruna väskor inte är cognacsfärgade är de chokladfärgade eller på sin höjd ekfärgade.

Minsann.

Sällan ser man ordet bajsbrun i beskrivningar av väskor.

Fredag (The Continuing Story)

Hej på er!

Nu ska jag äta räkor och dricka vin. Ni anar inte hur tjejig jag känner mig. Hoppas ni alla har en trevlig kväll ( - själv har jag ju både vin, räkor och silverfärgade gummistövlar. Bättre än så blir det inte).

Hejdå!

Mer fredag

Silverfärgade gummistövlar: check

P-S. Jag gillar H&M och jag gillar rea D-S.

Fredag

Att äta osköljda vindruvor är att leva på gränsen. I'm SO living on the edge!

Min tunga vän

Jag är helt sjukt uttråkad. Helt. Sjukt. Uttråkad.

Det är inte så att det råder brist på saker att göra. Oh nej! I köket står disken och balanserar, jag borde tvätta, fixa, greja och framförallt ta och läsa lite kurslitteratur. Hur jag än vrider och vänder på det känner jag inte suget att lyfta upp boken och läsa. Skälen är oh så många, förutom det rent självklara då - att jag borde. Bordebordeborde.

- Den är tung som satan. Jag orkar inte lyfta den
- Den är tung som satan. Jag förstår inte vad jag läser
- Bladen är så tunna att jag är rädd att de ska gå sönder

Vart jag än går trycker jag ner boken i väskan och tänker att på bussen /spårvagnen /biblioteket / gymmet /medan jag väntar kan jag läsa den. Och så tänker jag att kunskapen kanske går in genom huden om jag bara håller boken.

Det sista funkar inte, btw. Jag har provat det förr och är inte alldeles nöjd med resultatet.


Undrar om det är något bra på TV...*




* Eller vaddå "bra" förresten? Just nu tar jag vad som helst

I'm so tired (I haven't slept a wink)

Jag är trött. Trött. Trött. SÅÅÅÅ trött. Jag vill bara sova, men så fort jag lägger huvudet på kudden blir jag alldeles klarvaken. Jag har kommit fram till följande, fullständigt helt igenom rimliga, förklaringar:

1. Jag har sovit klart och nu är det dags att vara vaken. Dygnet runt. Alltid-alltid, always and forever*

2. Någon har preparerat min kudde / mat /dricksvatten / luft med något slags vakenhetsbefrämjande knark**

3. Det är normaltiden*** som messar med my brain


*Gäääsp*

Sova nu?




* Förklarar dock inte den överväldigande tröttheten...
** I wish. JAG ÄR JU TRÖTT! JU!
*** Finare ord för vintertid

Plötslig badrumsspegelrelaterad insikt

Jag har SJUKT mycket grå hårstrån.

S J U K T mycket!


Ville bara säga det.

Livet á la måndag

Satan i gatan vad trött jag är. Trött och sugen på smörgås. Trött och sugen på smörgås och påläggslös. Trött och sugen på smörgås och påläggslös och jag orkar inte gå ut och handla. Trött och sugen på smörgås och påläggslös och jag orkar inte gå ut och handla och det regnar ute.

Det är inte lätt, livet.

Åsa söker nytt hem

Hej!

Det är jag. Åsa-väskan.

Jag passar på att smyga in ett litet inlägg nu när Missy är upptagen med annat. Men jag får skynda mig, hon kan vara tillbaka vilken sekund som helst... Jag skriver för att jag är trött på det här, det var inte detta livet Åsa Westlund tänkte sig åt mig; att leva på en hylla i en klädkammare och aldrig få komma ut och röra på mig och se världen!

Visst, ibland kommer Missy in och tar ner mig från hyllan och tittar på mig. Hon brukar klappa mig lite och säga att jag är fin och underbar och vacker. Men det är ju bara ord. Ju!

Nej, jag har fått nog. Jag flyttar! Först måste jag bara hitta ett nytt hem.

Over and out.











UPDATE: Hejdårå! Nu flyttar jag!

Det är nog bara jag...

Ibland vältrar jag mig i modebloggar. Riktigt ordentligt. Inte bara de fina, genomtänkta och intelligenta varianterna, utan alla jag kan hitta. Hämningslöst. Jag kan snöa in totalt på modebloggar vissa dagar. Dagar när jag behöver tömma huvudet på jobb och annat som snurrar alldeles för mycket och alldeles för fort. Men efteråt känner jag mig alltid lite besvärad, lite smutsig, som om jag gjort något helt förbjudet. Men nöjd och tillfredsställd ända in i märgen.

Modeporr. Jag älskar det.

Min tjocka vän

Jag har en tjock vän. Hon säger i alla fall att hon är tjock. Jag vill hälsa på min tjocka vän. SJ vill inte att jag ska hälsa på min tjocka vän och tar hutlöst betalt för att låta mig resa. Till min vän. Som är tjock. Min tjocka vän säger att jag kan komma och hälsa på henne lite senare än tänkt. Kanske i januari eller februari? Då kommer hon att vara ännu tjockare, lovar hon. Jag har alltid önskat mig lite tjocka vänner, synd bara att denna tjockhet är tidsbegränsad och kommer att ersättas av barnskrik och blöjbyten till våren.

Attans.

Tips hitåt!

En vacker dag för sisådär tre månader sedan bestämde liten kamrat Pinglan och jag oss för en lekdejt, eftersom vi aldrig hinner ses. Och när vi väl ses är det alltid någon som har bråttom någonstans. Så. Alltså. Lekdejt. Det hela började storslaget, med planer om resor far, far away. Faaar, faaaaar away. Kanske till London eller Paris eller Hawaii (det sista var mitt förslag, btw).

Sedan tänkte vi till och tittade i våra plånböcker och sa istället att njae, mjae, men kanske en London-helg i alla fall?

Sedan sorterade vi våra femtioöringar och enkronor och sa att njae, mjae, men kanske en helg i Säffle i alla fall?

Sedan funderade vi över vart alla femtioöringarna tagit vägen och sa att njae, mjae men att kanske ska vi åtminstone träffas över dagen hemma i staden där jag bor?

Horribelt.

Vi är uppenbarligen dåliga människor som saknar planeringsförmåga totalt. Det hela är en smula pinsamt... Nu till saken: På lördag är det lekdejt och vi har inte kommit på någonting att göra. Inte. Någonting.

Tips anyone?

Bästa tipset belönas med... *trumvirvel*... tadaa! Min eviga tacksamhet. Så. Vad väntar du på? Sätt igång och tipsa nu!


Snälla...?

Listen and learn

"Mindfullness". Det nya svarta. For real.

Kanske ligger det något i det ändå? Kanske ska man försöka sätta sig och bara lukta på blommorna någon gång då och då? Det är så lätt att bara stressa igenom livet för att hinna med nästa sak som ska göras, och nästa, och nästa. Antingen man drivs av ambition- och duktighethetsnerv eller om man drivs av att allt är ju så roligt så det bara MÅSTE hinnas med, så blir det lätt för mycket.

Man får inte glömma att andas.

En liten flicka jag känner svarade stolt på en festinbjudan med orden "Nej tyvärr, jag har bestämt mig för att göra ingenting alls på lördag. Så det går inte". Det tyckte jag var fint (och tydligen även hon som hade festen. Heja henne!)

Nu ska jag sluta svamla. Se klippet istället!

Att göra: Slå sönder snooze-knappen

Väckarklockan ringer.
RRRRRRRRRrrrrrrrrrrrrriiiiiiiiiiiing!

Ringer, förresten? Ilsket tjuter, snarare. Min väckarklocka skrämmer skiten ur den mest härdade. Men inte mig. Nej, jag brukar lugnt sova vidare.

RRRRRRRRRrrrrrrrrrrrrriiiiiiiiiiiing! igen.

Varför ringer den igen??? Det är ju helg. Jag FÅR sova! Så det så. Sabla klocka. Muttermuttermutter... Jag ignorerar klockan, vänder mig och somnar om. Igen.

RRRRRRRRRrrrrrrrrrrrrriiiiiiiiiiiing!

Vänta nu. Det är ju inte alls helg. Det är måndag! Aaaaaah!

Torka

Det här är ett jättelångt inlägg. Jättelångt! Det kommer någon slags poäng på slutet, även om det kanske inte verkar så till en början. Lovar. Jag kan inte lova att det är värt att läsa hela inlägget, dock. Och jag kan inte lova att poängen på något sätt gör dig till en bättre människa. Eller mig, för den delen... Har du något bättre för dig tycker jag att du ska göra det. Kanske ska du passa på att ringa en vän du inte talat med på länge?

Vad nu? Är du kvar? Var vännen inte hemma? Nåväl. Då får du faktiskt skylla dig själv om du fortsätter att läsa. Jag har väl sagt att inlägget knappast kommer att göra dig klokare? Inte? Det kommer det knappast. Alltså, allvarligt nu. Diska? Städa? Nånting bättre måste väl finnas att göra?

Men om du envisas så.

Jag hade liksom hoppats att du skulle gett upp nu, att du inte skulle komma såhär långt i inlägget. Nu kommer du ju att inse sanningen. Ja, att jag absolut inte har något att skriva om idag. Ingenting. Nicht. Nada. Du ser, hade du låtit bli att läsa när jag sa till dig första gången så hade du haft säkert två minuter som du kunde använt till nånting vettigt (vad man nu hinner på två minuter... borsta tänderna?). Men nu är det försent.

Fotbeklädnadssnabbis

Jag inser ju att det var alldeles för länge sedan jag skrev om skor, så här kommer en kort update:

Jag drömmer fortfarande om röda näbbstövlar, jag önskar att det stod ett par "Grace boots" från Hope i min hall, jag fantiserar om ett presentkort på B-store i London, jag vill ha nya sneakers och jag har återfunnit mina ganska-fula-men-ack-så-sköna curlingkängor igen (halleluja!).

Over and out.

Tydligen inte

Saker som inte är helt ok att säga:

På fest, med munnen full av chips: Nej, jag tror att jag håller på att tjocka till mig lite!

Till småbarnsföräldrarna som inte sovit på tre veckor: Jag funderar på det här med barn. Det verkar schyst att få vara föräldraledig.

På After Worken: Hur mycket gratismat tror du att man kan få plats med på den här yttepyttelilla tallriken? Vad tror du händer om jag försöker ta liiite till?


Kanske ska man träna lite på det här med att vara klädsamt tyst.

Kanske.


UPDATE: Obs! Obs! Detta är saker som kan vara relativt olämpliga att säga och det är inte saker jag skulle säga. Inte då. Jag skulle väl aldrig... INTE då! Om det är någon som missuppfattat och tror att jag går runt och säger så dumma saker så... har du visserligen rätt, men just det här har jag inte sagt. Inte idag i alla fall.

Zen

Nej, nu får vi alla ta och vara lite glada igen. Så det så.

Grrrrrr

Attans då. Fortfarande arg. Jäkla PMS.

Jag försöker projicera ilskan. Bra idé (Jag: Du är för smart du! Jag igen: Jag vet!). Varför bara vara arg i allmänhet när man kan vara arg i synnerhet? Nej, just det.

1. Varför bara vara arg i allmänhet när man kan vara sur på den dumma busschauffören som ville visa mig hur man använder sitt månadskort ("såhär gör man vet du inte det och du har väl inte mer än ett kort i fickan för det går ju faktiskt inte lilla vän"), jag muttrade något halvt ohörbart om att jag minsann åker buss nästan hela tiden. Ja, jag hinner faktiskt knappt vara på jobbet, så mycket buss åker jag. Ungefär. Nästan i alla fall.

2. Varför bara vara arg i allmänhet när man kan vara lite småirriterad på kulturtanterna som kommenterade en underbart fin scenografi med orden "En toalett? På scenen? VAAAD ska den göra där? Nääe, jag förstår verkligen inte? Har de inte hunnnit städa?" för att sedan fortsätta att prata om vilken av stadens kulturinstitutioner som hade bästa utbudet av snacks. (Tydligen var det Göteborgsoperan, som hade en "uuunderbar trekantssmörgås. Och jag som inte ens tycker om trekantssmörgås, nej men den är LJUVLIG!" Jaha.)

3. Varför bara vara arg i allmänhet när man... när man... när man...? Nähä? Inte?

Jag kommer inte på något mer att vara arg på och det känns ju lite pinsamt. Torftigt, if you will. Jag önskar jag kunde komma på bättre anledningar att vara arg än de ovan. Jag väljer att tolka det hela som att jag är zen, väldigt zen. Zen med en gnutta PMS.

Istället för musik: Förvirring

PMS. Tre ynkliga små bokstäver och en hel person alldeles fylld av ilska, svullenhet och gråt. Ibland önskar man att man hade en anledning, något påtagligt att skylla på. Då kan man förstrött leta lite i filmhyllan* och plocka ner "The Notebook". Sedan sätter man sig i soffan med sitt storpack näsdukar och sin kopp te och bara buuuuuuäääääääeh... Neeej, jag skojar bara. Men visst är det skönt att få HATA lite ibland. Att få utlopp för alla sina aggressioner. Åh, vad jag hatar den filmen. Från djupet av min själ. Vidrig liten sak**.

Fast nej, jag tror ändå inte att jag nånsin vill se den igen. Hellre kinesisk vattentortyr alla veckans dagar *ryyys*

Här kommer istället något heeelt annat; en scen ur "Mystery Men". Fantastisk film! Och ganska så barnslig.

Mitt PMS-jag påminner faktiskt inte-så-lite om Mr Furious.



* Om man har någon. Jag har en filmlåda, men det låter inte alls lika bra...
** Jag har förstått att det finns de som tycker om filmen, som tycker att den är fin, sorglig och en hyllning till kärleken. HUR TÄNKER NI? Snälla, berätta!

Allt är Postens fel. Jo minsann

Idag kom bokpaket med kurslitteratur på Posten. Attans. Innebär detta att jag inte längre kan sitta och läsa Tillsammans är man mindre ensam i soffan med en kopp te utan dåligt samvete för att jag egentligen (EGENTLIGEN) borde läsa kurslitteratur?*




* Jag tror att svaret är: Ja! Ja! Jaaa, för bövelen! Skyll dig själv när du fått för dig att du ska plugga och jobba samtidigt! Hur tänkte du egentligen? Ditt nöt!

Det är inte alltid jag är överens med mig själv när jag för mina inre monologer.

Dirrrty

Jag står fast vid att jag egentligen inte gillar Facebook. Inte EGENTLIGEN. Ok?

Men jag har precis suttit och surfat runt bland ansiktsbokarna och upptäckt både det ena och det andra. Jomen. Nyfiken i en strut, det är jag. Jag har fascinerats över valet att lägga ut en bild på sig själv i bar överkropp. Inoljad. Men förmodligen är jag bara avundsjuk? Jag har funderat över vilken typ av relation man kan tänkas ha till 422 personer som kallar sig ens vänner (förmodligen är jag bara avundsjuk), jag har upptäckt yrkesval jag aldrig hade gissat (förmodligen är jag bara avundsjuk) och sist, men inte minst, har jag skrattat åt mustascher som inte fanns för tio år sedan (förmodligen är jag... vääänta lite nu...). Fast... ok, lite roligt är det. Speciellt den inoljade biten.

Nu känner jag mig smutsig. Som om jag har tjuvlyssnat på ett samtal jag inte borde hört, som om jag läst någon annans post, som om jag sett saker jag inte borde se.

Och där har vi det. Anledningen till varför jag och Facebook inte riktigt kommer överens trots allt.

Inte kort men fint

Idag har Casey Dienel både sjungit och spelat i min iPod. Det tyckte jag var fint av henne.

Helgen i korthet

Igår kunde man se Yours truly dansa loss i en liten glädjedans inne på Tjallamalla i Malmö efter att hon upptäckt hundrakronorslådan vid dörren, och strax därefter sorterat ut två Bea Szenfeld-blusar som fick följa med henne hem.

Och med detta sammanfattas helgen.

R.I.P

Den enda tidningen som jag brukade läsa från pärm till pärm har lagts ned. Det känns lite sorgligt. Det har visserligen gått utför alltsedan Jane Pratt själv lämnade tidningen, men den har fortfarande varit bättre än alla tidningar med

1 - nästan jobbigt hippt mode. Jag vill inte behöva känna mig gammal och fel vid tjugoåtta års ålder
2 - jobbiga sexspalter ("så tillfredsställer du alla i din omgivning på alla sätt som tänkas kan")
3 - reportage som bara får dig att känna dig obekväm ("så tillfredsställer du alla i din omgivning på alla sätt som tänkas kan")

Nu tycker de att jag ska läsa Glamour istället. Vet ni vad? Det kan de fetglömma

Stieg Larsson, släng dig i väggen!

Jag har börjat läsa en alldeles underbar liten bok. Jag började idag när jag ändå skulle sitta en stund på cykeln på gymmet. Sen gick jag på passet jag egentligen var där för. Sedan tänkte jag på att "cykelochbok" är en synnerligen bra kombination, och styrde stegen tillbaks till cykeln. Och fortsatte. Och sen fortsatte jag lite till. Fatta vilken kondition denna underbara lilla bok kommer att ge mig!!!

Problemet är att jag inte vill att den ska ta slut, så jag försöker ta en paus från boken och titta lite på TV.

Men den ligger här på bordet och gäckar mig...

Hm...

Nej, om man skulle ta och läsa lite...?

Hjälp mig alla snälla rara synska människor där ute!

Jag brukar bjuda på mitt allra ondskefullaste hånskratt när mediala förmågor kommer på tal. Synsk? Pffft! MOAHAHAHAHAHA!!! Men nu börjar jag ångra mig. Varför? undrar ni nu med spänd förväntan (johodå!)

Jo. Såhär:

I somras köpte jag en alldeles FANTASTISK T-shirt. FANTASTISK! Jag vet vad ni tänker; hon är både mogen och gör strålande investeringar. Sedan la jag den i hallen. Varför? Bra fråga. Sedan la jag den någon annanstans. Var? Ännu en bra fråga. Igår började jag leta efter mina halvfula men ack så underbara curlingkängor, eftersom det börjar bli dags att klä på sig lite varmt. Men var är de? Ännu en mycket bra fråga.

Så om du sitter med dina mediala förmågor påslagna vore jag evigt tacksam om du kunde upplysa mig om var ovan nämnda saker befinner sig i detta nu. Jag lovar att aldrig, aldrig mer skratta åt människor som säger sig vara synska. Jag lovar. På heder och samvete. Deal?



Jag kanske kommer att fnissa lite, men bara väldigt lite...

Jag vill ju bara vara snygg, smart och spirituell. Ska det vara så sabla svårt?

Jag vill så gärna säga något klokt. Men det blir mest bara dumheter när jag försöker. Och fel, oh så fel. Och ofta, oh så ofta. Ibland förvånar jag till och med mig själv (jo, det är sant!) Överallt, mest hela tiden, lyckas jag. Jag försöker se det som en tillgång; att jag är en mycket flexibel person som kan nyttja min förmåga att häva ur mig de mest obegripliga dumheter i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Speciellt de gånger jag verkligen vill ge intryck av att vara både trevlig och klok (vem försöker jag lura? Hahahaahahahaaa!)

Men som sagt. En tillgång. Påminn mig om att upplysa chefen nästa gång det är dags för utvecklingssamtal

En sak i taget

Helt plötsligt regnar* det spontana förslag på trevligheter av olika slag. Nu gäller det bara att jag börjar ta med mig mobilen/slå på mobilen/höra mobilsignalen också.

Men trevligt är det!



* Nåja. Mer som ett kort och mycket stilla duggregn. Men i alla fall!

Why, oh why?

Varför har pappan i "Svensson, Svensson" en likadan dator som jag? Det känns lite jobbigt.

Roligast idag

Kan man bli tjock av tomma vuxenpoäng?

Bland vännerna händer en massa vuxensaker. Graviditeter (bara en är officiell, än så länge, men jag har mina aningar), förlovningar, hustittningar, you name it. Jag blir lite nervös och tänker "Yikes, måste man börja bete sig som sin ålder nu...?"* Men sen kommer det, stunden jag inser att det kanske inte innebär några större personlighetsförändringar. Vuxenpoängen är kanske inte så fyllda med vuxenhet ändå? Stunden när en av de nyförlovade säger "Vaddå? Vi behöver väl inte gifta oss nu? Vi är ju bara förlovade?" med en synnerligen frågande min, och när en av de gravida kamraterna besviket förkunnar att hon är sugen på sprit.

Helt plötsligt inser jag att de pubertala dragen inte försvinner bara för att någon tänkt bli fru eller mamma. Och plötsligt blir det lättare att andas igen.



* Snälla, hjälp mig. Hur bör en 28-åring bete sig? Har inte den blekaste

Hurtbullar of the world unite

Nyss hemkommen från tre timmars jättelångpromenad, för en liten fika innan det är dags att gå och träna. Hurtigt värre. Ville bara delge er. Yup. Känner ni inte riktigt det dåliga söndagssamvetet nu? Det där som kommer fram när man knappt orkat resa sig ur soffan på hela dagen?

Men vi vet ju alla hur det kommer att sluta, eller hur?*




* Rätt gissat. Framför TV:n med ohälsosamma mängder glass och/eller godis. Ah.

Anledning till oro? Ja? Nej?

Bör man bli orolig när Sambopersonen säger "åh, du är så söt när du sitter där och kramar datorn!" i tid och otid?

Nymålat!

Man går upp tidigt en lördagmorgon för att sitta på föreläsning hela dagen och när man kommer hem har Sambopersonen målat taket i hallen med ett synnerligen gott resultat*.

Vad jag funderar över nu är vad som skulle hända om jag lämnade honom ensam hemma en vecka eller så.

Det tål att tänkas på.



* Tydligen ska tak vara vita och inte gråmönstade. Minsann, om man inte lär sig nya saker varje dag

Dilemma

Om man går och köper en halvlitersbytta av Lejonet och Björnens marängsvissglass och det när man kommer hem visar sig inte alls vara marängsvissglass i förpackningen utan vaniljglass och klockan är tjugo i elva, hur gör man?

1. Man lägger in glassen i frysen och går tillbaka affären med den i morgon för att reklamera
2. Man blir lite småsur
3. Man dränker glassen i chokladsås och äter upp den i alla fall

Do tell. Det finns de som undrar

Extra! Extra! Ilandsproblemen når nya bottenrekord!

Jag vill också gå på födelsedagskalas på Wardrobe, jag vill också reashoppa på Shopaholics showroom, jag vill också gå och plocka bland kläderna på Tjallamalla (även om jag, ärligt talat, drabbas av förvirringspanik när jag väl är där...), men mest av allt vill jag också få botanisera på Bazoueiras utförsäljning.

Nåväl... Vad är väl en bal på slottet? Min dröm om en klänning från "Drottningen av Saba"* får nog fortsätta att vara en dröm... Suck



* Nej, nu får ni faktiskt googla själva. Jag orkar inte klistra in fler länkar...


UPDATE: Efter att ha varit inne en sväng hos Tinnitussan vill jag shoppa på Body Shop på Götgatan också. Så ni vet. Nu vet ni. Jag ska gå nu...

Plösligt händer det

Jag sitter i bilen

Jag kör

Jag kommer ner på infarten till motorvägen

Jag ska till filen längst till vänster. Det blir... vänta nu... fjärde filen härifrån? Skojar du? Hur...? Jag tar ett djupt andetag. Jag blinkar, svänger, blinkar, svänger, blinkar, svänger, blinkar, svänger

Det är först fem minuter senare, när jag kommit ut ur stan, som jag inser att jag inte fick panik. Sååå, tänker jag och gör en mental notering. Det tar alltså tre år från körkort till panikfritt massfilbyte i rusningstrafik. Minsann

Stanna... jag vill av! eller Mera! Mera!

Det är mycket nu. Allt går så fort och det är jobb och människor och möten och läsa och möten och människor i ett. Men det är bra. Men det är mycket. Men bra. Men mycket.

Jag gillar mycket, även om man blir lite yr emellanåt.

Alltså

Idag riktigt sprutar visdomen ur öronen på mig*. Jeeez... Akta er så ni inte blir alldeles nedkladdade med visdom, det kan vara svårt att få bort. Har jag hört.

* Scrolla

Gah!

Idag plattade jag mitt hår med plattång. Sådär som man ska göra när man plattar håret, men aldrig orkar. Ni vet? Sektion för sektion. Noggrannt.

Sedan gick jag ut i den fuktiga Göteborgsluften och kunde riktigt höra ljudet av hår som krullar ihop sig.

"Vvvvvvvvvvvvvvv" sa det. Jo, faktiskt.

Jaha, tänkte jag då. Jaha (igen). Det var tolv riktigt dåligt använda minuter, tolv minuter av mitt liv som jag aldrig får tillbaka. Kan man reklamera tid? Eller sitt hår? Och vart vänder man sig? Kanske är det inte håret, utan plattången? Kanske?

Hjälp...?

Note to self no 3512

Stövlar är som frukt.

Ibland kan ett par stövlar behöva mogna i garderoben. Ett år eller så brukar vara lagom. Så ni vet.

I brist på kakor

När man är sådär lite söndagstrött och slö och det regnar ute kan man behöva pigga upp sig på något sätt.

Kakor brukar fungera bra, men om man inte har några kakor hemma får man hitta på något annat. Idag passar det bra med Fatboy Slim och "Praise You". Jag vet inte hur det är med er, men jag blir fortfarande lika glad av videon.

Extra! Extra! Förnekandet når nya höjder!

Går på bokmässan istället för att hitta på uppsatsämne (lugn och fin, det kommer. Så småningom). Köper obscena mängder pocketböcker som jag inte vet när jag ska hinna läsa. Min tid ska ju ägnas åt kurslitteratur! Men ändå. Sen kanske? tänker jag. Eller lite då och då? Ibland? Förr eller senare kommer jag att ha tid* och då kommer min lilla pockethög att vara bra att ha. Johodå! Jag sliter åt mig en av de senaste romanerna av favoritförfattaren och ber sedan den trevliga tjejen som jobbar i montern om råd. Stieg Larsson? Jag skrattar lite nervöst. Stelt och nervöst**. Skulle inte tro det va. Jag tar hellre kurslitteraturen baklänges alla veckans dagar.

Kurslitteraturen baklänges under kinesisk vattentortyr.
Låter riktigt trevligt i jämförelse.
Kalaskul.

Tjoho!




* Hur är det de brukar säga? Hm... Hur var det nu? Jo, just det ja: Denial, denial, denial. Upprepas vid behov.
** Stel är mitt mellannamn. Oh yeah!

Being Boring

Vad gör man vid akut uttråkning?

1. Man sätter sig ner och verkligen fokuserar på att hitta ett uppsatsämne. Fokus, dammit!
2. Man slänger in en tvätt i maskinen, passar sedan på att diska och fortsätter med att städa lägenheten. Sedan visslar man lite glatt medan man manglar (inte vet jag, mangla låter som något man borde göra någon gång i livet).
3. Man klickar hem världshistoriens mest hypade rouge, bara för att. Sedan går man och köper det senaste numret av "Lula".
4. Man låter andra människor ta med en ut på middag och roligheter.

Mer än ett svar kan vara rätt, och om det är så är det INTE ettan kombinerat med tvåan. Det hade ju varit sjukt.

Do tell

Förklara för mig, någon, hur jag tänkte när jag fick för mig att plugga sisådär litegrann samtidigt som jag jobbar? Hur tänkte jag? Tydligen måste jag komma på ett litet uppsatsämne till en litteraturanalys, ämnet ska in imorgon och jag har... verkligen ingen aning om vad jag ska skriva om. "Pffft, det kan väl inte vara så svårt"? tänkte jag för tre veckor sedan när uppgiften presenterades. "Tre veckor bara för att komma på ämne*? Pffft! Det blir ju en bit av en kaka!"

Igår tänkte jag istället "attans"**. Följt av ett "ojdå", tätt följt av ett "oops".
Därefter följde "fasen också", "bajs" och slutligen "bajsbajsbajs".

Vågar man hoppas på att uppsatsämnet magiskt ska komma till mig i sömnen...?



* Nåja. Det och läsa en massa litteratur
** Jag jobbar på att inte svära så jävla mycket

Shake it, shake it real good

Människor som sittdansar gör mig förbryllad. Sitter man så sitter man. Vill man dansa kan man väl resa sig upp? Väl?

Jag må vara stelast i världen, men ingen ska i alla fall kunna anklaga mig för sittdans.

Anyone for Bahamas?

Kära Hösten!

Vad gör du egentligen här? Jag har ju bett att du inte ska komma hit! Det är slut mellan oss, det trodde jag att du visste? Och ändå envisas du, år efter år, med att förfölja och trakassera mig. Varje år när sommaren tar slut tänker jag att "i år kommer den nog inte, den där Hösten". Men ack så fel jag har.

Snälla du, jag trodde att vi pratat om det här? Lämna mig ifred. Ok?

Bästa hälsningar
Missy

Kattkostym?

Och om det är någon som undrar (johodå, jag känner allt på mig att det undras därute):

Nej, jag har inte hittat någon catsuit.
Inte än. Men jag letar.

The Mysterious Haircut

Man såg för jävlig ut i håret
Man gick till frisören
Man satt i frisörstolen i en timma
Man gick ut
Man såg sig i spegeln och kunde snabbt konstatera: Jo, jag ser exakt likadan ut. Exakt

Likadan, men lite fattigare

Cynist javisst!

Jag minns när det fanns blå läsk. Sedan blev det plötsligt farligt. Tydligen. Men nu är det tydligen både gott och nyttigt igen. Tydligen.

Visst. Och om tjugo år kommer vi att hylla asbestens egenskaper. Lovar.


Vi gör framsteg, det gör vi. Mänskligheten. Och ibland känner jag mig så väldigt gammal.



Nej,om man skulle ta sig lite blå läsk kanske.











UPDATE: Ok, jag ljög. Jag har ingen blå läsk hemma. Men jag har blått godis. Yummy!

Delfiner i motljus?

Detta är den bästa inledningen till en film NÅGONSIN. Vad sa du? Inte? Åh... Du har rätt. Jag ändrar mig, får man ändra sig? ok, då ändrar jag mig.

Vi tar det från början igen:

Detta är den bästa inledningen till en film, näst efter inledningen till "Music and Lyrics". Den är bäst.

Och nej, jag har fortfarande inte hittat någon catsuit...

Kan det finnas på H&M månntro...?

En klok kvinna sa en gång att "När vardagen suger är det dags att sätta på sig catsuiten och suga tillbaka".

Nu gäller det bara att hitta en catsuit.

Tills dess kan ni alltid ta och fundera på att det idag, enligt min jobbkalender, är årets tvåhundrasextiosjunde dag. Minsann.

Söndagsslö

Kort sammanfattning:
Söndag, fika, halsduk, kaffe, träna, ligga still på soffan, TV, läsa bok, trött.

Och lite Carla Bruni.

Je m'appelle Soffpotatis. Mais oui!

Ikväll ska det degas. Ingenting konstruktivt ska jag göra, bara dega. Underbart!

Under tiden tycker jag att ni ska lyssna på Bright Eyes och underbara "First Day Of My Life".

Se nu till att ha en alldeles fantastisk fredagkväll!

Det är så jag önskar att jag vore tecknad...

Jag var ju tvungen att kolla vad hypen handlade om.

Jag tog fram ett hyfsat normalt kort på mig själv och ojojoj vad jag skrattade. När jag istället valde en riktigt usel bild, där jag har munnen full med kaka, blev det så här bra.

Någon har en plan för dåliga foton av sig själv från och med nu.
Ja, det har hon.
Minsann.

Zzzzzzzzzzz...

Än en gång kan det konstateras: Min hjärna fungerar inte utan sömn. Inte alls. Jag blir, om möjligt, ännu mer snubblande, klumpig, osammanhängande och simultankapacitetsbefriad än mitt vanliga jag.

Vetenskapsmännen trodde inte att det var möjligt, men nu står de enade i frågan.

Och idag har följande yttranden upprepats, om och om igen:

"Vänta... öh... det... var något..."
"Eh... Uh... Vänta lite... Jag kan inte prata och tänka samtidigt"
"Uh..."
"Simultankapacitet. Nej, det har jag inte"
"Var var jag nu...?"
"Ja, det tror jag nog... eller... nej? Vad pratade vi om?"

Låtom oss nu alla vara tacksamma över att denna torsdag snart är till ända.



Hahaha! Jag sa ÄNDA! Hahaha!


Sa jag att jag är trött, förresten...?

Det kom ett brev...

Eller nej, det gjorde det inte.

Men det kom ett mail. Det kom ett mail från en före detta kursare som skrev "Titta här på bilder på vår jättesöta bebis. Gullegullegullegull! Jag kommer att skicka så många bilder att det står er upp i halsen. Och så vill jag passa på att säga att vi är sååå lyckliga, sååå lyckliga. Mycket lyckligare än er. Ha! In your face!"

Eller nej, det gjorde hon inte.

Men PMS-monstret i mig valde att tolka det så. Jag svarade "Fan ta dig och din skitunge. Har aldrig sett maken till fulare bebis!"

Eller nej, det gjorde jag inte.

Men jag ville. Räknas det?




P-S. Jag är uppenbarligen en mycket ond människa. Skicka hit lite pepparkakor, så jag blir snällare! D-S.

P-S 2. Choklad går också bra. D-S 2.

Obegripligt!

Varför heter det inte bara "chokladcykel" istället?

SNÄLL!

Lejonet och björnen har gjort en ny glass-sort. Lingo. Med lingon och nougat. Eftersom jag är så snäll har jag berättat det för sambopersonen. Nu står han och studsar bredvid datorn och ropar glass! glass! glass! Eftersom jag är så snäll tänker jag följa med honom ut och se till att glassen inhandlas.

Så snäll är jag.

Snäll

Gooodmooorgon!

Vaknar med hjärtat i halsgropen av en natts underbar mardrömssömn, för att inse att huvudet är fullt med snor. Försöker kliva ur sängen, men lyckas knappt rulla mig ur. Provar att kravla mig ur, det går bättre. Inser att någon var och tränade igår och att denna någon var jag och att någon är helt mörbultad av en ohygglig träningsvärk. Snyter mig. Tittar ut genom fönstret och tänker på hur mysigt det är när det regnar utanför. Tills jag kommer på att jag måste gå ut i det där regnet. Nu.

Ännu en härlig tisdag har börjat.

Jihoo!

Gorgonzolastinn

Det var först efter att tallriken började bli tom jag kom på att jag ju inte tycker om gorgonzola. Inte egentligen.

Eller gör jag det? Börjar jag bli vuxen? Och när började då detta? Och varför har jag inte märkt något tidigare?

Frågorna var många...

Evil Giraffe!

Man lär sig mycket viktigheter genom att se på TV.

Joho, det gör man visst!

Rätt, sååå rätt!

Jag känner mig så RÄTT när jag går till gymmet. Så rätt, så rätt.

Oh, så rätt jag känner mig.

När jag knyter mina gamla röda, slightly för små, gympaskor känner jag mig rätt.
När jag gör en dubbelknut känner jag mig än mer rätt.
När jag kommer ut i salen bland de supervältränade människorna i sina små kläder, då känner jag mig rätt ända in i själen. Jo, det gör jag.

När passet börjar och jag omväxlande snubblar på mina egna fötter och på grannens, då känner jag mig rätt.

(Men jag snubblar i alla fall inte på skosnörena, en dubbelknut är en dubbelknut.)

Efter passet, när jag tar fram mitt spindelmannenbadlakan bara vet jag att det inte kan bli mer rätt. Oh yeah!

Överallt

Bloggarna. De är överallt. Snart kan man väl inte gå utanför dörren, tänkte hon för sig själv. Plötsligt insåg hon varför hon inte känt en obetvinglig lust att visa upp sig på bild på Bloggen. Plötsligt slog det henne.

Men de är överallt, bloggarna.

Saker man inte ville veta om William Shatner...

Igår tittade Sambopersonen lite finurligt på mig och sa

- Jag har något som du vill höra...
- Jaha?
- Jag bara VET att du kommer att älska det
-Jaså?

Efter att han slagit på stereon låg jag dubbelvikt av skratt i soffan i ungefär en halvtimma. Ungefär. Sedan började jag leta efter videoklipp på Youtube och skrattade i ungefär fyrtiofem minuter till.

Ujuj.

Bra magträning vill man ju dela med sig av, så varsågoda!