I mitt huvud

I mitt huvud är det här med att vara hemma från jobbet för att man är sjuk lite glassigt. I mitt huvud är man bara lite småsjuk och bläddrar i färgglada magasin samtidigt som man lyssnar på musik. I mitt huvud är det rätt mysigt.

I verkligheten ligger jag halvt utslagen och håller på att avlida av uttråknad, feber och otålighet.

En långvarig förkylning

I vanliga fall brukar jag jobba halvt ihjäl mig när jag är sjuk. Jag sätter på mig skygglapparna, går till jobbet som vanligt och tänker "Sjuk? Pyttsan heller! Bah!" och sedan ligger jag som utslagen när det väl blir helg.

Provar idag ett nytt koncept. Vara HEMMA när man är sjuk, så man kan få bli frisk till helgen.

Jag tror på mitt nya koncept. Mitt nya koncept och hostmedicin, det tror jag på.

Borttappat

Jag har tappat rösten. Det är skitjobbigt, för det innebär att jag måste vara tyst. Det ligger liksom inte för mig.

Om någon undrade.

Bättre än C-vitamin

Tyckte så synd om mig själv och allt mitt regnbågsfärgade snor att jag blev tvungen (ja, TVUNGEN faktiskt) att köpa ett par skor.

Be mig nu inte förklara hur skorna ska göra mig kry. Det är bara en hypotes jag har. Och om den visar sig vara fel så har jag ju ändå fått ett par nya skor.

En win-win situation, så att säga.

Dagens komplimang?

Men du. Är du frisk nu? Är det säkert? För du ser inte så fräsch ut.

Jag brukade uppskatta ärliga vänner, men nu är jag inte alldeles övertygad längre...


UPDATE: Oj. Men oj. Det var ju inte meningen att någon skulle tro att jag har elaka vänner. Det har jag inte. Tösen som sa ovanstående är en av de bästa vänner man kan ha. Sådeså. Ärlighet är bra, särskilt när man låtsas frisk och går och jobbar när man egentligen borde legat nerbäddad. Då är det bra att någon säger till en. 'Nuff said.

Frisk, glad och faaantastisk

Idag är jag sjuk. Jag är aldrig sjuk. Nicht. Never. I don't do "sjuk". Jag gör bara "frisk, glad och fantastisk". Synd bara att min kropp inte verkar ha förstått det.

Mer blommor, mindre rosa

Jag är pollenallergisk.

Jag försöker låtsas att jag inte är det, men det fungerar inte helt tillfredställande.

Så jag längtar till sommaren i stället. Sommar är fint. Nästan lika fint som Klara Erikssons fina halsband. Eller om det var tvärtom. Då och då undrar jag för mig själv varför det inte bor runt min hals. Obegripligt är vad det är.


Bilden ovan är från LODs Collection no 1 och tjyvad härifrån.

Får man sova nu?

Vanligtvis går jag upp helt sjukt tidigt om morgnarna. Det är väl inte direkt frivilligt, om man säger så. Det är snarare än förutsättning för att kunna sköta jobb och allt det där (jaha nu kom vi in på jobb igen, det var ju inte alls meningen).

Hursomhelst

Idag gick jag upp ännu tidigare. Vi talar orimligt tidigt. Vi talar extremtidigt. Vi talar WTF! - vad håller jag på med egentligen - det är ju mitt i natten - ju - tidigt.

Varför?

Jo

För att kolla räntan på bolånet
För att läsa Hanna Fridéns blog
Och
För att skriva detta

Inte alldeles normalt, nej

Inget gnäll

Idag tänkte jag låta bli att gnälla.

Trots att det är tisdag och trots att jag seriöst funderar över hur ett meningslöst sabla revben kan göra så ont (det är säkert bara inbillning ändå. Såklart! Ja, så tror jag.)

Inget gnäll. Gnäll är för mesar. Yup. Mesar, I tell ya.

Jag fick idag stränga förmaningar av arbetskamrat att inte glömma att andas. För om man glömmer att andas kan man tydligen få lunginflammation. Där ser man. Det verkar liksom logiskt på något vis, men jag har ändå aldrig tänkt på det på det sättet tidigare.

Men det var ju inte det vi skulle prata om. Nej. Vi skulle prata om något roligt. Yay! Men vad, oh vad? Kanske... att imorgon är det onsdag? Ja? Onsdagar är bra. Jag har alltid tyckt att onsdagar är sympatiska på något vis. Sen tycker jag om ordet. Onsdag. Fast det är ännu bättre på franska. Mercredi. Många konsonanter, så det liksom krasar i munnen.

Så låt oss alla nu hylla onsdagen. Den leve. Hurra! Leve den.

Inte så galen som man kan tro

Är hon galen? tänker ni när ni ser att jag säljer både min finaste fina Älskling och mina luvely tassfodral. Har hon tappat förståndet alldeles?

Jag kan lugna er. Not to worry.

Nej.

Jag har bara blivit smått besatt av den dära Nya Kameran.

Living on the edge

Jag lever farligt och köper en begagnad väska på Blocket. Fatta hur många sätt det kan gå fel på! Jag har räknat till åtminstone fem. Lite vardagsspänning såhär på måndagkvällen...

Bayswater, Martha, Tyler och deras vänner (om du förstår vad inlägget handlar om redan när du läser titeln är du mer illa däran än jag...)

Jag äger flera väskor av typen Egentligenalldelesfördyra. Ibland funderar jag på att sälja någon av dem, jag plockar fram dem ur sina dust bags, känner på dem och funderar. Det slutar alltid med att min kärlek till väskorna är alltför stark för att jag ska kunna skiljas från någon av dem. Även om deras existens inte är riktigt försvarbar.

Gör detta mig till materialist eller bara konstig?

Man undrar

...

Jag är helt sjukt uttråkad. Det finns ungefär åttahundra saker jag bordebordeborde göra just nu. Men jag gör dem inte. Istället surfar jag runt och tittar på samma sidor om och om igen, långt bortom meningslöshetens gräns.

Undrar om det hela kan ha ett samband...?

Om att önska sig saker

(Här skulle jag bara vilja tillägga att jag tänker SJUKT djupa tankar ibland. Tro inget annat.)

I'm so shallow it hurts!

Också! Jag vill också! Jag vill också gå på modeveckor, se på fina kläder, titta på folk, få goodie bags, mingla med celebriteter och dricka bubbel.

Men mest vill jag få en goodie bag. Bara en liiiten en...?

Om avund och skadeglädje

Facebook plockar fram mina sämsta sidor. Alltså: Det får mig att känna mig som en totalt vidrig, genomrutten liten person. På riktigt.

Hur jag menar?

Låt mig ta ett exempel ur verkliga världen. Den verkliga världen på Facebook, that is. Here goes:

När nyfikenheten tar över kollar jag in typmellanstadiebästisens foton. Typmellanstadiebästisen som jag inte har någon kontakt med idag, utom som "vän" på Facebook.

"Tusan vad glad och lycklig hon såg ut då...", tänker jag lite surt samtidigt som jag målar upp en bild av hur typmellanstadiebästisens liv förmodligen är alldeles rosenskimrande, genomlyckligt och utan minsta skavank. Hon har säkert inte ens PMS! Eller fotsvett!

När jag bläddrar förbi de alldeles nytagna bröllopsfotona tänker jag att "Nåja, hon förtjänar väl att se lycklig ut dårå!" samtidigt som jag inte kan låta bli att lägga märke till att "Hm... men är hon inte lite tjock?"

Och jag skräms av hur nöjd det där sista får mig att känna mig. Jag måste vara en MYCKET dålig människa.

Personlighetstransplantation?

Plötsligt blev jag sugen på att bada. Utomhus. Bara sådär. Jag badar inte i kallt vatten, det är en princip jag har. Men just nu sitter jag (tydligen) och längtar efter ett iskallt havsbad i solnedgången.

Jag håller nog på att bli sjuk. Så måste det vara.

Allvarligt talat

Imorgon är det jag som dansar någon slags antisnordans kring ett altare byggt av näsdukar. Måtte det hjälpa.



P-S. Ett meddelande till våra sponsorer: Det händer andra saker i livet än snor, men det är inte vad man skulle kunna kalla "bloggmaterial" (nu tror ni säkert att det är något snuskigt, men det är det inte. Lovar). Vill bara inte att ni ska tro att snor är det enda som fyller mitt huvud (vilket det i och för sig gör, rent bokstavligt...) D-S.

Snor is in the air

Hur mycket snor kan en näsa generera?
Hur många näsdukar kan en person göra av med?
Hur äcklig ska man behöva känna sig?
Hur snyggt är det - egentligen - med en rödfnasig näsa?

Och hur länge ska man snora runt innan man ringer Farbror Doktorn?

Ytlig? Jag? Bah!

Jag har drabbats av en svår sjukdom. Högklacksmani kallas den.

Jag vet inte om det kan ha att göra med att högklackat är svårmanövrerat, att det inte funkar alltför bra på jobbet eller om det helt enkelt är för att jag faktiskt knappt kan gå i tingestarna, men jag har börjat kasta längtansfulla blickar* efter sjukt högklackade saker. Och nu talar vi SJUKT högklackat, inte sådär lite mesigt fyra-fem centimeter. Nej, mer "Missy-blir-flaggstångs-lång-och-svajar-i-vinden".

Så från och med nu ska jag träna högklacksgång närhelst tillfälle ges. Med backup-skor i handväskan, givetvis. Jag är väl inte dum heller.




* "Längtansfulla blickar" är ett annat sätt att säga "har köpt och planerar att köpa fler"