Min bästa gren

Min bästa gren är att säga fel saker. Fel, och gärna lite pinsamma, saker. Fel och men-varför-oh-varför-sa-jag-så-saker. Fel och helt dumma saker. Genant dumma saker.

Jag har försökt träna bort det, men det går bara inte. Plötsligt står jag där och känner hur jag sagt något riktigt korkat. Att försöka ta sig ur det brukar bara göra det hela värre.

Att man aldrig lär sig. Eller gör man? Hur, i så fall?

Status

Dagens fina:

Att jag ska på finfint bröllopsfirande på lördag
Att våren är här
Att jag har ny klänning på mig
Solen

Dagens fula:

Pollenallergi
Att jag har eksem på ögonlocket (hemskt onajs)
Frågan hur jag någonsin ska hinna ikapp och bara få Ta. Det. Lugnt.

Pannkakstårta och hallonbullar

Idag har jag varit på favoritfiket för en hallonbulle och kaffe och tänkt att "sånt här borde man göra oftare".

Det gäller bara att komma ihåg det.

Nu ska jag lyssna på Joanna Newsom, bläddra i fotoböcker och dricka te. Sedan blir det pannkakstårta och bio. Dock inte samtidigt.

Hoppas att ni har en riktigt härlig påskdag!

Tidsmaskinen

Lite finurligt är det att bloggen blir som fotspår av vad man gjort. Man kan gå tillbaka i tiden för att hitta en händelse, en känsla eller vad man gjorde ett visst datum. I morgon till exempel. Första mars. Låt oss gå tillbaks i tiden och kolla lite vad som hänt den första mars de senaste åren.

1 mars 2009 - Hittade tydligen ett par oemotståndliga skor. Trodde jag. För idag har jag ingen aning om vad det kan ha varit för skor. Eller om jag köpte dem. Det säger något om flyktigheten i en skoförälskelse.

1 mars 2008 - Var jag på butiksmingel och provade en kappa som jag sedan bar på mitt bröllop (jag gifte mig i början av maj, utomhus, och det var freezin' tre grader varmt...)

1 mars 2007 - Läste jag Modegrisens blog och flyttpackade för fullt.

Undrar vad som händer imorgon.

Liten Linda söker bo i Stort Äpple

Igår bjöd jag in mig själv att hälsa på La Linda i höst när hon ska till New York och bo ett litet slag. Nu behöver hon bara någonstans att bo medan hon är där, så säg till om ni har tips på boende eller om ni vet någon som söker en room mate i det stora äpplet.

Det blir så svårt för mig att hälsa på annars.

Jag tycker att vi bestämmer en sak

Vi tänker bort snön och kylan och allt det kalla blöta. Och så tänker vi på vår och sommar istället. På sol och växter och fågelkvitter. Och så tar vi och planerar en bloggpicnic i Slottsskogen.

Jag tar med cup cakes och bubbel, en fin filt och musik.

Vilka är på?

Vad jag inte sa idag

Någon frågade hur det är och jag svarade att jodå, fina fisken, mycket att göra. Sedan berättade jag om bollarna som jag, mer eller mindre framgångsrikt, försöker hålla i luften. Någon tittade på mig och frågade hur jag orkar. Hur orkar du? frågade hon. Jag valde att inte svara som det är, att jag har en tendens att bli lite manisk varje år i februari. För att kompensera för allt det grå skulle jag tro. Men det sa jag inte heller.



(Här skulle jag velat ha en fin solig bild på en blomma eller kanske apelsiner. Men jag hittade ingen, så ni får helt enkelt låtsas att den finns här. Ok?)

Alla hjärtans måndag

Idag fanns det godis till mig när jag kom hem. Det var fint och finast av allt var att det var idag och inte igår. Fina gester på alla hjärtans dag är inte lika fint som fina gester en alldeles vanlig måndag.

För alla hjärtans dag får mig alltid att tänka på fjortonåringar som inte får rosor när rosor delas ut i klassrummet. Det får mig att tänka på att vara för lång, för stor och för konstig. Att vara fel och inte alls som de söta snyggtjejerna. Det får mig att tänka på vuxna som säger att "det löser sig, det blir bättre när du blir äldre" och tanken på att se sig själv i spegeln och undra vad tusan de pratar om. Trots att det ju är precis så och att jag nu är en av dem, de oförstående vuxna som minns hur det är att vara fjorton år även om ingen fjortonåring i världen skulle tro det.

Därför får jag alltid lite ont i magen på alla hjärtans dag. Och därför blir jag glad ända in i hjärtat av hjärtformat godis bara för att det är måndag.

Den lilla stigen i den lilla skogen där jag gått

Jag ser hur fina Jessica lagt upp en liten film på sin fina blog. En film som gör mig alldeles förundrad. För på filmen ser jag en stig där jag gått oh så många gånger för inte alltför många år sedan. Ändå känns det som ett annat liv. Är det inte märkligt?

2 januari 2010

- Fasen också. Det har gått två hela dagar på det nya året, och jag har inte fotat något än.
- Jamen då får du göra det nu.
- Nu? Ok.

Mmm...

Chokladfestival i stan. Dagens lärdom? Man KAN äta för mycket choklad. Uj.

Vad vore en höstresa till Gotland? Kanske... tråkig... och dötrist... och alldeles... alldeles... UNDERBAR!

Hos Engla kan man just nu tävla om en weekendresa till Gotland. Det måste jag göra, tänkte jag. Det är ju GOTLAND! Min finaste ö. Eller kanske inte MIN ö, men nästan.

Hur ska jag då lägga upp mitt tävlingsinlägg? Det är frågan. Ska jag böna och be? Ska jag fjäska så mycket jag bara orkar? Ska jag ljuga ihop något?

Nä.

Sånt ligger helt enkelt inte för mig.

Istället tänkte jag berätta lite för er om mitt Gotland. Om att jag åkte dit alldeles själv en sommar. För att jag aldrig varit där och hade en konstig obetvinglig längtan efter att besöka ön. Jag kan berätta om att jag och han jag numera är gift med insåg att vi var kära i varandra den sommaren. Jag skulle kunna berätta om hur jag flyttade dit efter min utbildning och traskade runt en hel höst i tjocka tröjor för att spana efter igelkottar. Jag kan berätta om te och främmande katter i knät framför brasan på det där fiket i stan. Jag kan berätta om tystnaden och stilheten på vintern, jag kan berätta om hur det känns att andas och jag skulle kunna berätta om att vi valde Gotland som plats för vår vigsel för drygt ett år sedan.

Eller så berättar jag bara att jag alltid längtar dit på hösten. För att det är sant och för det går fortare än att säga allt det där andra.

Jag önskar att jag kunde dela mig i två och att den ena delen kunde få bo på Gotland. Men det går visst inte, säger de. Så nu håller jag alla tummar och tår för att jag ska kunna få en chans att besöka finaste ön i höst.

HÄR kan du också tävla. Men gör för allt i världen inte det - då blir ju chansen att jag ska vinna mindre.

Matblog?

Idag gjorde jag en av mina paradrätter. "Pasta med allt som är gott" heter den. Det hela är mycket enkelt.

1. Ta på dig en fin klänning. Baraföratt. Idag valde jag en röd axelbandslös sak.
2. Ta fram allt som du tycker är gott* och ett paket färsk pasta.
3. Koka pastan.
4. Blanda i allt som är gott.
5. Avnjutes med en öl och i gärna trevligt sällskap.

När man har ätit klart kan man sätta sig vid datorn och läsa bloggar.

Om man vill.

I sin axelbandslösa klänning.

Eh... Ja. Fint så. Yup.


* Fetaost, rostade pinjenötter, färsk basilika, körsbärstomater och parmaskinka. Helt galet gott!

Jag anar

Morgonen har ägnats åt funderingar kring om man kan bo i duschen och om någon före mig har kommit på den briljanta idén att göra hattar av is. Det borde verkligen finnas ishattar dagar som denna. Det borde det. Jag har funderat över varför bostadsrättsföreningen inte har byggt en simbassäng på gården och varför jag inte har en egen, privat, strand. Sen kom jag på att värmen förmodligen har fått min hjärna att smälta bort och att det är därför alla mina idéer just nu känns så fantastiska. Jag anar att de möjligtvis inte är fullt så fantastiska som de känns i mitt huvud. Anar.

Nu cyklar jag ner på stan och äter frukost. Sen blir det museum, ty jag har kommit fram till att stora stenhus med marmorgolv borde vara bra ställen att fly från värmen.

Tallyhoo!

Om att gå i skolan

Jag har glömt att berätta. Jag går i skolan just nu, på jättefin sommarkurs. Det är kalas. Men man blir lite förvirrad när man jobbar vissa dagar och går i skolan vissa.

Jag skulle vilja gå i skolan alltid. Jag vill kunna allt. Jag inser själv att det kanske inte är alldeles rimligt, men jag vill ändå.

Fast matematiska formler kan någon annan få ägna sig åt.

Och hållfasthetslära.

Så ok, om vi bortser från matematiska formler och hållfasthetslära skulle jag vilja kunna allt. Men just nu vill jag mest av allt ha jordgubbar, cupcakes och champagne. Moget.

Och platta skor och vita spetsstrumpor också?

Kan vi inte bestämma att vi bär klänning på kroppen och rosetter i håret varje dag från och med nu? Kan vi det? Visst kan vi? Ja?

Och så låtsas vi att det är sommarlov.

Helgens finaste

Ost är gott. Enough said

Sambopersonen konstaterar

Dina inlägg är liksom "Ost. Det är gott. Ost". Typ så.

Tänk, jag som trodde att han inte läste bloggen...

Same same but different

Jag är helt sjukt imponerad av de som springer Göteborgsvarvet imorgon. Själv tänkte jag sitta instängd i en källarlokal och vända wax.

Same same but different, liksom.

Om bemärkelsedagar

Fina Lotta fyller år på lördag. Och jag tänkte se till att komma ihåg. Får klura ut hur, bara.

(Jag utgår från att jag inte behöver länka för att ni ska hitta in hos henne, jag utgår från att ni redan läser, jag utgår från att även ni blir varma inombords av bilder och ord och klänningar? Visst? Annars är det bara till att kolla länklistan, på godishyllan)

Det var alldeles för länge sedan jag var inne i hennes ljuvliga butik och avhandlade livet och klänningar och små finurliga tankar. Och skor. Och finheter. Och saker som inte är lika fina men ändå bra att prata om. Det är lite trist, för ett av livets små glädjeämnen är ju just detta.

(Måste hitta fler timmar på dygnet, så sådana viktigheter också hinns med!)

Bilden är inte ny, men Lottan är fin. Så att säga.