Kan man. Faktiskt

Om det dyker upp en liten slant från oväntat håll kan man lägga den på

... mat och nödvändigheter
... eller spara den
... eller köpa ett strykjärn

Eller så kan man helt enkelt köpa sig en ny rosa mobiltelefon. Ooooooh! Rosa!

Det kan man.

Orka, liksom. Orka!

Orka sammafatta året som gått. Orka, liksom!

Först var det vinter men det var inte vinter utan mer vår, fast sen när det blev vår så blev det plötsligt vinter. Vem kunde anat? Sen blev det då slutligen vår, och sommar, och höst och nu verkar det bli vinter igen. Ungefär så. There you have it. 2008.

Sen var det visst lite annat också. Jag fjällvandrade, gifte mig, blev med katt, köpte fina fåtöljer på loppis, hittade så slutligen the illgröna väska, träffade bloggare jag aldrig träffat innan och de var så fina så, åkte på SPA, regnade bort i Amsterdam, blev kär i New York, åt portvinskaka, åt glass, åt bakelser, fotograferade bakelser, fikade en jäkla massa, drack kaffe (oh! kaffe!). Ungefär så. There you have it. 2008.

Och så fick jag nackspärr. Ej att förglömma. Ungefär så. There you have it. 2008.

Ok, jag fattar. Det hände förmodligen en jäkla massa annat också. Säkert en massa viktigt som jag glömt. Förlåt. Men ändå.

Ungefär så

There you have it

2008

Hinner inte. Jag ska googla på "strykjärn" nu

Jag har plötsligt gått och blivit sugen på att köpa ett strykjärn.

Och inte nog med det.

Jag har gått och blivit sugen på att köpa ett kvalitetsstrykjärn.

Är det bara nackspärren som talar (jag har ändock tagit några rätt starka smärtstillande tabletter. Wiiiiiiiii!) eller håller jag på att bli vuxen? Huh?

Aj

Jag har fått nackspärr. Stackars mig. Ja, det är mycket synd om mig. Ja, jag måste nog äta en chokladbit till. Två? Ja, om du säger det så. Och ta det lugnt? Ok då, kan jag väl dårå.

Om att lukta gott (och om parfymer med tramsiga namn)

Ibland chansar man på ett köp och så blir det inte riktigt rätt. För mig. Men förmodligen helt rätt för någon annan.

Jag är superkinkig när det gäller parfym. Det finns just nu i denna värld endast tre parfymer jag kan tänka mig att använda och endast en som jag verkligen älskar. Och när märket som tillverkar den doft jag verkligen älskar gör något nytt så måste man ju prova. Visst måste man?

Fast den var inte jag, visade det sig. Lite för fruktigt, blommigt, somrigt, sandelträigt, tungt. Fast ändå inte så tungt. Men för tungt för mig.

Den doftar gott, riktigt gott till och med. Men på någon annan. Därför tänkte jag kolla med er därute om någon är intresserad av "B spot"-kitet jag köpte från Hqhair för en billig penning? Låt oss säga en hundring + ev. frakt. Jag köpte "kitet" för 25 euro, så det är en alldeles sjusärdeles finfin affär vi talar om här.

Beskrivning av doften finns bl a här, här och här.



P-S. Ja, min favoritparfym har också ett tramsigt namn. Om det nu var någon som tvekade på den punkten... D-S

Väckarkatten

Det finns så många sätt att väcka någon på

Om man är katt

Man kan krafsa, trampa, jama, stryka sig, bitas, hoppa. Alla sätt är bra, det är bara fantasin som sätter gränser.

Efter väl utfört värv kan man så sedan gå och lägga sig igen. Jomen.

Tjatig? Jag? Ja, för tusan!

Jag är ledsen (nej, det är jag inte), men jag var bara tvungen (jo, det var jag) att lägga upp versionen från TV-serien också.

Faktiskt.


Ni får förlåta mig, jag är nog en smula sockerhög av all choklad.

Nej, du behöver inte oroa dig. Ingenting har hänt. Ja, förutom livet då.

Eftersom jag inte hade någon hud fick jag bygga min egen. Den blev inte så bra, men den fungerar. Oftast. Ibland.

Någon gång då och då kommer människor som når in, inanför huden som jag byggt. Det är inte ofta. Det är obehagligt och sällsamt bekant och fint på samma gång. Men ingenting gör mig lika rädd.

För förr eller senare sitter man där, och gråter i sin fisksoppa.

Giv mig styrka!

Det står en ask choklad på bordet. Ungefär tjugo centimeter från datorn. Står en ask med choklad. På bordet, ungefär tjugo centimeter från min dator, står en ask choklad. En ask choklad står ungefär tjugo centimeter från datorn. På bordet, vid datorn, står en ask choklad. Detstårenaskchokladpåbordet. Choklad. Uj.

Man måste dela med sig av det roliga. Såna är reglerna. Yups

Jag vet att jag är sen, men "Flight of the Conchords"? De är ju alldeles... underbara. Allvarligt. Jag har inte skrattat så mycket sedan... Ja, jag vet faktiskt inte om jag har skrattat så mycket. På flera dar. I alla fall.

Mellandagsrea

Jag känner mig duktig

Jag motstod raderna med klänningar, alla söta små karameller motstod jag. Jag motstod små puderrosa kjolar och högklackade mockapumps. Och kom hem med jeans och t-shirts. Sånt jag faktiskt behöver. I rätt storlek.

Men MAJ GAAAD vad tråkigt det känns!

Orka

Jag behöver nya stövlar. Nya, varma, stövlar. Utan hål. Som inte läcker. Men jag har ingen vidare lust alls att lägga ut pengar på ett par praktiska skodon. Orka, liksom. Dessutom... nä, jag kom inte på något "dessutom". Jag vill bara inte. Jag får helt enkelt stanna inomhus fram till april. Yups. Finns ingen annan utväg.

Förresten...

Jag fick världens finaste julklappar. Världens finaste!

Till exempel fick jag en alldeles egen Holga (som jag har önskat mig hur länge som helst! Yay!) och ett mustasch-halsband. Världen behöver fler flickor i mustasch-halsband. Mustasch-halsband är kalasfint. Mustasch-halsband är i sanning det nya svarta. Mustasch-halsband är, så att säga, da shit!

Och igår åt jag choklad tills jag fick ont i magen. Är det jul så är det.

Respect!

Tomten tyckte tydligen att jag varit snäll i år. Själv har jag känt det som att jag haft en liten djävul på min axel till och från under hela året. Men tomten tyckte annorlunda och det får man helt enkelt respektera.

A very merry christmas

När man har fått ångest av att man inte städat, fixat och donat. I år heller!
När man trängts med massorna och köat för att köpa fantastiskheter som... tejp
När man vill skrika för att julskivorna är överallt. Överallt!
När man är mer rädd för Carola än vanligt (Överallt sa jag. Gah!)
När man inte har något att göra på jobbet
När man redan tröttnat på choklad

Det är då man vet
- Att julen är här

God jul! Kramar och klappar till er alla!

Jag är hon

Jag är hon musiktjejen. Du vet? Hon som låtsat svår förklarar storheten med Red House Painters och gärna pratar Antony and the Johnsons och Sigur Rós med dig, hon som drar paralleller mellan Velvet Underground och vilken - musik - som - än - må vara - creddig - just - i - detta - nu. Yups, jag är hon. Musiknörden.

Och samtidigt är jag hon som lyssnat på Veronica Maggio hela dagen. Hela. Dagen. Och älskar det.

Lördagsläsning

Idag gick jag in i Den Stora Tidskriftsbutiken för att titta, bara titta, titta lite, inte köpa. Men så hade ett nytt nummer av Bust kommit ut. Och där fanns en intervju med Jenny Lewis. Så hur kunde jag låta bli?

Tidning fin, knäckebröd gott, lön tisdag.

Ny lugg

Ny frisör. Hon säger "Du ska ha lugg". Jag har lugg, jag har alltid lugg, frisörer vill alltid ge mig en ny lugg, en annan lugg. Jag tackar och tar emot. Och undrar. Såg jag verkligen så konstig ut på den tiden jag inte hade lugg?

Idag fast igår

Det här inlägget är förinställt. För just nu, i detta nu, är jag hos frisören. Fast inte när jag skrev det, för då var det igår. Men nu, nu sitter jag förmodligen och våndas över att klippa testarna. För att håret ska bli längre måste det ju klippas. Känns fel men är rätt. Paradoxalt.

Publikens val

Ibland har jag enmansshow i vardagsrummet. Eller... Ja... Ganska ofta, när jag tänker på saken. Hm...

Vad sa ni?
Ni vill veta hur det går till?
Ja?
Nej?
Ja?

Tja, om ni nu verkligen vill veta...

Ikväll inledde jag med att framföra inledningen till West Side Story. Med fingerknäppningar, små skutt och allt. Därefter följde en kort instruktionskurs i balett, dvs 1:a, 2:a, 5:e position samt pliéer, för att sedan avslutas med en lång och relativt omständig beskrivning av hur man gör en piruett (här vill jag gärna förtydliga med att jag inte dansat balett på tio år. Minst. Och på den tiden var jag aldrig särskilt bra. Oh nej. Tvärtom, skulle man kunna säga. Yups). Därefter framförde jag några gamla godingar à capella (Dream a Little Dream of Me, Georgia on my Mind och Sound of Music). Samtliga kryddade med ett tillgjort vibrato. Avslutningsvis fick publiken lämna önskemål. Publiken önskade att jag skulle sätta mig i soffan och se Iron Man på DVD tillsammans med publiken, eftersom publiken hellre ville se film än min enmansshow. Tydligen.

Obegripligt.

Därefter enades jag och publiken om att Robert Downey Jr nog ändå är en bra stilig karl, tog var sin kopp te och såg filmen.

Ibland är det smått fantastiskt att bo ihop med mig.

Finfredag

Inleder helgen med en känsla av att vara gladledsen. Människor har under dagen sagt så ofantligt fina saker till mig att jag blir alldeles generad. Och rörd. Rörd och generad. Jag är inte vidare värst bra på det där med att ta en komplimang. Jag jobbar på det, för jag hoppas på fler genom livet.

Det har på det hela taget varit en fin dag.

Istället för musik förvirring

Jag har varit hemskt filosofisk på sistone, visst har jag?

Jag finner det hela mycket märkligt. Vad har hänt? Vad är det för fel? Är jag måhända sjuk?

En smula förvirrande, på det hela taget

Kärt barn har många namn

När jag var barn drömde jag alltid om ett annat förnamn. Något mer flickigt och långt. Något i stil med Pernilla, Rebecca, Josephina eller Veronika. Eller Angelique. När jag blev äldre längtade jag bort från mitt efternamn, mitt krångliga, bökiga efternamn. Som fick människor att stanna av mitt i läsningen av det, och stava sig igenom det högt. Efternamnet som förbryllade men aldrig fascinerade. Kunde jag inte fått heta något alldeles, alldeles vanligt istället. Johansson. Eller Svensson. Eller Andersson.

Idag fick jag veta att en kamrat bytt efternamn. Baraså. Oväntat märkligt, lite konstigt ändå. Hur man vill byta bort något så fantastiskt underbart som ett son-namn övergår mitt förstånd.

For real.

Själv funderar jag också på att göra något drastiskt. Fast av en mer ytlig art. Bleka håret kanske? Men så kommer jag på att jag ser ut som en gris i vitblekt hår, så jag hoppar nog över det ändå.

Smör och stövlar

Nu tar jag på mig mina orangea stövlar och traskar iväg till affären och köper smör. Ty smör behöver man om man ska baka. Ni får ursäkta, jag är inte så van. Jag har ett kök, det är sant, men jag är något av en främling i mitt kök. Jag hittar till teburkarna och muminmuggarna, men kycklingfiléerna och frukten har någon annan ansvaret för. Smöret vet jag dock inte vem som ansvarar för. Kanske samma person som slarvat bort min kakform?

På tal om det. När försvann egentligen min kakform? Kan det ha varit i senaste flytten? Eller i den innan? Eller förra veckan?

Som ni förstår bakar jag JÄVLIGT ofta. Jomenvisst.

Och marken skälvde

Är det inte bra orättvist att man är med om ett jordskalv och inte ens märker något?

Ja? Liksom... Vad ska jag säga till barnbarnen?

"Mormor var med vid jordskalvet 2008 men var alldeles för upptagen med att tvätta håret för att märka något"

Mjae... Får nog fila lite på min version av det hela

Om en annan dag

Om idag hade varit för länge sen, eller lite halvlänge sen, eller i alla fall för ett bra tag sen
så hade jag nog skrivit lite om dåliga dagar idag.
De där dagarna när allt är fult och hemskt och man bara vill gråta.
De där dagarna när man har svårt att vara snäll
- ens om man verkligen försöker.
De där dagarna när man bara är alldeles genomledsen.
De dagarna.

Men idag är inte för länge sedan. Och det är inte för lite halvlänge sen eller för ett bra tag sen heller. Nej, idag är idag. Och idag vill jag inte skriva om bollen med tisdagsledset som bor i magen eftersom det bara skulle leda till att människor från det som vissa kallar verkligheten, det som jag kallar "verkligheten", skulle tro att jag plötsligt gått och blivit djupt olycklig och fråga om något hänt, ge mig oroliga blickar och undra varför jag skrivit om dem.
När jag inte har det. Och inte är det.

Det är ju bara trött tisdag.

Så jag låtsas som ingenting och bakar en portvinskaka istället.

Dialog

Jag har huvudvärk

"Bara töntar får huvudvärk!"

sa jag

till mitt envetna huvud

"Skiter väl jag i!"

svarade huvudet

och knyckte nonchalant på nacken

Vinter

Midnatt råder dygnet runt. Idag blev det aldrig ljust ute. Vid lunchtid tyckte jag mig se en strimma sol, men jag såg fel - det var bara strålkastare från en förbipasserande bil.

Hur långt är det kvar till sommaren...?

Julpynt (version 2.0)

Hos Yeh-Yeh Girl kan man tävla om ett par ljuvliga örhängen, Men eftersom jag inte har hål i öronen tävlar jag inte, utan tipsar istället er.

Såhär fina är de

Själv håller jag mig till finaste fågelbroschen som bor på min jacka
Även den signerad Yeh-Yeh-tösen


Bilder: Yeh-Yeh Girl / A Spoonful of Mint

Julpynt

Det här är Lotta

Lotta driver världens finaste butik (Och det här säger jag inte för att fjäska utan för att det är alldeles sant! Ok, lite fjäsk är det. Men det är ändå sant)

Där samsas duvblå festblåsor och paljettkjolar med tyngd, bomullsdrömmar och underbara små skor. Och mitt i alltsammans pysslar vackra Lotta om sina kunder, vänner och inlämnare av chiffong, medan jag leker lite med min kamera.

Söndagsmusik

Lite söndagsmusik behövs ju också. Naturligtvis.

I mitt huvud är Emiliana Torrinis "Sunny Road" snö, is, vinterkyla, blåst, sol, frusna fingar, sliriga vintervägar och långa promenader på min favorit-ö.

Att helga vilodagen

Idag känner jag mig ruskigt effektiv. Klockan är bara 10.21 och jag har redan hunnit med att göra följande:

Äta frukost
Gnälla över det äckliga omslaget på GP del 3*
Städa
Tvätta en maskin vittvätt (känner att det förmodligen är fruktansvärt intressant just VAD jag tvättat. So there you go...)
Fixa med en presentation till jobbet
Duscha

Nu är det bara kaffe och datorlek med katt på tangentbordet kvar innan jag kan ge mig ut i vida världen.


Dagens outfit: Noppig klänning och dito strumpbyxor med en halvsolkig kofta över. Mmm... Om jag orkar byter jag ut kläderna mot något mer representabelt lagom till glöggmyset i eftermiddag. Eller inte. Den som lever får se...


* Det tog sin tid ska ni veta. Allvarligt talat. Eeew!

Globetrottern

Ibland får jag för mig att jag är en världsvan globetrotter

Det är i såna stunder jag väljer att inte berätta att jag endast har bott i tre olika städer

Samtliga i Sverige

Ingenstans exotiskt

Västkuststaden
Liten stad på ö halvvägs till Estland
Kajornas paradis på Östgötaslätten
Och så tillbaks till dieseldoft och havsbrus på västkusten igen

Vi kan väl hålla det mellan oss? Och nästa gång jag låtsas världsvan så kan vi bara nicka lite diskret mot varann. Ok?

Nej, nu jävlar

Jag köpte en grön Burfitt-klänning för ett tag sen
En underbar grön Burfitt-klänning
På rea

MEN:

Den är lite, liiiiiiiite, för liten
Vad göra?
Äta mindre? Bah! Skulle inte tro det
Hoppa över kakorna? Skoja inte med mig

Nej, imorgon är det jag som lägger upp ett någorlunda vettigt träningsprogram. Och försöker hålla mig till det. En stund. Phew, jag blir trött bara jag tänker på det. Jag måste nog ta en kaka till.

Ok, nu då?

Jag har köpt en klänning. I ljusgrå bredrandig manchester. Med fickor.

Jag behövde den inte nånstans, men den kostade ju bara 98 kronor på H&M. Ju! Ett annat plus är att den får mig att se ut som Lilla My. En lätt gravid Lilla My, men ändå. Eller som en manchesterrandig container. Fast fin. Jag köpte ett svart hårband med en rosett också. I plysch. Baraföratt.

Nej. Ni har såklart rätt. Jag KAN verkligen inte skriva något spännande idag.

En annan dag. Kanske. Men jag lovar inget.

Just så

Jag vill verkligen skriva något

Något klokt, smart, vistsigt, roligt. Något som får dig att skratta eller småle. Något FINT

Men vad har jag att skriva?

Inte ett skit

Nej just det

Nobelmiddag min rumpa

Förr i tiden fanns en magisk ritual som genomfördes näst intill varje vecka. Spänningen var alltid stor och efteråt kunde de inblandade tala om det i veckor. Eller fram till det att ritualen dök upp härnäst. Det var länge sedan, men det var smått fantastiskt. Något udda men fullt normalt. Bara namnet på ritualen väckte avund och drömmande blickar. Från en och annan. I alla fall i mitt huvud (och det är ju ändå det som räknas!)

Hursomhelst:

Pannkaksonsdag

Jag talar naturligtvis om pannkaksonsdag

Naturligtvis

Morgonrutiner

När missen så, efter ihärdigt funderande och trampande, slutligen hittar den ultimata placeringen i knät är det dags att ge sig av till jobbet. För mig alltså, inte för missen. Missen jobbar hemifrån.

För vad är väl en bal på slottet...

Medan andra stackare måste gå på Nobelmiddag har jag den fantastiska möjligheten att välja vad jag ska ägna kvällen åt.

Diska
Städa
Tvätta
Gå till gymmet
Handla mat
eller måhända jobba över?

Valen är både många och glammiga. Och dessutom har jag ont i halsen. Det ni!

Över och ut

Vådan av vuxenheten

Idag har jag varit tvungen att välja att göra något jag inte vill. Vid ett val mellan något jag vill och något jag inte vill. För att det är det vuxna och mogna valet, för att det är det enda rätta, för att jag vet att i slutändan blir det bättre så.

Fast egentligen ville jag välja det andra. Oh vad jag ville!

Ibland måste man göra saker fast man är rädd, annars är man bara en liten lort. Och ibland måste man välja bort det man vill, annars är man dum i huvudet.

Tråkigt ju

Sabla vuxenhet...

Happy New Year

Nyår

Runtomkring mig pratas det om nyår

Nyår

Denna pseudohögtid när mottot som gäller är "flest nyårsfester vinner". När alla har sååå mycket planer och känner ett inre tvång av att dela med sig av dem. Gärna redan i oktober. För alla. Hela tiden. Om. Och. Om. Igen.

Och även om jag inte vill så känner jag ett uns ångest, ett uns av "vänta nu...", ett uns av "jag måste nog vara helt sjukt ensam ändå", ett uns av "nu jävlar måste det här bli DEN ROLIGASTE NYÅRSFESTEN NÅNSIN", ett uns av "jag vill inte", ett uns "bajsbajsbajs". Ungefär så.

Och aldrig att festerna blir så där roliga som ryktet gör gällande att nyår ska vara. Nej. Det är kallt, blåsigt och fyllt av jobbig krutrök, det är människor som dricker för mycket, äter för mycket och raggar för mycket. För det är nyår och visst måste man göra lite för mycket av allt på nyår?

Nej

Min plan är att stanna hemma och stirra in i väggen. Kanske äta lite gott, kanske se dålig film, kanske klappa en katt. Och så ska jag ha lösmustasch på mig, för det har jag tamejtusan aldrig haft på nyår.

Inventering chokladförrådet, måndag 8 december

1 st schweizisk mörk choklad med tryffelfyllning
1 påse ischoklad, hederligt vunnen på julmarknad
1 påse kakaotryfflar
1 påse Lindt-choklad
Några gamla Marianne
UPDATE: 1 st varm choklad-klump-klubba som jag hittade i köket

Inte illa för en som inte ens äter godis. Officiellt.

Plösligt händer det

Nybliven ägare av begagnad väska i illgrönt läder tycker jag med ens att allt ter sig en smula annorlunda. Ah. Jag och min illgröna väska. Vi ska bli kompisar, hon och jag. Välkommen hit, lilla väska!

Mjau

Herr Katt, här hemma mer känd som "Knäppiskatten" eller "Knaskatt", gör en del saker som förbryllar mig. Idag ska vi dock endast diskutera en av dem. Nämligen denna:

Herr Katt skuttar upp i knät på undertecknad, sätter sig, stirrar stint på mitt ansikte och lyfter sedan, lååångsamt, tassen och klappar mig försiktigt på kinden. Gulligt? Javisst, men vad menas?

Kom nu inte och säg att detta är vanligt.

Ibland undrar man det är för en liten pälsklädd filur man fått på halsen...

Dubbla budskap

På mitt gym finns en julkalender
På 24 skåpsluckor står 24 nummer och i varje lucka finns...
Skumtomtar
Massor med skumtomtar

Man skulle kunna säga att mitt gym sänder ut dubbla budskap
Och jag är glatt överraskad
Jag visste inte att dubbla budskap kunde vara så...
Gott!

Mmm...

Julklappsrim och fjäsk

Drömma, drömma, drömilömma
Där kan man gå runt och drömma
Hela dagen vill man drömma
och sin plånbok gärna tömma
försöker innerligt att glömma
att man inte kan den tömma
(ty den är tömd sen länge)
Tänk om Lotta vore Tomten
det vore välan fint om den
tanken finge vingar
och allt fint i Lottas värld till mig kunde springa(r)

Ok, rimmen är usla men tanken är god. Det här är allt hjärtinnerligt fjäsk jag kunde uppbåda (jag fjäskar inte bättre än så här på måndagar...)

På det fjärde ska det ske...

Jag har lite svårt med avsked. Särskilt utdragna sådana. Särskilt de som involverar mullbär... Ehum. Jag vill ju att den där väskförsäljningen ska gå fort. Det är som att dra av ett plåster. Fort ska det gå! Annars slutar det bara med att jag sitter i ett hörn och kramar väskorna krampaktigt.

Och så kan vi ju inte ha det.

Ja just ja

Imorgon ska man till tandläkaren. Hur man kunde glömma något sådant övergår mitt förstånd. Men sen kom man på det.

Och den tanken piggade, märkligt nog, inte upp

Inte det minsta faktiskt

Nej

Vackert och fint och underbart somrigt i skitvädret

Jag behöver något somrigt att pigga upp skitvädret med. Det här, tror jag bestämt skulle pigga upp i mörkret. Ja, minsann. Det är inte bara underbart, det är lagomt och annorlunda och alldeles... alldeles... underbart. Fast det har jag förstås redan sagt, ju.

Jag har redan ätit så mycket skumtomtar att det snart kommer skumtomtar ur öronen på mig. Och det hjälpte inte alls mot mörkret och tråket. Nä. Inte det minsta faktiskt.

Men detta tror jag starkt på.

Tomten, snälla? Jag lovar att vara snäll heeela nästa år om jag får ett somrigt halsband att sjasa bort vintertankarna med. Ganska i alla fall. Lite snäll? Lite? Ibland kommer jag att vara snäll? Mer än en gång? Kanske två?

Ja?

Dagens på hjärnan-låt

Efter att förmiddagens julskivor stängts av var det bara denna som snurrade i huvudet.

Pinsamt

Ibland, men bara ibland, är jag riktigt pinsam. Som nu, när jag kanske kanske hoppas hoppas, kan ha hittat The Väska of mina drömmar. Och måste sälja av lite andra väskor för att det ska kännas försvarbart att köpa den. För man kan inte ha en stor hög med dyra väskor baraföratt. Nej, det kan man inte. Faktiskt.

Det gör lite ont, bara.

Ouch.

Jag vet. Pinsam är jag.

Juli, vart tog du vägen?

Ibland fastnar ögonblick för den inre linsen. Den som finns nånstans djupt inuti. Liksom långt in.
Ibland har man en kamera som fångar ögonblicket.
Eller något som påminner om det.

När jag ser fotot av en av mina fellow fjällvandrarflickor där hon sitter, sammanbiten i rutig flanellskjorta och keps med fjället i bakgrunden, påminns jag inte bara om sommaren, Kebnekajseresan och flocken som var med. Jag påminns också om hur jag låg tätt pressad mot marken och drack hallonsoppa och tittade på molnen. Jag minns att det var sommar. Jag har vaga minnen av sol.

Sol.

Jag minns att det fanns sol.

Tusan vad jag hatar november.

Till Miss Upsey Daisy

Först ser man en, bara en. Man tänker inte så mycket på det. En är väl inte något konstigt, tänker man. Sen ser man en till. Och en till. Sen blir de bara fler och fler tills man inte ser skogen för alla träd.

Jag såg en till idag. En gravidrandig. De håller på att ta över världen, I tells ya!

Läskigt.

Ho! Ho! Ho! Meeeeerry Christmas!

Snart är det jul.

Jag önskar mig röda näbbstövlar, optik till kameran, resor, juveler, en egen kamel och lite gott te.

Och så funderar jag på att önska mig en alldeles egen bästis.

Jag minns inte senast jag hade en alldeles äkta tjejbästis. (Jo, ja, jag vet. Jag är förmodligen tragisk. Ja, är det inte hemskt?) Men liksom... Ja? En tjejbästis att äta kladdkaka med, att prata pojkar och frisyrer med, att fläta håret på och att ha tjejfilmsmaraton ihop med. En sån skulle jag vilja ha.

Att jag sen inte pratar pojkar och frisyrer, att jag inte är så särskilt förtjust i tjejfilmer och att jag aldrig har fattat grejen med att pillra i någons hår får jag väl ha överseende med. Det skulle bara vara så fint med en Alldeles Äkta Tjejbästis.

Egentligen är jag nog bara ute efter kladdkakan och skvallret som ingår i kitet. Jag är en dålig människa på det viset. Dålig. Snäll också. Men mest dålig. Yups.

Och tragisk. Tragisk är jag.

Så tomten? Du kan väl fokusera på de två första punkterna istället? Näbbstövlarna och optik till kameran? Och kanske, kanske, en kamel också? Bara en liten en?

God jul!

Traderi, tradera

Tradera är en spännande plats, långt ifrån ära och redlighet. Har ni varit där? Ja? Nej? Kanske på ett kortare besök? Det är lite som att åka på semester och göra galna saker och skvallra om de andra resenärerna. Lite så är det på Tradera. Lovar! På Tradera kan man slåss om skor, kränga verktyg och träffa på människor som kallar sig saker i stil med Polkadotsuperswushgirl315 eller Frogboy3. Varför? tänker man "oh, jag ska minsann kalla mig något alldeles extra spännande, men ändå helt normalspeciellt nu när jag ska sälja min motorsåg!"? Eller hur funkar det?

På min beskrivning låter det som Tradera är en dejtingsajt (datingsite). Och det är det ju. Lite. Kan man säga.

För rent hypotetiskt kan man allt bli lite förälskad i ett par rosa Justin-boots. Med hjärtan. I rätt storlek. Och lite, lite ledsen i ögat kan man bli när bootsen får flytta hem till någon annan och man inser att de inte var menade för en själv.

Rent hypotetiskt. Naturligtvis.

Och nu har jag en bekännelse. Är ni med? Ok, here goes:

(Djupt andetag)

Idag har jag fått ett negativt omdöme på Tradera.

(Talande paus)


Först blev jag lite besviken, men bara väldigt lite. Sedan skrattade jag lite för mig själv. Jag som är så snäll! (Jättesnäll är jag. Joho!) Och nu känner jag mig lite smutsig som ens bemödade mig med att kommentera omdömet.

Allvarligt talat, det är väl skit samma? What happens in Tradera-land, stays in Tradera-land. Och du, Vixenpixen442 eller vad du nu hette: Om du vill ha brallsen är det bara att säga till.

Men så kram då!

Just, ja!

Jag överlevde yogan, btw

Från noll till max på två sekunder. Och tvärtom. Typ

Jag har en massa knasiga känslor som spretar åt alla håll mest hela tiden. Jag kan bli riktigt, riktigt tok-ledsen ibland. Och så är jag det en stund, sen känns det bättre. Likaså kan jag bli riktigt tok-arg, riktigt tok-glad och riktigt tok-förbryllad. All känslor är på max.

Ibland funderar jag över om det inte skulle vara bekvämare för både mig och omgivningen om jag var lite mer neutral, mer "zen" och tog saker lite mer med en klackspark.

Kanske?

Lite?

Men jag tror att jag snart skulle sakna mig själv

Status update

Ont i huvudet. Ont under fötterna. Trött.

Frågan är vad det beror på:
Koffeinbrist
Ett glas vin igår
Yoga

Jag röstar på yoga, även om jag anar att det kan vara någon form av intrikat kombination av ovanstående. Idag blir det mer yoga. Yikes.

Men: Det bästa med att gå på yoga en hel helg är att det blir legitimt att tillbringa helgen i myskläder. Yay!

Underbart ytterst

Idag såg jag en kappa från Karin Säby som gjorde mig alldeles andlös.

Nu vet jag inte vad som retar mig mest; att jag inte har råd att köpa någon fin dyrkappa eller insikten att den är från förra höstens kollektion och butiken jag såg den på försöker sig på att kränga den till originalpriset. Men vacker som en dag var den...

Oh, glömde ju

Ett år och några dagar efter att vi förlovat oss fick jag så en förlovningsring av Sambopersonen. Att han tog fel på dag och att vi råkar vara gifta sedan ett halvår tillbaks är liksom petitesser i sammanhanget. En förlovningsring! Då är vi ju förlovade ju!

(Ibland förvånar jag mig själv över att bli riktigt sjujäkla glad över sånt jag normalt sett brukar kalla romantiskt dravel. Såså! Bli nu lite glada, ni med!)

Fint. Eller inte. Men ändå

Helgen inleddes med en fin kväll i sällskap av fin vän. Följande kunde konstateras:

1. Miss Li var fin. Och hes. Men fin
2. De två männen framför oss på spelningen var mindre fina. Den ena viftade vilt med sin krycka i luften medan den andre jobbade hårt på att anlägga en konstgjord sjö av utspilld öl på golvet. Här visade det sig dock att min fina väns gömda superkraft är att parera viftande kryckor (tur för oss!)
3. Bland höggravida är randigt det nya svarta

Nu ska jag på yoga

Hela helgen

Jag börjar så smått fundera på vad jag gett mig in på


Om jag överlever lovar jag att återkomma med rapport

Utklädningskläder

Fina vännen kliver in i klädkammaren och utbrister

- Vad mycket fina utklädningskläder!!!

Tacksam över att hon varken kommenterar dammsugarens, verktygslådans eller den-gigantiska-påsen-med-osorterade-strumpors placering i klädkammaren låter jag bli att fundera närmare över kommentaren.

Hybris

Ibland drabbas jag av hybris

Det är då jag säger saker som:

Alla andra är dumma
Det är bara jag som är normal (yeah right...)
Om jag bara ville skulle jag kunna göra VAD SOM HELST
Bah!

Osv
Osv
Osv

Sen händer något alldeles vardagligt. Jag kanske får ont i magen av för mycket godis, jag kanske slår tån i soffbordet, jag kanske inser att det är dags att städa toaletten. Eller så kommer jag på att jag glömt betala en räkning. Eller så gör jag helt enkelt något förbluffande korkat. Det senare händer oftare än man vill tro.

Sen kommer jag på att alla andra inte alls är dumma, att det bara är jag som blir frustrerad när saker inte alltid är som jag önskar att de vore.

Jag är bra klok ibland. Inte ofta, men ibland

Dagens insikt

Jag var roligare förr. Precis som vädret. Det var också bättre förr.

Nåväl.

Ångest, you had me at hello

Goddammit vad tråkigt man kan ha ibland då. Och så lite ångest att toppa det hela med. Fast det är ju ingenting jag skriver om här. Förstås! (Phew, höll alldeles på att glömma av mig för ett ögonblick där. Man vet aldrig vad pennan får för sig att skriva i ett obevakat ögonblick.) För ångest orkar jag helt enkelt inte skriva om. Något så urbota tråkigt och äckligt. Sånt håller vi inte på med här. Nähädå!

För ytterligare information i ämnet hänvisas läsaren till bloggens titel. Godkväll.

Pysselfritt

Funderar på att göra en repris på förra årets bejublade pysselbrunch.

Eller, ja…. Bejublad? Njae… Kanske snarare bespottad?

Förstå mig rätt nu.

Brunchen var det inget fel på, vad jag minns*. Men pysslet? Såvitt jag minns (och mitt minne är, som ni förstår, något utöver det vanliga. Uppenbarligen) bestod själva pysslandet av några tafatta tag med saxen i färgglada papper, följt av svordomar och en och annan köttskada. Nä, nu ljög jag. Inga köttskador. Möjligen ett och annat skärsår. Jag ville bara få in lite dramatik i det hela. Dumt. Det mest dramatiska som hände var att jag blev en ljusblå sax rikare. Jag försökte lämna tillbaka den, men ingen ville kännas vid den stackars ljusblå saxen. Stackars sax.

Så. Nytt försök. Denna gång utan pyssel. Inbjudan ska lyda:

”Välkommen på pysselfritt pysselfika hos Missy. Medtag oömma kläder och glatt humör. Och finns inget glatt humör så välkomnas du med det humör du valt att ta med dig. Om du vill kan du ta med en vinbox i brist på humör. Eller så kan du skita i det. Det är vilket som.

Se detta som en vädjan. Jag behöver din hjälp. Utan den kommer jag att äta pepparkakor tills jag blir alldeles pepparkaksgrisformad, och en sådan syn skulle varken du eller jag må bra av.

Garanterat pysselfritt

Godis till alla barn

Ljusblå sax återfås mot beskrivning!”

Vuxna människor ska nog inte pyssla, helt enkelt.

* Här får ni hjälpa mig, ni som var där. Hur var det egentligen**?

* * Ha! Såg ni? Jihoo! Jag kan, trots allt!

Det där... ordet

Egentligei... Egentlgien. Egenrelgi. Hm... Egenrtletgige. EGEGNELTIN. Gah! Egtnelgei. Eghegnleit. Egentelgien. Eger... Hrmpf! Egegneli... EGENTLIGEN. Så. Där satt den. Då kör vi:

Egwenfgelgi

Egentlgei

Egenl...

Men vaf...

Egegvlei

Ok, nu kommer jag inte ens ihåg vad det var jag skulle skriva. Det enda jag minns är att jag skulle börja meningen med ordet egenrtl... Egentlgie. Egenrgleigtn. Ja, ni fattar. Det där ordet.

Weekend Update

En helg i de småländska skogarna, en helg fylld med bilstereo-sing-a-long, en helg med god mat, vackert väder och lite regn. En helg med världens finaste Minimarket-jacka och ljuvliga Whyred-skor som känns som att stoppa ned fötterna i smör, en helg med lite lagom mycket romantiskt dravel, en helg med lugn och ro och tre lästa böcker, en helg helt utan TV, tidning och Internet, en helg av loppisletning, en helg med tio slitna LP-skivor för tio kronor styck, en helg med gott kaffe och kanske, kanske, blir det lite scones också innan helgen är slut. En promenad ska det bli också, ja minsann. Promenad och scones.

Sån var min helg, hur var er?

Comme des Garcons for H&M

- Villdutittapåminfinakavaj?
- Men... Det är ju hål i armhålan?
- Ja. Det ska vara så
- Ska det vara hål i armhålan?
- Ja
- Hål?
- Uhm... Ja...?
- I min värld är det något fel på en kavaj om det finns hål för andra saker än huvudet och armarna. Ska det verkligen vara hål?

Visst, väl?

Om man vaknar med migrän får man väl gå runt och sura hela dagen? Visst får man? Och visst är det en ren njutning för omgivningen med en person som går runt och surar? Visst är det? Och visst är det väl bara en bonus om hon gnäller lite också? Visst är det?

Phew! Tur för mig

Tisdagsbakelse

Ibland när det är tisdag suger allt så mycket att man bara måste ta fram lite bilder på bakelser. Eftersom bakelser är fint. Och gott. Och eftersom saker som är fina och goda faktiskt får allt att kännas lite, lite, bättre.

Just den här bakelsen åt jag i maj. Så ni vet.

Top Of The Pops

Det dröjde lite. Men jag har tänkt på det, lovar! Och nu när jag har gjort en lista för dagen kan jag ju lika gärna satsa på en till på en gång. Söta Lotta utmanade mig att skriva sju saker om mig själv.

Sju?

Men... Men... Det är ju jättemycket! Ju!

Vi ger det ett försök. Här kommer listan. Är ni beredda? Här kommer den. Nu:

1. Jag har en fixering vid att skriva listor av alla det slag. Gärna topp fem
2. Och eftersom jag även älskar blandband mer än.. ja, mer än väldigt många andra saker, har flera av mina kamrater jämfört mig med huvudpersonen i High Fidelity. Jag vet inte om jag känner mig helt nöjd med jämförelsen. Jag vet inte det, jag. Hrrrm.
3. Jag kan äta en hel flaska HP-sås vid ett och samma tillfälle
4. Jag är krukväxternas fiende no 1. Jag dödar till och med kaktusar hejvilt
5. Jag samlar på mumintroll, gummiankor och pez-figurer. (Det måste finnas en stödgrupp för sånt, visst måste det?)
6. Jag kan tappa andan av vackra bilder, en fantastisk klänning eller ett silverhalsband av Klara Eriksson
7. Just i detta nu finns det väldigt få saker jag skulle vilja ha lika mycket som ett par röda näbbstövlar. (Det skulle vara hundra miljoner då. Kronor, inte stövlar. Eller fler klänningar. Oh, klänningar...)


Sådärja. Mission completed.

Over and out!

Vad jag ska bli när jag blir stor

Ibland funderar jag på vad jag skulle jobba med om jag nu inte gjorde det jag gör. Vad sa du? Om jag har gjort en lista? Klart jag har!

1. Sångerska (Men bara om jag får ha en prickig femtiotalsklänning på mig då. Säg att jag får det...? Vad sa du? Talang? Måste man ha det? Pffft!)
2. Läkare (What can I say. Jag gillar vit rock och stetoskop)
3. Svetsare (Här har jag till och med kollat upp hur utbildningsmöjligheterna ser ut. På ärligt!)
4. Jurist (Fast det är klart. Jag gillar ju inte jobb där man måste ha kostym... Hm...)
5. Galen konstnär (Oh! Oooooh!)
6. Fotograf (My camera, my preciousssss)
7. Professionell cheerleader (It's a dirty job, but somebody's gotta do it. Yup)
8. Biografmaskinist (Nej, jag lider inte av klaustrofobi)
9. DJ (Music is my hot hot sex, som CSS sa)

Så. Nio alternativa karriärer. Bara sådär. Var börjar jag?

Sagan om stövlarna

Insåg just att jag velat ha röda näbbstövlar i två år nu

Två år

Två

År

Två år är jättelång tid

Men jag tycker fortfarande att de är för dyra. Sabla skitbajs också. Jag vill ju så gärna att sagan om stövlarna ska ha ett lyckligt slut

Årets sötaste video?

Ibland vill jag tacka gud för att jag är vuxen, men så kommer jag på att jag ju inte tror på någon sån

Så kan det vara. Men ändå. Fasen vad det kunde vara jobbigt att vara barn

Från och med nu:

Blir det INGEN mer tisdagspizza
Går vi (jag) till gymet en gång mer än vad jag hade tänkt per vecka
Går jag kvällspromenader i höstrusket. VARJE dag. Gnnn...
Ser jag till att ta morgonpromenad varje dag, inte bara de dagar lusten faller på
Blir det INGET mer godis
Blir det bara glass på lördagar
Ska jag alltid ha tråkiga saker jag kan tugga på i skrivbordet på jobbet
Säger jag nej till tårta. Oftast. Eller, ja... ibland i alla fall

Jag har inte råd att köpa en ny garderob, så nu ser vi till att jag kommer i den gamla istället

Jag tänker att om jag skriver planen här på bloggen så måste jag följa den

Jag ger den tio minuter

Max


Hur var det nu... Fanns det några kakor eller?

Mjau

Det är intressant att bli mött av en pratsam liten varelse som ska berätta om hela sin dag när jag kommer hem. Att han sedan prompt ska borsta håret på mig med sina tassar, följt av hysteriskt strykande mot ansiktet kompenseras väl av en varm och spinnande pälsboll i knät när jag bloggar.

Tompa

Efter att ha sett "Tropic Thunder" har jag återfått någon slags respekt för Tom Cruise

För visst känner ni igen honom...?

Sjukt upptagen ju!

Jag skulle vilja ha

1. en Anna Holtblad-kofta
2. en sammetskavaj, en sammetskavaj, mitt kungarike för en sammetskavaj!

Det vill jag visst. Johodå



P-S Som ni alla förstår lever jag ett mycket upptaget och spännande liv, när detta är vad som kommer ur tangenterna när jag väl sätter mig vid bloggen. Oh my... D-S

En lång och tämligen omständig förklaring. Men ändå

Det där med vikt dårå

Jag kände en flicka en gång som alltid hälsade med orden "nejmen va fiiin du är, har du gått ner i vikt?". Alltid. Man hann knappt säga hej innan meningen kom ut ur hennes mun. Varenda gång man sågs.

Den flickan hade inte ett riktigt sunt förhållande till vikt, varken sin egen eller andras.

När jag svarade:

"Nej"

"Vad menar du?"

eller

"Varför tror du det?"

så brukade hon se smått förbryllad och lite stött ut. För vad kunde vara en finare komplimang än att liksom antyda att någon gått ner i vikt?

Mitt eget förhållande till vikt ser inte ut så. Alls. Jag trivs bäst när jag kan röra mig ordentligt och när jag kan knäppa alla knappar i mina byxor. Jag trivs inte när kroppen känns otymplig att bära med sig och jag trivs inte heller när jag är för smal för att kunna hitta kläder som passar. Jag har provat båda, så här vet jag vad jag talar om.

Vikt är skit samma. Vikt är en siffra. Ibland kan man önska att man vägde mer eller mindre och ibland är det något man faktiskt ska ta tag i. Men lyckan sitter inte i två kilo upp eller ned, inte ens i tio kilo upp eller ned. Vad jag ville säga med det förra inlägget var bara hur sorgligt det är med de som tror så, de som är djupt olyckliga, som tycker att livet är skit och som tänker att om de bara vägde fem kilo mindre skulle livet vara fluffigt och mjukt med en doft av rosor.

För eventuell närvaro av fluff i livet har väldigt sällan med kilon att göra.

Vikten av vikt

En del flickors prat om vikt får mig att vilja kräkas. Speciellt de flickor som ser "har du gått ner i vikt?" som den ultimata komplimangen. De skulle jag vilja ta i ett fast grepp och skaka om. Sedan skulle jag tvångsmata dem med jordgubbar och vaniljglass.

Dålig

Jag är kass på att kommentera. Och på att svara på kommentarer. Det beror inte på att jag inte läser era bloggar och älskar dem ganska så mycket litegrann i smyg, utan helt och hållet på att jag är en dålig människa. DÅLIG. Yups. Så enkelt är det.

Om nu någon undrade.

Låtsaslek

Idag har jag låtsats att jag är lite fransk. Med Carla Bruni, Charlotte Gainsbourg och Feist i iPoden har jag intensivt tänkt på franska bakverk, fransk ost och muttrat franska ord för mig själv (La derriere, je voudrais une pomme, mais oui, sacre bleu, oh la la!).

Imorgon tänker jag låtsas att jag är lite brittisk.

Ta-ta for now!

Living on the edge

Jag lever farligt och köper en begagnad väska på Blocket. Fatta hur många sätt det kan gå fel på! Jag har räknat till åtminstone fem. Lite vardagsspänning såhär på måndagkvällen...

Den lille teknikern

När jag var barn var jag "Den lille teknikern". Eller... ja, jag ville gärna vara "Den lille teknikern". Självsäkert skruvade jag isär leksaker som slutat fungera, övertygad om att mitt fantastiskt tekniska sinne skulle ställa allt tillrätta. Konstigt nog blev det alltid några delar över när jag skulle skruva ihop sakerna igen. Och ingenting fungerade bättre.

Men jag gav inte upp! Ge upp ska man inte göra. Jag fortsatte träget mitt isär- och ihopskruvande. Jag skruvade isär leksakshundar, bandspelare, leksaksbilar och min freestyle. Jag lyckades till och med förstöra ett "Den lille teknikern"-set, bestående av lite smådelar som, rätt ihopskruvade, skulle bli till någon slags primitiv ringklocka.

Varje jul önskade jag mig ett Mekano. Varje jul och varje födelsedag. Jag fick aldrig något Mekano. Än idag är jag övertygad om att vi hade kunnat göra underverk ihop, jag och mitt Mekano...

Bra att veta

Alltså

Om man äter mat, mat och ännu mer mat, fyller på med glass, godis, kaffe och kaka och mer godis, så kan det hända att man mår lite illa.

Lite

Så ni vet

Fylld av visdom

Jag tror att jag vet allt. ALLT. Om allt. ALLT!

Det gör jag inte egentligen, men berätta inte det för någon

Till exempel visste jag inte att det ekologiska klädmärket Edun ägs av Bonos fru. Nu vet jag, för det stod i Hennes som fanns på gymet idag. Men nu, när jag vet detta, vet jag nog allt ändå.

Så måste det vara

Helt enkelt

Ambivalent

Jag är liksom uppfylld av saker att skriva

Allt ifrån fina saker, människor som gör mig förundrad. Och glad. Till jobbiga veckor som snart tar slut. Eller glass. Eller en fantastisk bok. Eller drömväskan. Eller något annat ytligt, eller djupt, eller tramsigt. Eller helt seriöst.

Men jag kan inte bestämma mig, så det blir nog till att sova istället.

Kram så länge dårå

Dagens tips!

Passa nu på att lägga lite skambud idag innan auktionerna går ut. Jag har hamnat i någon slags rensningshets och det känns helt fantastiskt att göra sig av med tonvis med saker. Borde göras oftare, helt klart. Så från och med nu är det en in, en ut när man blir sugen på att köpa.

(Det gäller bara att komma ihåg det nästa gång man står där och tittar på den miljonte klänningen att pryda garderoben. Hrrrm...)

Om...

Om jag vore rik (vilket jag inte är) skulle jag ständigt bära kläder från Eley Kishimoto. Jag skulle även slänga med mitt långa shamporeklamsvackra hår som böljade nedför axlarna. Som jag också skulle ha om jag vore rik*. Men det var inte det jag pratade om. Vad jag pratade om var att jag, om jag vore rik (vilket jag då inte är), ständigt skulle bära kläder från Eley Kishimoto.

Men eftersom jag inte är det nöjer jag mig med en gigantisk tygväska med kanintryck från nyss nämnda designpar. Och så slänger jag lite med mina mesbruna, trassliga, hårtestar.

Oh yeah!


* För det har många som är rika, tycker jag mig tro. Är det så att de tvättar håret i flytande guld? Man undrar. Man vill veta. Man söker svar. Nåväl, vad nu än hemligheten är så skulle jag gärna vilja veta.

Jag kan inte lova att det blir gott, men det blir i alla fall mat. Ok?

Man kommer hem en fredagkväll och stålsätter sig för att gå ut i det kalla, kalla vädret där ute och handla något att göra mat av. Då plötsligt får man en snilleblixt och undersöker såväl kyl som frys grundligt. Och inser att man inte behöver gå ut i det kalla, kalla vädret, trots allt.

Vidden av lyckan kan inte beskrivas i ord. Men jag vill ändå försöka.

Jiiiiiiiiiiihoooooooooooooooooooooooo!!!!!!!!!!

Såhär tänker jag idag

Hallonröd.

Hallonröd.

Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd.

Hallonröd.

Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd. Hallonröd.

Hallonröd.

Hallonröd.

Hallonröd.

Ungefär så.

Ingen kan vara nere med en ballong

Nytumlade badlakan, kanelknäcke, söta djur, små tanter som skvallrar över en kopp kaffe och lite tårta, tårta, pannkakor, citronsaft, chokladglasyr, vinägerchips, långa halsdukar, tepartyn, jordgubbar, ljumma sommarkvällar, kakelugnar, raggsockor, skor, väskor, bokmärksrosor, vackra plåtburkar, klänningar, höstluft, rosetter, mumintroll, ord, vänner, kramar, hattar och plysch.

These are a few of my favourite things

Man vill ju dela med sig av det goda

Jag är verkligen på jättedåligt humör

JÄTTEDÅLIGT!

Så. Nu vet ni

Men annars är allt bra...

1 Fortfarande förkyld. Producerar fascinerande mängder snor. Fascinerande!
2 Har just lyssnat på två timmars konstant jamande
3 ...efter att jag tappade kamerastativet på foten
4 ...efter att jag släpat kamerastativet och en massa andra grejer runt halva stan och till parkeringen för stoppa in grejerna i bilen
5 ... som Sambopersonen tydligen bestämt sig för att han skulle ha just idag
6 ...varpå yours truly producerade världens längsta svordom
7 ... och därefter tappade kamerastativet på foten. Igen

Funderar på att gräva ner mig lite i ångesten över att inte ha tagit tag i ett enda av alla de miljontals projekt jag skulle ta mig samman och fixa i höst. Eller kanske väga mig. Eller göra något annat uppmuntrande nu när jag, så att säga, ändå är på humör för det. Hm...

Om att skriva ner sånt som är viktigt

Idag fick jag en alldeles fantastiskt fin komplimang av en kollega. Jag borde skriva ner den på en liten lapp att ta fram och läsa, om och om igen, de dagar jag känner mig liten, dum och underlägsen. För såna dagar kommer alltid, förr eller senare. Och de dagarna har jag en tendens att glömma att någon någonsin sagt något så fint. Till mig!

Paus från paus och mockastövlar

Det regnar ute. Bästa årstiden för mockastövlar tänker jag och slår till. Och apropå att slå till... Ehum.


P-S. Jag vet, jag skulle ju pausa och andas. Jag tar bara en kort paus från pausen för att tipsa om att jag säljer lite saker på Tradera helt perverst billigt. Befria mig från sakerna och känn dig sedan som en bättre människa (en bättre människa som köpt något riktigt fint till underpris, that is!) D-S.

Höst

Jag tar en liten paus ett par dagar. För att andas. Och tänka. Eller.... nej, inte tänka. Jag tror inte på att tänka. Men jag tror på att andas.

Lycka

Ibland är det skönt att komma hem till sin kärlek och till en liten kamrat som man känt sedan urminnes tider, att bara äta och dricka gott och tillsammans klappa en sovande katt.

Mjau

Att klä ut sig till sig själv

När jag var barn var utklädningslek min favorit. Jag älskade att klä ut mig i mormors fyrtiotalshattar, mammas pumps och bästisens mammas silkiga klänningar. Att öppna lådan med utklädningskläder och känna tygernas olika dofter var alldeles magiskt.

Känslan har inte gått över. Skillnaden är att idag kliver jag in i klädkammaren, bland klänningarna, bland det som är mitt och precis så rosa eller blommigt eller jämngrått som jag vill ha det.

Och ingen säger till mig att jag ska byta om till middagen.

Giftig

Ibland är det inte de fantastiska låtarna som blir bäst som covers. Så ni vet.

En annan kulturnatt

Ikväll är det kulturnatta här i byn. Människor kommer att dansa, sjunga, dricka gratisvin på vernissager, fundera över konceptkonst, se film, frysa och dricka rom.

Själv tänkte jag stanna hemma, se dåliga Hollywoodkomedier, dricka te, äta alvedon och producera snor i alla regnbågens färger.

Idag har jag tråkigt

Jag är väldigt dålig på att vara sjuk

Jag tycker hemskt synd om mig själv och sprider näsdukar över hela lägenheten. Man behöver bara följa spåret av näsdukar för att hitta mig. Nu bor vi inte vidare värst stort så om man skulle titta in hittar man mig nog ändå. Men ni förstår principen.

När man har en supertråksugsjukbajsdag kan man titta på underbart fina bloggar med en spinnande katt i famnen. Det gör liksom det hela lite mer uthärdligt. Bäst är de bloggar som är sköna för ögonen, som "Godis"-bloggarna här på sidan. Jag hoppas verkligen att ni varit inne hos dem allihop, men eftersom jag har så sabla tråkigt kommer här en liten guide:

Mikadzuki
Jag känner henne! Coolt va? Hon är en av de finaste vänner man kan ha och dessutom så sjukt begåvad. Min inspiration och kameratvilling

Drömma Lotta
Jag hade smygbeundrat Lotta och hennes underbara butik lääänge innan jag vågade prata med henne. Fyra ungar, en söt butik, fantastisk personlighet och snygga ben. Hon kommer att bli Årets Mama, jag är alldeles säker!

Niotillfem
Sandra måste ju vara sötast i hela världen. Allvarligt. Hade det inte varit för henne kanske jag inte hade dykt upp i volangklänning på jobbet så ofta som jag faktiskt gör. Hon tar ljuvliga bilder och älskar kaniner och rosetter. Och hon är cool. Dessutom!

Vintage Darling
Oh my! Så fint! Vad kan jag säga. Loves it

Camilla Engman
Jag skulle inte säga nej till att ha någon av hennes illustrationer på väggen. No siree

The Cherry Blossom Girl
Franskt! Rosa! Luverly!

The Sartorialist
Behöver jag skriva en presentation? Nä, trodde väl inte det heller

Bjooti
Coolaste sminkdrottningen på hela internetet

Modette
Fin svensk nätmodesajt, där Eleonore Nygårds blandar sailorjackor med alldeles för många plagg som jag har, eller skulle vilja ha. Oftast det senare...

Så. Nu ska jag se på Heroes. Och snyta mig

Hejsvejs

Kanske till och med en av di dära väskorna?

Lite nya saker som söker nytt hem står att finna i Fyndhörnan. Kika in!

Bayswater, Martha, Tyler och deras vänner (om du förstår vad inlägget handlar om redan när du läser titeln är du mer illa däran än jag...)

Jag äger flera väskor av typen Egentligenalldelesfördyra. Ibland funderar jag på att sälja någon av dem, jag plockar fram dem ur sina dust bags, känner på dem och funderar. Det slutar alltid med att min kärlek till väskorna är alltför stark för att jag ska kunna skiljas från någon av dem. Även om deras existens inte är riktigt försvarbar.

Gör detta mig till materialist eller bara konstig?

Man undrar

Hej Kissen

Välkommen hit hem till mig, Samboperson och den gröna lampkaninen Sture. Vi hoppas förstås att du ska trivas hos oss och om du slutar att stryka dig mot mitt ansikte när jag snyter mig så ska vi säkert komma överens. Det finns mat i köket och en låda i hallen och massor med möbler man kan klättra på mest överallt.

Hur låter det?

Ont, det gör ont

Idag vaknade jag av att jag hade ont i halsen. Först förstod jag inte varför jag vaknat, men sen kände jag. Aj. Och nu börjar näsan och ögonen komma ikapp också.

Aj

Så ni vet

En fyraåring flyttar in

En distingerad gentleman kliver in i hallen. Han ser sig omkring, liksom fundersamt, liksom betraktande, liksom bedömande. Han tycks fundera över praktikaliteter medan han går husesyn i lägenheten.

Den distingerade gentlemannen tycks ha ett och annat att säga. Det finns saker att berätta. Så efter en stund börjar han.

Mjaaaaaau
Mjjjjjjjjjaaaaaaaaaauuuuuuuuuuuuuu!
Maoooooo
Maaaaaooooooo!
Mjaaaaaa
Mjooooooo
Mjauuuuu
Mjaaau
Mjaaaauuuu

säger den distingerade gentlemannen.

Om att rösta

Världens bästa Lotta är nominerad till "Årets Mama". Såklart!

Lotta är den stiliga butiksinnehavaren som driver stans finaste butik. Drömma är som en dröm. En dröm av vackra klänningar, förtjusande väskor och finurliga smycken. Där pysslar hon om sina kunder, med barnen springande kring benen, med virvlande lockar, med vackra klänningar, med varma leenden och alltid lika trevlig.

Hur hon får tillvaron att gå ihop med fyra barn och en liten butik är helt obegripligt och samtidigt alldeles fantastiskt. Gå nu in på Expressen och rösta på henne! Och sen, när du gjort det, går du och köper en klänning i hennes fina butik. Jag lovar att du inte kommer att ångra dig :-)

Seså, iväg med dig nu

Dementi

Kläderna börjar sitta lite tight

Plötsligt tvingas jag pressa mig ned i jeansen som vanligtvis brukar vara lösa, skjortknapparna ser ut att vilja lossa när jag rör mig och jackan stramar lite över ryggen.

Så: Innan någon frågar vill jag gå ut med en dementi. Här kommer den. Nej, det är inte en bebis. Inte ens en liten en. Snarare handlar det om sirap. Mängder med sirap. Och choklad.

Så. Då var det utrett.

Vid vilken kanal var det nu vi skulle svänga vänster...?

Jag har varit i Amsterdam

Det regnade. Oavbrutet

Det var kallt

Och blåsigt

Det var alldeles omöjligt att hitta i stan

Hotellrummet såg ut som en fängelsecell. Och kändes som en askkopp

Det enda museum jag verkligen ville se hade milslång kö (i ösregn, mind you)

Men annars var det bra

?

Hur gör man egentligen för att fotografera som Lina Scheynius?

En fråga bara

Om allt man vill

Kamrat pratar om resa bort över nyår. Jag vill jag vill jag vill! tänker jag. Men min plånbok vill inte

Kamrat säger

Det är ok, du har gjort mycket i år

Har jag?

tänker jag

OM jag har

Jag har läst klurig kurs
Jag har lekt med finaste vänner
Jag har gift mig
Jag har gift mig! (jag vet, helt sjukt)
Jag har sett världens vackraste stad
Jag har läst världens vackraste bok
Jag har andats havsluft och salt
Jag har bytt jobb
Jag har bytt frisyr
Jag har blivit bättre på att andas
A N D A S
Jag har tröttnat
Jag har hittat nytt
Sett saker med nya ögon
Jag har sett fjäll och stigar
Lärt mig packa en ryggsäck

Allt är inte fluff och rosa moln. Det finns annat också. Sånt som gör ont och är besvärligt, jobbigt, trist och tråkigt. Ombyte förnöjer, säger de visst.

Och än så länge är det bara oktober!

Konstruktiv måndag

På en vanlig måndag kväll kan man...

Träna
Promenera
Städa
Diska
Vattna blommor
Skura
Tvätta

Eller så kan man bara sätta sig i soffan, vräka i sig absurda mängder apelsinjuice och mackor med cream cheese medan man stirrar på teven med tom blick

Oh yeah

UNTZ UNTZ

En del människor tycker om att gå ut. Längtar efter sena nätter med svettiga dansgolv, drinkar och "UNTZ UNTZ"

Jag är inte en av dem

Alls

Men jag vill oh, så gärna vara det. Jag vill! Jag vet att det kan vara alldeles fantastiskt roligt med dansgolv sena nätter. Visst vet jag det. Och i mitt huvud är det alltid roligt! I mitt huvud är det inte varmt eller dyrt, det är inte trångt. I mitt huvud är jag inte trött och ingen lägger sina äckliga händer på min rumpa. Och i mitt huvud fiser ingen.

I mitt huvud, alltså

Nej, jag är nog mer en dricka te och se dålig film-person. Jag är nog mer en somna framför TV:n-person. Jag är nog mer av en sitta och prata strunt på en PUB och gå hem tidigt-person. Jag är nog mer av en ta långa bad och läsa tjocka böcker-person

Men i mitt huvud går jag ut och dansar varje helg

Så ni vet

Snart tre eller snart trettio?

Om jag fick välja skulle alla mina kläder vara gammelrosa

Så ni vet

Ro hit saxen, för bövelen!

Imorgon är det dags

Varför är det alltid likadant?

(Hurdå? undrar du nu. Ja, vi kommer till det. Strax. Lovar)

När man nyss klippt sig känns det, tja, riktigt bra ett tag

Sen okej

Okej

Okej

Fortfarande okej

Okej

Jodå, det är okej

Tills plötsligt en dag när man vaknar och skrämmer slag på sig själv med den egna spegelbilden.

Man borstar, fönar, sliter och drar och hoppas att det på något sätt ska få håret att åtminstone likna en frisyr. Men icke. Man ger det ett par dagar. I ren desperation fortsätter man med fönandet, tvättandet, dragandet och slitandet i någon slags fåfäng förhoppning att en klippning inte behövs.

Tills så en torsdag när man inte står ut längre och är beredd att sälja ett organ eller två för en klipptid ASAP.

Så. Imorgon är det dags.

Jag hoppas på att få behålla samtliga organ intakta.

Charmed, I'm sure

Jag har en väldigt söt och bra och god vän, som alltid säger otroligt gulliga saker till mig. Hon upplyser mig om hur bra jag är och ljuger ihop allt möjligt snällt för att göra mig glad. Man vet nästan inte vart man ska ta vägen.

Jag svarar med att gnälla. Och möjligen muttra något osammanhängande. Men mest gnäller jag nog ändå. Charmigt.

Slutsats: Gnäll är det nya svarta. Och det är dessutom otroligt charmigt.

That's my story and I'm sticking to it. Yup.

Google-ism

Hon hade sökt på allt från klänningar till macro objektiv, allt från hjärnans anatomi till Camilla Norrback, allt från cirrusmoln till intressanta böcker.

Och plötsligt tycktes det som att det inte fanns något mer att googla på

Varför man bör gå till Pustervik på torsdag?

Rosie Thomas

Därför

Dröm en liten dröm om mig

Jag tror att Zooey Deschanel måste vara sötast i hela världen.

Och jag tror att Erin Fetherston gjort de vackraste klänningar jag sett. När jag var i New York hittade jag en underbar gråsilvrig sak på en second hand-butik och började nästan gråta för att den var i fel storlek.

Vad kan jag säga. Jag är ytlig.

Presentation

Någon sa:

När man läser din blog förstår man inte vem du är

Inte?

Dåså. Jag kan berätta.

Naiv
Kort
Tyst
Pratsam
Livrädd
Skuttig
Trött
Frusen
Envis
Ambitiös
Lat
Förtjust
Kär
Närsynt
Lustighårad
Klänningstokig
Medveten
Tankspridd
Träningsnarkoman
Laktosintolerant
Glassälskande
Nyfiken
Vetgirig
Butter
Melankolisk
Intresserad
Förvirrad
Kobent
Knäppknäad
Torsdagstrött

Ungefär så.

Kort rapport

Torsdag
Trött

Och jag har fortfarande inte kommit på vad jag ska klä ut mig till på maskeraden

Förmodligen nåt dötrist
Och tråkigt
Och... alldeles... alldeles... UNDERBART

Eller inte

Dilemma

Jag ägnar mycket tankeverksamhet åt ett oooooh så viktigt problem just nu: En maskerad med tema TV. Tema. TV

Uh

Jaha?

Först tänkte jag: Bolibompadraken!
Sedan: Teletubbies!!!

Men så insåg jag att det där med en Teletubbieskostym verkar hiskeligt krångligt. Hur åker man tåg i en sån? För att inte tala om toalettbesök? Så jag har tänkt och tänkt. Och tänkt lite till Och jag har kommit fram till några alternativ, som bara suger något mindre än de andra.

De jag kommit på är:

Marge Simpson
Blossom
Carrie i Sex and The City
Yvette i Allo´Allo´

Tråååkiiigt...

Sambopersonen tycker att jag ska gå som:

Radar i M.A.S.H
Andy eller Lou i Little Britain
Dame Edna
Mork i Mork and Mindy

Alltså... Nej

Jag behöver hjälp

For real

Åtta grader varmt och jag längtar till New York

New York. Den vackraste staden
Göteborg. Åtta grader varmt

Bajs också

Jakten

Jag är på jakt

Om min jakt vore film skulle den vara lite för lång och ganska tråkig. Den skulle vara färglös och kanske tysk. Den skulle inte ha någon tydlig upplösning och inget slut. Den skulle bara fortsätta och fortsätta. Och jag tror att dialogen skulle vara tämligen torftig. Filmens titel skulle säga allt och ändå försöka vara lite mystisk. Den skulle vara "Jakten på den ultimata tygväskan"

För var hittar man en sån? En Ultimat Tygväska? Med något fint tryck? Som får mig att le inuti?

Just nu stoppar jag ner allt som inte ryms i en alldeles vanlig handväska i ICA-kassar, men det känns ju så urbota tråkigt. Och dumt. Så det kan man inte fortsätta med

Nej

Jakten fortsätter

Kompis

Jag har en liten kompis i min väska

Han bor där, bland ludd och nycklar och hårband
Han säger till mig att knöla ned honom och bära med honom vart jag går

Jag lyder. Och får med mig en kanon hem

Där ser man

Fullt med trams och... tyll?

Mitt huvud är fullt med YTA

Fullt med tankar på Vackra Foton (Lina Scheynius)
Fullt med tankar på Vackra Kläder (Alexander Wang, Ylva Liljefors, Dallin Chase)
Fullt med tankar på Vackra Ord (Tove Jansson, Samuel Beckett, Nicole Krauss)
Fullt med tankar på Städer Att Drömma Om (New York, London, Amsterdam, Paris)
Fullt med tankar på Vackra Ting (en bisarr svart porslinskanin, Stockholms-scarfen från Svenskt Tenn).

Var ska jag då stoppa allt det där jag borde tänka på?

Kan jag lägga det i fickan så det är nära till hands? Så kanske jag snabbt kan plocka fram det om jag plötsligt har lite plats över i tankarna för det igen?

Pssst!

Hjälp mig gärna att rensa ur garderoben, genom att ta en liten titt här

Det var bara det jag ville säga :-)

Från dörröppningen

Ibland när man trampar runt bland bloggar känns det som man smugit sig in i dörröppningen i någons hem och bara står där och tjuvkikar på vad han håller på med. Eller hon. Och man är alldeles tyst och liksom bara tittar och lyssnar och tar in. Och det känns nästan lite fult.

Men ibland säger man hej, bara så han ska veta att man står där och lyssnar. Eller hon.

Internationella klänningsveckan?

Den här vecka är det klänningsvecka. Det betyder att man har klänning på sig alla dagar och olika klänningar varje dag. För att det blir roligare så. "En klänning om dagen håller doktorn borta", var det ju någon som sa (joho! Det var det visst!)

Veckan i klänningar:

Knallgul 60-talspinglaklänning
Gråsvart säck-och-aska-ekologisk-bomulls-klänning
Lilla huset på prärien-klänning
Alice i underlandet-klänning
Mysdressklänning

Five down, two to go

Helt normalt ju

Note to self: Tema födelsedag

Endast två veckor efter den stora fetångestdagen som också brukar kallas födelsedag börjar jag tänka på nästa år. Den stora tre noll. Och hur man kan fira, med kanske fest och kanske glam och kanske gamman. Och jag tänker ballonger och bubbel och godispåsar. Och jag tänker att jag inte förstår mig på mig själv, att jag inte begriper mitt eget resonemang.

För:

Grejen är den att jag inte tycker om att fylla år
Grejen är den att jag bestämt mig för att INTE fira nästa gång
Grejen är den att jag tänker att resa bort kan vara fint
Grejen är den, helt enkelt


Fast... Det ÄR ju trots allt rätt trevligt med presenter...

Och nu; ett meddelande från våra sponsorer

Andas

ANDAS

a n d a s

Man får inte glömma det

...

Jag är helt sjukt uttråkad. Det finns ungefär åttahundra saker jag bordebordeborde göra just nu. Men jag gör dem inte. Istället surfar jag runt och tittar på samma sidor om och om igen, långt bortom meningslöshetens gräns.

Undrar om det hela kan ha ett samband...?

Extra! Extra!

Carmex i såväl burk-, stift- som tubform går hur bra som helst att köra några varv i tvättmaskinen på 40 °. Lypsyl gör det INTE.

Alltså: Carmex bra, Lypsyl dåligt.

Så ni vet.

Dumt

Om man bestämt sig för att göra lite jobb på söndagkvällen och om man liksom fasat lite för det för att man skjutit på det så länge och om man har mailat materialet man ska fixa med hem från jobbmailen, liksom för säkerhets skull, och om man försöker öppna jobbmailen utan att lyckas och om man istället övergår till att rota i sin andra mail utan att hitta det där materialet man skulle greja med och om man då inser att man måste göra det en annan dag istället och att ångesten för att behöva fixa med det ikväll varit helt onödig.

Då kan man bli lite sur.

Men bara lite.

27 dresses?

Jag älskar klänningar.

ÄLSKAR.

Jag förstår att det inte är så särskilt praktiskt. Jag är ganska förståndig, ser ni. Jag förstår att jag borde investera i byxor, bastoppar och strumpor. Allt det där förstår jag. Jag förstår att om jag överhuvudtaget ska köpa kläder (alltså; jag MÅSTE ju inte) så kan det nog vara läge att köpa sånt som gör att man ser lite vuxen och representativ ut. Kläder som passar i vardagen. Liksom.

Likväl slutar det ändå alltid med att jag står där med en klänning. Och jag är glad, så glad.

Lovely lördag

På lördagar får man sova länge

Man får ge sig ut i ösregnet och tänka att nu är det höst

Man får äta tårta

Köpa det godaste brödet

Köpa Lula

Bläddra

Fynda pocketböcker

Hitta franska filmer som får följa med hem

Se regnet sluta regna

Man får känna silkiga klänningar

Och besöka 50-talsmannen högst upp på backen och höra förklaringar kring fantastiska, och ändå underbara, möbler från förr

Man får låta bli att köpa ett vitt sminkbord som man inte behöver - och som man nog ändå inte har råd med

Man får trängas på den populära loppisen och förundras över vad som finns att hitta. Och vad som inte finns

Man får upptäcka en undangömd skattkista till Vintagebutik, en pärla med en cool hund som ägare

Och man får komma hem och dricka saft

Eller nåt ditåt

Om att vara den man är och inte ett dugg mer än så

Sitter och pratar med vännen som jag känt i hundra år. Minst. Och tröttheten tar över och huvudet är som sirap och ur munnen på mig kommer den ena ofantligt korkade saken efter den andra. Och jag tänker nej, var tyst nu för bövelen, man måste inte fylla luften med en massa saker som inte behövs och saker som bara får en att känna sig som ett mycket litet barn utan känsla för hur man säger och gör. Egentligen.

Och egentligen kanske det inte spelar någon roll, egentligen kanske det bara är så det är, egentligen kanske man bara ska tänka att nästa gång ska jag bli bättre, mindre självcentrerad och mindre fylld av onödigt prat. Kanske tyst, kanske stillsam och elegant, ja, kanske till och med lite mystisk? Så tänker jag, där jag sitter med vännen som jag känt i hundra år. Minst.

Men hur kul vore det?

Egentligen?

Om vådan av att madrassera hela världen

Ibland vill jag klä in hela världen i bomull, så ingen jag tycker om ska göra sig illa

Men det skulle ta så lång tid. Och frågan är om det är etiskt försvarbart att utarma bomullsbeståndet helt på egen hand

Aaanyway...

Nu får det vara nog!

Det finns två sorters människor: De som lånar pennor och de som lånar ut pennor

Jag har snart inga pennor kvar

Gissa vilken sort jag är

Sanning

Ibland sitter det fint med ett glas feltempererat rödvin.

I brist på rätt-tempererat, vill säga.

Utan titel

Idag började jag läsa en bok. Inledningen var så vackert skriven att jag inte vågar läsa resten.

Jag kan inte bli annat än besviken.

Rebell

Idag har jag tänkt mycket på klänningar med rosa volanger

- Är det något jag inte behöver så är det klänningar med rosa volanger

Idag har jag ätit pizza

- Är det något jag inte borde äta så är det pizza

Idag har jag slösurfat bort en hel massa tid på nätet

- Är det något jag inte borde göra så är det att slösurfa bort en hel massa tid på nätet


Gissa om jag känner mig rebellisk.

Ibland...

Ibland kommer jag på mig själv med att gå och sjunga på låten från Merci-reklamen

Då skäms jag

Jättejättemycket

Patetisk?

Är det normalt att fråga två människor från förr om de vill vara ens fejsbook-vänner, överrumplas av att de kanske eventuellt inte vill, bli sur, för att sedan plötsligt inse att man bara minns vem den ena man frågade var?

Ja?

Nej?

Kanske...?


Oh. Förresten. Det hela är naturligtvis rent hypotetiskt.

Naturligtvis.

Och det är som vanligt inte tjejen som skrivit brevet som är med i filmen. Nej, för hon ska istället ta och äta groteska mängder ost nu och tycka synd om sig själv för att människor hon inte riktigt minns vilka de är inte vill vara hennes låtsaskompisar. Stackarn.

Och jag är inte alls pinsam. Inte Pinsam.

Och med "jag" menar jag naturligtvis hon den där tjejen jag skrev om nyss, och ingen annan.

Nej.


* Och vem, jag undrar bara vem, vill inte vara kompis med mig? Va? Obegripligt ju.

Peep toe pretty

Nu säljer jag mina finafinafina lackpumps från Ganni. Det gör ont i hjärtat. Men det skulle göra ont i fötterna om jag försökte använda dem, eftersom de är lite små. Så...

Men de är ju så fina!

Nåväl. Jag hoppas på ett gott hem åt sötisarna.

Hurra för mig!

När man fyller år får man ge sig själv:

1. Ett par beige finkängor
2. En helt sjukt orange tröja

Det får man. Faktiskt.

Att det i praktiken sedan betyder att man får leva på makaroner till den 27 september är en heeelt annan sak... Makaroner är gott. Jättegott. Mmm.

Konformist javisst

I bakgrunden ser ni taket. Mitt tak. Ett tak att slå klackarna i. Att slå klackarna i taket.

Utan titel

Idag är det tisdag, men ibland är det lika bra att bara att skratta åt eländet

Haha

Hahaha

Så

Det kom ett brev...

Fast... nej, nu ljög jag.

Det kom tre.

Inte nog med att Johanna skickade mig en liten goodie bag (gulle!), jag fick brev från allas vår Linda K som uppmärksamt nog lagt märke till att jag önskade mig ett riktigt brev i födelsedagspresent (gulle!). Och inte nog med det, en kär vän långt borta hade skrivit ett fint brev på ett fint kort som hon skickat ända från Långt Borta (gulle!).

Så fint med brev. Det gör mig glad ända inifrån och ut.

Blop-blop-i-blop-blop!

Kika in i Fyndhörnan vettja. Alldeles nypåfyllt!

Je voudrais une pomme

Jag drömde att jag reste till Paris.

Jag har varit i Paris två gånger. Första gången var jag tio år och konstaterade "vackert, men tråkigt". När man är tio uppskattar man inte riktigt det här med god mat (visa mig till närmaste McDonalds!) eller en annan kultur (dubbad TV). Andra gången jag var i Paris var jag femton och konstaterade än en gång att det var vackert men tråkigt. Inte blev det bättre av att jag tillbringat 24 timmar åksjuk på bussen dit. Inte det minsta faktiskt. Dessutom är det starkaste minnet av resan en äcklig macka.

Nu är det minst hundra år senare och jag vill åka tillbaka. Jag inbillar mig att det är något annat nu när man är ett slags vuxen. Jag vill tro att det är som på film och att en helg i Paris skulle vara ett andetag. Eller åtminstone ett bra sätt att få ont i sina fötter. Och uppleva några dagar av höst på ett främmande språk.

Jag läste franska i skolan. I tre år. Jag slet mitt hår över alla verbformer (hur var det nu, je suis, tu... uhm... es? men sen då? Fasen också...)

Så:

Allt jag kan säga på franska är

"Je voudrais une pomme"

och jag anar att jag inte kommer långt med det

Konsten att vara snäll

Man har sina goda och dåliga sidor. Alla har dem, men de ser lite olika ut. Jag har flera goda: Jag är ruskigt ambitiös när jag verkligen vill något, jag är otroligt mån om "mina" människor, jag är ganska bra på att sjunga och jag är en jävel på huvudräkning. Å andra sidan är jag lite onödigt inbunden och avvaktande, jag hanterar inte alltid mina känslor så bra, jag kan för allt i världen inte äta snyggt, jag tänker sällan innan jag öppnar munnen och jag skulle vinna förstapris direkt om det fanns tävlingar i att vara självkritisk. Jag är en dålig förlorare också. Och en dålig vinnare...

Märkte ni något? Såg ni? Inte? Titta en gång till. Ser ni tankefelet?

Jag tittar på det jag har skrivit, och först tänker jag

"kan jag verkligen skriva att jag är bra på att sjunga? Då kanske de tror att jag verkligen är bra, och inte bara lite halvbra. Eller ok. Jag är nog mer... ok. Jag tycker ju att det är roligt i alla fall...? Ska jag ändra?"

sen tänker jag

"verkar jag helt självgod om jag listar "självkritisk" under dåliga egenskaper?"

Men det ni borde reagerat på är skillnaden på antalet. Varför är det så? Varför är vi så mycket bättre på att se det vi är dåliga på än vad vi kan? För det är inte bara jag, det är jag alldeles säker på.

Mina vänner är helt sjukt fantastiska, var och en på sitt sätt. Jag blir ständigt imponerad. Jag kanske inte alltid säger det till dem, men så är det. Jag borde säga det oftare. Man borde säga det oftare. De kan en hel massa saker som jag inte kan och har kunskaper, talanger och egenskaper jag ibland avundas. Men bara litegrann. För mest hela tiden är jag bara stolt över att känna dem.

Sens moralen?

Var snälla mot varann
Och var för tusan snäll mot dig själv!

Lova