Pysselfritt

Funderar på att göra en repris på förra årets bejublade pysselbrunch.

Eller, ja…. Bejublad? Njae… Kanske snarare bespottad?

Förstå mig rätt nu.

Brunchen var det inget fel på, vad jag minns*. Men pysslet? Såvitt jag minns (och mitt minne är, som ni förstår, något utöver det vanliga. Uppenbarligen) bestod själva pysslandet av några tafatta tag med saxen i färgglada papper, följt av svordomar och en och annan köttskada. Nä, nu ljög jag. Inga köttskador. Möjligen ett och annat skärsår. Jag ville bara få in lite dramatik i det hela. Dumt. Det mest dramatiska som hände var att jag blev en ljusblå sax rikare. Jag försökte lämna tillbaka den, men ingen ville kännas vid den stackars ljusblå saxen. Stackars sax.

Så. Nytt försök. Denna gång utan pyssel. Inbjudan ska lyda:

”Välkommen på pysselfritt pysselfika hos Missy. Medtag oömma kläder och glatt humör. Och finns inget glatt humör så välkomnas du med det humör du valt att ta med dig. Om du vill kan du ta med en vinbox i brist på humör. Eller så kan du skita i det. Det är vilket som.

Se detta som en vädjan. Jag behöver din hjälp. Utan den kommer jag att äta pepparkakor tills jag blir alldeles pepparkaksgrisformad, och en sådan syn skulle varken du eller jag må bra av.

Garanterat pysselfritt

Godis till alla barn

Ljusblå sax återfås mot beskrivning!”

Vuxna människor ska nog inte pyssla, helt enkelt.

* Här får ni hjälpa mig, ni som var där. Hur var det egentligen**?

* * Ha! Såg ni? Jihoo! Jag kan, trots allt!