Men det var då själva...

Okej dårå. Jag kan nog inte sluta blogga. Knark är vad det är (lyssna på på tant, ungar! Akta er för sånt!)

Men jag flyttar till ett nytt litet ställe. Här är jag klar. Som sagt.

Och för att krångla till det lite extra kommer jag inte att länka härifrån till det nya stället när jag väl fixat till lite där, men det lär inte vara alltför svårt att hitta dit.

Frågor på det?

Jag har bestämt mig

Jag är färdig här. Klar.

Jag har ingenting mer att tillföra i min blog och behöver andas lite frisk luft, tänka på annat. Vet inte riktigt vad än, bara.

Jag kommer givetvis att fortsätta läsa vad ni skriver, jag är alldeles för nyfiken för att låta bli. Men det är liksom dags att gå vidare, att släppa taget, att lägga saker bakom sig. I över tre år har bloggen varit med och jag har träffat helt fantastiskt fina människor som jag förmodligen aldrig hade träffat annars. Människor som jag räknar till mina vänner, några av er står mig väldigt nära. Tack bloggen! Men let's face it. Det finns en verklighet också och det är där jag borde vistas nu. Jag behöver det.

Jag finns på Facebook och blogmailen om ni skulle vilja prata med mig, jag försvinner inte alldeles från jordens yta. Och jag blir hemskt glad av mail, ska ni veta ;-)

Tack alla fina för kommentarer som värmt perioder när det mesta bara känts mörkt och trist. Ta hand om varann. Kanske ses vi igen längre fram, man kan aldrig så noga veta.

Puss!

Om önskningar

Jag vill ha så mycket, vill så mycket. Önskar att jag inte var så rastlös. Önskar att jag klarade att sitta still med en bok och en kopp te och bara sitta, utan att ideligen titta upp och fundera över annat. Önskar att jag kunde allt lite bättre. Önskar mig en kamera, ouppnåeliga klackar från Chloé, ett balanserat sinnelag, förmågan att hitta rätt ord när det verkligen gäller, en ny framruta till bilen och långt vackert hår. Önskar mig fantastiska upplevelser, resor runt världen, eller kanske bara en kopp te med människor jag tycker om. Önskar att jag var lite bättre på att hålla kontakt.

Önskar att livet alltid vore vackert som en klänning och att jag tog mig tid att dansa mer.

Önskar mig en parad. En alldeles egen parad. Visst vore det fint?

Min bästa gren

Min bästa gren är att säga fel saker. Fel, och gärna lite pinsamma, saker. Fel och men-varför-oh-varför-sa-jag-så-saker. Fel och helt dumma saker. Genant dumma saker.

Jag har försökt träna bort det, men det går bara inte. Plötsligt står jag där och känner hur jag sagt något riktigt korkat. Att försöka ta sig ur det brukar bara göra det hela värre.

Att man aldrig lär sig. Eller gör man? Hur, i så fall?

Helgen

Helgen har varit promenader, fika och bröllopsfirande på landet. Kärlek är vackert, speciellt när det handlar om människor som står mig nära och som jag tycker mycket om. Efter en riktig brakmiddag blev det dans dans dans och jag fick spela skivor och leka med ett trevligt DJ-rack. Sånt gör mig glad.

Nu ska jag arbeta lite, så jag kommer ikapp med ett par saker inför veckan. Inte fullt så festligt, men bra ändå.

Till Miss Keepyourdistance och Miss E

Jag drömde om er i natt. Ni var nagellack.

Nagellack?

Ja, nagellack. Fullkomligt logiskt. Väl? Miss Keepyourdistance var det lila nagellacket Miss KYD och Miss E var ett ceriserosa nagellack som hette... ja, gissa. Miss E.

Nagellack...

Care to analyze, någon?

Förtydligande

Alltså. Jag vill bara säga det igen. Eksem på ögonlocket är jäkligt äckligt.

Så. Då var det sagt.

Status

Dagens fina:

Att jag ska på finfint bröllopsfirande på lördag
Att våren är här
Att jag har ny klänning på mig
Solen

Dagens fula:

Pollenallergi
Att jag har eksem på ögonlocket (hemskt onajs)
Frågan hur jag någonsin ska hinna ikapp och bara få Ta. Det. Lugnt.

Jag vill beskriva denna dag med talande ord, målande språk och så många ord jag bara kan

Idag är det tisdag. Jag tror det räcker så.

Idag har jag...

... tappat bort min header
... råkat öppna en tvättmaskin full med vatten
... fått tvättmaskinsvatten över mina fötter, kläder, golv, and so on
... inte hunnit alls
... glömt saker
... haft mensvärk

Oh, vilket party.


Och vem tusan behöver egentligen en header? Inte jag i alla fall. Nähädå.

Disco 2000

Alltså. Jag vill vara tydlig här. Verkligen. Jag tyckte att det var eländigt att vara tonåring. Riktigt eländigt. Killen jag för ögonblicket var kär i var inte kär i mig, mina vänner var alltid smalare/gladare/sötare, jag var hysteriskt blyg, kände mig allt som oftast väldigt udda och hade alldeles för mycket kajal runt ögonen.

Men jag kommer nog aldrig att dansa som då, som om det inte fanns en morgondag.

Och det, det var rätt fint ändå.

Vinden bor i mina steg

Nu tar vi vårskorna på och ger oss ut i solen.

Hurra för våren!

Torsdag

Idag önskar jag mig en underbar svartgenomskinlig kjol från Ateljers Franka som jag hittade i Lottas fina butik. Tyvärr fanns den inte i min storlek, så någon petite liten varelse kommer att få glädjas åt underverket till kjol istället. Jag önskar kjolen att lycka i framtiden.

Andra saker jag tänkt på idag:

- Varför man är så snabb på att bilda sig en uppfattning
- Cyklar. Alla färger och former, men mest blå cyklar
- 120 mm-film
- Det faktum att jag aldrig satt min fot på en segelbåt


Ungefär så.

Hjälp!

Nästa helg gifter sig en av mina äldsta vänner och det kommer att bli fantastiskt fint alltihop. Nu till mitt dilemma.

Present.

Jag vill ge dem något alldeles fantastiskt underbart jättefint och supergenomtänkt. Men det är oh så svårt. Speciellt när man har en begränsad budget.

Men så tänkte jag: Bloggen! Jag har ju sjutusan till innovativa, kreativa och intelligenta bloggvänner och läsare som kanske kan ha en idé eller två?

Så. Vilken är nu Den. Bästa. Presenten?

Varför onsdag är bättre än tisdag ungefär

Idag har jag fikat med finaste kompisen, med afternoon tea, scones och marmelad, prat om strunt, livet, allmänt gnäll, roligheter och andra oh så viktiga saker.

Dessutom är det sol idag. Sol goddamit!

Jag känner på mig att det blir en bra vår, det här.

(Parentes)

Idag jobbar jag hemifrån och har fått alldeles galet mycket gjort. Mycket mysteriskt, men bra.

Ett axplock av dagens innehåll:

1. Jag ska läsa en tjock tråkbok (ingår i jobba-hemifrån-grejen)
2. Jag ska drömma lite om vårvärme och sandaler
3. Jag ska klippa mig

Men nu ska jag ta kaffepaus, för det har jag tamejtusan förtjänat.

På ärligt

Hej hej. Ville bara säga att jag säljer världens finaste vårkappa på bloppisen nu. Världens finaste. No joke. Kolla själva (länk till höger på sidan).

UPDATE: Och nu säljer jag världens finaste skor också. Samt världens näst finaste vårkappa. Galet.

Att blogga eller inte blogga

Funderar seriöst på att sluta blogga. På ärligt. Jag menar, det mest innovativa jag lyckats skriva om på sistone är att jag fikat (igår) och vad jag åt (hallonbulle). Allvarligt. Jag är rätt säker på att jag någon gång lovat att aldrig blogga om vad jag ätit. Visst har jag? Ja? Nej? Kanske inte ändå.

...
...
...

Dessutom regnar det ute.

Och nu har jag bloggat om det med.


Jeeez...

Pannkakstårta och hallonbullar

Idag har jag varit på favoritfiket för en hallonbulle och kaffe och tänkt att "sånt här borde man göra oftare".

Det gäller bara att komma ihåg det.

Nu ska jag lyssna på Joanna Newsom, bläddra i fotoböcker och dricka te. Sedan blir det pannkakstårta och bio. Dock inte samtidigt.

Hoppas att ni har en riktigt härlig påskdag!

Man kanske kunde köpa var sin?

Idag pratade jag och sambopersonen om vad vi skulle göra om vi hade hundra miljoner. Vi brukar göra det ibland. Denna gång urartade det hela i en animerad diskussion huruvida bilen vi skulle köpa skulle vara automatväxlad eller ej.

Färgen är också ett bra ämne för diskussion. Liksom frågan om hur pimpad bilen ska vara.

Sedan tittade jag på mitt kontoutdrag och insåg att de där hundra miljonerna är väldigt långt borta.

Vilken tur.

Så himla självklart egentligen

Det är väldigt fint med vänner som har hängt kvar i ens liv alltid och som man blir glad av att träffa. Sådana som man någon gång i tiden hade omkring sig dygnet runt veckans alla dagar, men som man när man blev äldre kom att träffa bara någon gång ibland. Vänner som man inte behöver fundera över var man har och som det aldrig känns besvärligt att plocka upp tråden med.

Fint att det är så fint och konstigt att man kan bli förundrad. Det är ju så himla självklart egentligen.

Idag

... plockade jag ned julpyntet. Jag tyckte att det var dags.

Down the Rabbithole

Varje år tänker jag att "i år är året då jag ska gå på Liseberg, åka karusell, spela på chokladhjul (ååååh, choklad...) och äta mjukglass och spunnet socker tills jag rullar hem". Och varje år kommer september lite för snabbt och jag glömmer bort denna oh så viktiga aktivitet och plötsligt slår Liseberg igen portarna för säsongen.

Men inte i år.

No siree.

I år är året då jag verkligen ska gå på Liseberg, åka karusell, spela på chokladhjul (åååh, choklad...) och äta mjukglass och spunnet socker tills jag rullar hem. Om jag så ska bli tvungen att gå dit alldeles själv.

Och eftersom jag har storslagna planer på att köpa ett diadem med kaninöron att ha på mig denna stora dag lutar det åt just det.

Men det gör inte så mycket. Kaninöron, liksom. Det blir inte mycket bättre än så.

Om fotograferande och sommartid

Jag tillhör skaran som tycker att sommartid är ett djävulens påfund. Varför måste man plötsligt masa sig upp en hel timma tidigare? Visst, man får tillbaka timman mot slutet av hösten. Men ändå. Jag vill ha ränta på min tid. Muttermuttermutter...

Det var något annat jag tänkte också.

Jo.

Jag har flyttat min fotoblog. Jag blev trött på att inte få till bilderna som jag ville, så efter glada tillrop från en hjälpsam kamrat* valde jag att flytta. HÄR bor jag nu. Titta gärna in och hälsa på!



* Tusen tack för hjälpen!

Om att bryta ihop och gå vidare litegrann

Saker har inte precis gått min väg på sistone. Kan man säga. Något jag hoppats mycketmycketmycket på blev inte som jag önskade. Alls. Och jag kan inte låta bli att bli sjukt besviken, även om jag vet att inget blir bättre av att bli sjukt besviken. Men ändå. Och mitt upp i alltihopa har jag en hemtenta som ska lämnas in på tisdag.

Nåväl.

Jag tänker att det är tur att man har en söt kollega som bjuder på öl en fredagkväll när man känner sig eländig, att man kan drömma om resor till New York för att äta varm korv och dricka lemonad, att man kan bläddra i finaste boken som blev min häromdagen, sova länge på helgerna, fika mycket, cykla runt stan, promenera och titta på människor, fota, krama vänner, trampa runt i klackeskor, krypa upp i soffan med te och en bok och kanske äntligen ta och boka in den där Stockholmsturen det har talats så mycket om.

Det blir nog fint till slut, det här. Jag känner det på mig.

Men först den där hemtentan.

Puss!

Diskbänksrealismstorsdag ska firas med pompa och ståt! Och champagne för bövelen!

Idag äter jag korvmacka och dricker bubbel. Istället för våfflor.

Ha! In your face, våffeldagen!

Det skulle ju va dans dans dans

Jag brukade dansa. Förr. I många många år. All slags dans. Tills jag gav upp mina försök att övervinna de lätt kassa lederna, den lätt felkonstruerade kroppen och den lätt halvtaskiga koordinationsförmågan. Och nu sitter jag här och tänker på... balett.

Jag toksaknar att dansa balett.

Här vill jag särskilt poängtera att jag aldrig var speciellt bra på balett. Jag är inte vig och saknar dessutom minsta tillstymmelse till långa smidiga ben. Men balett är fantastiskt. Det är plågsamt, svårt och ger en galen träningsvärk, men efter en balettklass svävar man liksom en bit ovanför marken.

Så nu är det jag som köper ett par skära teknikskor att skrota runt lite i hemma - Något jag alltid önskat mig men aldrig haft. Sedan får vi se om jag så småningom går vidare och verkligen börjar dansa igen.

(...)

Jag vet att jag sagt det förut, men ibland säger jag samma sak flera gånger. Så. Det här med bloggpaus. Jag tänkte ta en sådan.

Räknar kallt med att vara tillbaks på bloggen om ett par veckor. Under tiden hoppas jag att ni leker i snön, sjunger in våren, dricker mycket te, kramas och har det allmänt bra.

- Och vill man något så finns jag såklart att nå på mail, Facebook och alla möjliga andra upptänkliga sätt.

Puss!

Bland bultbrädor och kjoltyg

Ikväll har jag lekt med en liten tös som gillar bultbrädor. Vi är lika på det sättet, hon och jag. Jag gillar också bultbrädor. Jag gillar dem skarpt. Nästan lika skarpt som fina väskor och blommiga kjolar, faktiskt.

Men berätta inte det för någon.

Lula - The Girl of My Dreams

Idag köpte jag nya numret av Lula och det var så fint och vackert och ljuvligt att det gjorde mig alldeles tårögd när jag satt och bläddrade i det på ett tåg.

Oh. Jag är pinsam, jag vet.

Men ändå. Oj.

Jomenatt...

Jag försökte mig på det där att vara alldeles studsigt glatt positiv. Happy happy joy joy. Jag tänkte glada tankar och trallade små melodier. Åtminstone i mitt huvud.

Men vet ni vad. Världen är fortfarande snötäckt och gråkall och denna veckan tycks ingenting gå som jag hade tänkt mig eller hoppats. Så jag lägger ner mitt nya trallande och tjurar lite istället.

Onsdagstips

Om man tycker att det är lite för mycket vinter, för mycket mars, för mycket vakna av att grannarna grälar, för mycket seghet, för mycket vintertrött eller för mycket av något annat så ska man strunta i det och istället lyssna på Kanye West på jättehög volym

Mycket fint och bra för humöret.

...

Den långa snöiga vintern som aldrig tycks ta slut får mig att längta efter högklackat och att stolpa runt torrskodd på asfalten. Jag är så trött på mina slitna curlingkängor att det inte finns ord.

Om

Ibland funderar jag faktiskt på att sluta blogga. Baraså.

Undrar vad jag skulle göra då. Hm...

Läsa mer?
Lära mig att virka och virka ett mumintroll?
Dricka (ännu mer) te?
Kanske baka?
Skriva den där ungdomsboken som finns någonstans i mitt huvud?
Ha lite tråkigt?
Ha ännu tråkigare?
Städa oftare. Kanske?
Fota mer?
Sova mer?
Vila mer?
Sakna bloggen av hela mitt hjärta?

Kanske.

Censurerad tisdag

Jag skulle vilja lätta mig hjärta lite.

Och för sisådär tre år sedan hade jag gjort det. När bloggen var alldeles nymålad och doftade nytt. Men nu finns det alldeles för många som vet vem jag är, av er som läser. Som känner mig eller som jag känner och som kan uppfatta eller missuppfatta och jag vill inte såra någon. Det där med att känna fina människor genom att blogga är mest mest bra bra, men när man vill lätta sitt hjärta är det litegrann dåligt ändå.

Så jag tänker på annat istället. Jag tänker på tre andra saker, som såhär:

1. Idag träffade jag en ny kollega som berättade en massa saker om mig för mig. Märkligt. Här vill jag tillägga att vi aldrig setts förut, men det var bara snälla saker hon hade att hälsa och säga (tack söta gulliga du - om du läser - som sagt de snälla sakerna om mig till henne). Det var fint.

2. Tisdagsvin är en fin uppfinning. Prova det.

3. Idag fick jag en potentiellt god nyhet. Eller om jag fick en nyhet som är potentiellt god. Vet inte riktigt och jag vågar inte hoppas på något alls. Var ändå tvungen att skriva det. Baraföratt.

Men jag lättar inte hjärtat så som jag skulle vilja. Jag funderar lite istället, men inte så mycket att det blir jobbigt. För... Det vore bara jobbigt. Liksom.

Puss.

Igårdagsblues

Alltså. Jag vet inte om jag berättat, men jag tycker att det är rätt jobbigt att fylla år.

Och det är inte det att jag inte vill bli firad, inte det att jag inte vill ha uppmärksamhet, inte det att jag tycker att det är läskigt att bli ett år äldre. Snarare tvärtom. Jag vill ha orkestrar, ballonger, fanfarer och fyrverkerier. Jag vill ha tårtor, presenter och allt som är rosa och fluffigt. Och så brukar det inte bli.

Min senaste födelsedag firade jag på en magisk plats som heter New York, där det alltid doftar vaniljglass och grillfest. Men det var liksom som en vanlig dag för alla andra. Inga karnevaler för min skull. Stor besvikelse. Ni fattar.

Så tänkte jag som såhär att jag ville fira min trettio-och-ett-halvt-årsdag på något fint sätt. (För att liksom kompensera lite för det åskmoln som är jag på min födelsedag. För att jag gillar att fira. För att trettio-och-ett-halvt liksom är det nya svarta.) Kanske med att bjuda på pannkakor eller sockervadd. Kanske? Jag funderade och klurade, klurade och funderade.

Och gissa vad.

Idag kom jag på. Det var igår.

Bajs.

Tidsmaskinen

Lite finurligt är det att bloggen blir som fotspår av vad man gjort. Man kan gå tillbaka i tiden för att hitta en händelse, en känsla eller vad man gjorde ett visst datum. I morgon till exempel. Första mars. Låt oss gå tillbaks i tiden och kolla lite vad som hänt den första mars de senaste åren.

1 mars 2009 - Hittade tydligen ett par oemotståndliga skor. Trodde jag. För idag har jag ingen aning om vad det kan ha varit för skor. Eller om jag köpte dem. Det säger något om flyktigheten i en skoförälskelse.

1 mars 2008 - Var jag på butiksmingel och provade en kappa som jag sedan bar på mitt bröllop (jag gifte mig i början av maj, utomhus, och det var freezin' tre grader varmt...)

1 mars 2007 - Läste jag Modegrisens blog och flyttpackade för fullt.

Undrar vad som händer imorgon.

Den Stora Garderobsrensningen

Jag har helt enkelt inte plats för allt jag skulle vilja. Så nu kan ni superfynda till nästan löjligt låga priser på Tradera. Passa på!

Suits - the Musical

Mycket Tv på bloggen idag. Min favortserie just nu är helt klart "How I Met Your Mother". Den är helt sjukt bra. Och om man inte redan förstått att den är fantastiskt ska man titta på det här klippet.

Fast det är klart. Om man inte förstått att den är fantastisk kan klippet verka tämligen obegripligt... Eller... Äsch. Spela upp det bara. Det är fint. Lovar.

Lördag

Idag har jag skuttat runt stan i min matrosjacka och fluffiga vita mössa, ätit frukost, tittat på folk, köpt en pocketbok och nya Cover Magazine. Sedan upptäckte jag att jag tappat bort min svarta, lurviga, basker. Jag verkar tappa bort saker för jämnan numera.

Några tips om vad jag kan ha gjort med den?

Filmtips

Ikväll visas en av mina absoluta favoritfilmer alla kategorier på TV, nämligen "Everyone Says I Love You". Jag älskar den. Älskar. Den.

Inte minst för att jag alltid velat gå på fest med Groucho Marx-tema. Det verkar fint som snus.

En känsla

Ibland blir jag ledsen. Alldeles naket ledsen. Har du varit det någon gång? Ledsen? Det verkar som det är en smula fult att vara det. Att kunna bli det. Man ska vara glad och käck, det är ofult. Jag är osäker på om det är dåligt eller ganska bra, det där med ledsenhet. Försöker att inte värdera. En känsla bara, en bland många. Man ska nog känna den känslan också då och då, tänker jag.

Nu tar jag en kopp te, kryper ner under en filt och betalar lite räkningar. Oglamouröst, kan tyckas. Och vet du, jag håller med.

Sedan stänger vi av datorn för en stund.

Drömmar

Jag drömmer om att resa bort lite vartsomhelstbortlite. Och jag drömmer om klänningar, det vackraste ord jag vet. Eller klänning. Bestämd form singularis. Den vita. Den har mitt namn skrivet över hela sig, kan ni se? Fast egentligen heter den något helt annat, förstås.

Jag tänker Paris. Eller kanske London. Eller hälsa på blogvännästansyster i Stockholm. Eller Paris. Eller Paris. Eller Paris.

Klänningarna - och bilden med klänningarna på - kommer från fina Lottas fina märke som säljs på fina Drömma från och med imorgon. Paris ligger söderut och bara väntar på mig.

Men i helgen blir jag kvar här. I snön. Det är också bra.

Var nu en snäll bil. Ok?

Idag bytte hushållets bil namn från "lilla bilen" till "förbannade satans helvetes bajsbil" när den inte ville göra mig till viljes och starta. Om den inte skärper sig kanske jag kallar den något ännu värre.

Hör du det, bilen? Don't mess with me dammit!

Liten Linda söker bo i Stort Äpple

Igår bjöd jag in mig själv att hälsa på La Linda i höst när hon ska till New York och bo ett litet slag. Nu behöver hon bara någonstans att bo medan hon är där, så säg till om ni har tips på boende eller om ni vet någon som söker en room mate i det stora äpplet.

Det blir så svårt för mig att hälsa på annars.

Glasögonorm

Mina kära glasögon håller på att falla isär. Dessutom har jag börjat se sämre. Illa.

Jag låtsas dock att jag ser hur bra som helst och smyger diskret iväg för att hämta glasögonen vid alla tillfällen man måste se saker ordentligt (jättediskret faktiskt, ingen märker något. Utom jag, då...) Tyvärr anar jag att det bara är en tidsfråga innan glasen trillar ur och jag inte ser något alls.

Så. Nu behöver jag leta efter nya glasögonbågar, men allt jag ser i butikerna är så fult så fult. De här skulle jag vilja ha. De känns rätt. De känns liksom jag, även om jag anar att de inte känns som min plånbok. Fy tusan vad fina de är. Men var finns de?

Here goes...

Klicka HÄR om du vill se mer!

Förresten...

Vill ni se lite bilder från i lördags?

Måndagsomröstning på bloggen

Dagens arbetsdag blev plötsligt kortare än jag trott och jag fick en hel massa (två timmar i alla fall) fritid på min hals. Så. Vad ska jag göra med den?

A. Ingenting särskilt alls, bara softa loss
B. Uträtta storverk
C. Gå en extra lång promenad i det kalla vädret
D. Något annat

Vad röstar ni på?

Klart som korvspad, klart som en oförorenad sjö. Baraså.

Igår sa Sambopersonen en sak som fick mig att komma till insikt. Om vad kan jag tyvärr inte skriva här. Tyvärr, tyvärr.

Men jag kan säga som så här: Ibland räcker det med ett ord sagt i förbifarten för att saker ska klarna, saker jag gått och grubblat på längre än jag borde. Så. Färdig-grubblat. Baraså.

Om snö och stillhet

Det är något magiskt med att trampa hemåt en lördagkväll med snö upp till knäna. När inga spårvagnar går och man inte orkar oroa sig för hur man egentligen ska kunna ta sig hem. För det ordnar sig ju på något mystiskt vis, även om det kanske tar hela natten. Och det är tyst och stilla och det enda som märks är taxibilarna som susar förbi och plockar upp alla de som gett upp sina försök till transport med kollektivtrafik. Hela världen är upplyst av snön och man är skönt trött efter jobb och mat och prat.

Jag glömmer det här ibland, eftersom de där magiska nätterna fyllda med snö och stillhet kommer så sällan. Men om jag skriver det här nu tänker jag att det kommer att vara lättare att minnas.

God morgon!

Borde

Imorgon har jag ett fotouppdrag och är skitnervös. Det borde jag förstås egentligen inte skriva här, nej här borde jag låtsas att jag är tvärsäker och grym. Hursom. Imorgon. Nervös. Håll tummarna. Tack!

Eeew...

Alltså. Jag sitter och slökollar på den så kallade "dokumentären" om Susan Boyle. Mer reklamfilm än dokumentär, om ni frågar mig (och det gör ni ju).

Inget ont om Susan Boyle, men filmen är så sockrigt smetig att jag tror att jag nyss kräktes lite i munnen.

Varför?

Jag tycker att vi bestämmer en sak

Vi tänker bort snön och kylan och allt det kalla blöta. Och så tänker vi på vår och sommar istället. På sol och växter och fågelkvitter. Och så tar vi och planerar en bloggpicnic i Slottsskogen.

Jag tar med cup cakes och bubbel, en fin filt och musik.

Vilka är på?

Tjoho!

Sänkta priser och lite nytt i bloppisen.

Vad jag inte sa idag

Någon frågade hur det är och jag svarade att jodå, fina fisken, mycket att göra. Sedan berättade jag om bollarna som jag, mer eller mindre framgångsrikt, försöker hålla i luften. Någon tittade på mig och frågade hur jag orkar. Hur orkar du? frågade hon. Jag valde att inte svara som det är, att jag har en tendens att bli lite manisk varje år i februari. För att kompensera för allt det grå skulle jag tro. Men det sa jag inte heller.



(Här skulle jag velat ha en fin solig bild på en blomma eller kanske apelsiner. Men jag hittade ingen, så ni får helt enkelt låtsas att den finns här. Ok?)

Efterlysning

Om någon hittar den finaste handmålade mintgröna fågelbrosch man kan tänka sig, någonstans på Göteborgs gator, så är den min.

Jag har tappat den och det gör mig lite ledsen i ögat, ty det är inte bara broschen som är kalasers, hon som gjorde den till mig är det också.

Alla hjärtans måndag

Idag fanns det godis till mig när jag kom hem. Det var fint och finast av allt var att det var idag och inte igår. Fina gester på alla hjärtans dag är inte lika fint som fina gester en alldeles vanlig måndag.

För alla hjärtans dag får mig alltid att tänka på fjortonåringar som inte får rosor när rosor delas ut i klassrummet. Det får mig att tänka på att vara för lång, för stor och för konstig. Att vara fel och inte alls som de söta snyggtjejerna. Det får mig att tänka på vuxna som säger att "det löser sig, det blir bättre när du blir äldre" och tanken på att se sig själv i spegeln och undra vad tusan de pratar om. Trots att det ju är precis så och att jag nu är en av dem, de oförstående vuxna som minns hur det är att vara fjorton år även om ingen fjortonåring i världen skulle tro det.

Därför får jag alltid lite ont i magen på alla hjärtans dag. Och därför blir jag glad ända in i hjärtat av hjärtformat godis bara för att det är måndag.

Om att prokrastinera

Prokrastinera.

Kan man verkligen säga så?

Jag gör det i alla fall.

Säger det och gör det. Det är så mycket lättare att titta på vackra sjalar på internet eller ordna möhippa för sin söta vän än att sätta sig och förstå saker om statistik. Annat som också är lättare är att dammsuga, diska och städa badrum. Man får nöja sig med ett halvstädat badrum och acceptera att man inte riktigt förstår skillnaden på ett vanligt student T-test och Wilcoxon. Eller om det var något annat.

Nåväl. Det är rent, jag har haft roligt och jag har galet bra koll på var man kan införskaffa finaste sjalen. Om man nu skulle vilja det. Bra så.

Eftersom man blir smart av semlor (ren och skär fakta)

Igår var det dags för möhippande av söt kamrat. Roligt-roligt! Idag ska jag plugga större delen av dagen. Inte fullt så roligt. Men med en rejäl semlepaus inplanerad ska det allt gå finfint, det också.

UPDATE: "Finfint" kan ha varit en lätt överdrift. Men det går. Långsamt.

Anti-jante

Jag hittade en bild, ett foto som jag tagit för kanske ett år sedan. Det föreställer den turkosa bron som finns i min stad och lite saker runtomkring. Det var jättefint. Jätte. Fint. Jag blev förvånad över att jag hade gjort en så fin bild utan att riktigt minnas det, utan att ha haft tankar på teknik eller på hur jag borde göra, så jag bestämde mig för att känna mig lite stolt och satte upp den på väggen. Där bor den nu. The end.


Nu ska jag skriva om statistik och gå på kalas. Inte riktigt samtidigt, men ändå.

Hoppas att ni har en fin fredag!

Tankar en torsdag

Jag borde...

Göra klart den där inlämningsuppgiften
Läsa massor med text
Andas
Redigera bilder
Fixa färdigt visitkorten
Köpa objektiv
Prova klänningar
Gå en promenad i snön
Dansa
Krama mina fina vänner som jag knappt hinner se
Vara lite tacksam
Kolla upp datum för den där saken jag lovat fixa med
Skriva ett brev
Ordna lite till med den dära hemliga överraskningen
Drömma
Tänka
(Men bara lite lagom)
Äta en semla
Dricka en kopp te
Och betrakta människorna och allt annat besynnerligt

Världens kanske finaste film alla kategorier

Har du inte sett den? Då är det hög tid. Tonari no Totoro kan vara den finaste film som gjorts. Och märkligaste.

Våga fråga

Jag har inte försvunnit. Även om man kan tro det, när man ser hur inläggsfrekvensen sjunkit drastiskt här på bloggen.

Jag läser allt ni skriver. På era bloggar. I kommentarer.

Men jag har huvudet fullt av fotografering, kameror, studier, jobb och tidsbrist. Och det är inte vad jag vill att ni ska mötas av här i mitt krypin. Här är det tankar om allt möjligt och rosetter, choklad och skor som gäller.

Men jag är här. Lovar.

Och inspirerad av min fina vän tycker jag att det vore fint att bli frågad om allt möjligt. HÄR.

Kram!

Dagens oväntade, men kanske inte ändå

SMS från kamrat att hon och sambon gått och gift sig idag. Baraså.

Så himla fint!* Hurra för kärleken!





* Superfint! Men givetvis hade jag hellre sett att jag hade fått vara med när de gifte sig. Något annat vore fetlögn förstås.

*Klick!*

Det händer att jag fotograferar. Har jag nämnt det?

Jag funderar över det här med kamerautrustning och att köpa ett nytt kamerahus. Det känns som ett måste om jag ska fortsätta och att fortsätta är planen. Men det gör ändå lite ont att tänka på det.

Kamera... eller mat

Kamera

Mat

Kamera

Mat


Valet är inte alldeles lätt.

Men knäckebröd och havregrynsgröt är gott. Och näringsriktigt. Har jag hört.

Den där tisdagen

Hur gick det nu med den där tisdagen som skulle vara så förbaskat bra? Undrar ni säkert nu.

Jodå. Den blev faktiskt... ok.

Jag började dagen med att dricka kaffe ur finaste muminmuggen, med en liten katt i knäet. Jag gick på föreläsning och slogs, än en gång, av hur sjukt kul jag tycker det är att lära mig nya saker. Jag traskade runt i snön och tittade på snöflingor. Fint! Jag träffade på en liten kamrat mitt i alltihop. Jag fick ett besked som gjorde mig glad. Jag tränade och det kändes inte helt fruktansvärt. Jag gick på bio och köpte en banan av den här tjejen innan filmen började.

Det där sista var lite märkligt, men det är helt sant. Lovar.

Sammanfattningsvis: En synnerligen god tisdag.

Magisk tisdag

Det är tidag och det är februari. Tisdagar i februari står helt klart högst på min lista över saker jag inte gillar. Det är just på tisdagar i februari tråkiga saker händer, man känner sig allmänt ful eller upptäcker att favoritjeansen blivit för små, man kanske halkar och slår sig eller så känner man sig bara sådär lite allmänt eländig.

Men vet ni vad? Jag tror att just denna tisdag blir magisk. Ett helt ogrundat påstående, men jag kommer att hålla fast vid det tills dagen tar slut.

Tjoho!

Ibland önskar jag att jag var Sandra Beijer

Sandra Beijer jobbar på reklambyrå
Hon har volangiga klänningar och fantastiska skor
Hon går på mysiga fester mest hela tiden
Hon är aldrig trött (så det syns)
Hon är aldrig grinig (så det syns)
Hon är alltid karamellig (så det syns)
Hon har en söt lägenhet
Hon tjänar pengar på sin blog
Hon har fint blont hår
Ibland åker hon på utflykt och det är alltid sol
Hon reser till fina platser och tar alla sina kamrater med sig
Sandra Beijer är urtjustig och toksöt

Själv försökte jag blondera håret när jag var femton. Håret blev gult och min hy har aldrig varit så grisrosa som då. Ah, the memories...

Finhelg

I helgen har jag klippt mig, hämtat en underbar soffa som jag råkat (ehum...) köpa och bjudit bärhjälpen på wienerbröd. Jag har redigerat bilder, klappat katten och fått världens gulligaste mail från ett brudpar jag ska fota i sommar. Jag har bläddrat i fina Liselotte Watkins-boxen, tränat, ätit pasta och fotograferat godis. Baraföratt. Och så har jag suttit still och sett helt galet många avsnitt av "How I Met Your Mother".

Jag skulle vilja påstå att jag varit helt fantastiskt ickeproduktiv. Och vet ni vad? Det känns underbart.

Lördag

Dagens mest spännande: Den stora frågan om hur soffan ska ta sig hem
Dagens mest efterlängtade: Klippning. Äntligen!
Dagens kom ihåg: Hämta ut filmfestivalsbiljetter

Dåså. Låt dagen börja.

Ha en toppenfin lördag!

Plötslig insikt

Hon: Vääänta lite nu. Sitter vi verkligen och ser På spåret en fredag kväll? På riktigt???

Tystnad.

Han: (ursäktande, en smula ynkligt och med viss uppgivenhet) Jamen, jag är ju för fan trettifem bast...

Det går utför. Snabbt. Nu går jag hon och sätter mig sig i gungstolen en stund och funderar över väderprognosen. Och över ungdomen nuförtiden. Jomenvisst.

Hoppsan

Jag råkade visst köpa en soffa idag. Nu ska jag bara klura ut hur jag ska få hem den. Och vem som ska bära upp den de tre smala trapporna utan hiss.

Tisdagstanke

När jag var yngre hade jag fester nästan jämt. Stora, spontana, glada fester med alldeles för mycket folk i min lilla lilla lägenhet där jag bodde. Inga stolar, men golv stort nog för att sitta, stå eller trängas.

Nu är jag någon slags vuxen och har nästan glömt bort hur man ordnar stora spontana glada fester. Folk har liksom inte tid med sånt längre. Eller så har de flyttat. Eller så har jag tappat bort dem nånstans på vägen. Jag har inte heller tid, verkar det. Men det stör mig inte lika mycket.

Så. Vad säger ni? Jag ordnar paraplydrinkar och slår på balkongvärmaren, så kan vi låtsas att det inte är januari längre och ha en liten midsommarfest på balkongen?

(och när man väl bestämmer sig brukar man få vänta två veckor på en tid)

En dag tänker man att det är ett bra tag tills det är dags att gå och klippa sig igen.

Sedan plötsligt, utan förvarning, infinner den sig.

Känslan.

Bara någon vecka senare.

Ni vet känslan när man vaknar en morgon och upptäcker att det har gått för långt, att håret är helt galet ostyrigt och dessutom har fått en helt ny, tämligen originell och lätt suspekt, frisyr som man inte riktigt vill minnas att det hade när man gick och lade sig igår kväll? Ja?

Jag blir lika överraskad varje gång det händer. Även idag.

...

Jag är trött, januariglåmigledsen och skulle behöva en kram.

Så kan det också vara.

Men nu tar vi och lyssnar på något fint

För att det är måndag, grått och trist. Inte det minsta rosa, trots allt.

Rosa fluff och vuxentråk

Jag studerar facebookstatusar och konstaterar att där är hög vuxenfaktor. Det berättas om nattning av barn, husköp och renoveringsprojekt.

Själv vill jag vara prinsessa i tyll, med balettskor på fötterna och högtflygande tankar i huvudet. Jag vill dansa, drömma, köra fortfortfort och dricka bubblig alkoläsk eller kanske saft med färgglada sugrör. Jag vill viska hemligheter tyst i örat på någon jag tycker om, vara uppe hela natten, drömma rosa drömmar av sockervadd och svepa in mig i ett moln av ljusblått fnitter. Jag vill leka låtsaslek och snurra mig yr, vila på vänners golv och studera all världens tak.

Det vill jag göra.

Men först ska jag tvätta. Och betala räkningar. Och ringa försäkringsbolag. För tydligen måste även rosa prinsessor med drömmar av kristyr ha en giltig bilförsäkring.

I'm... alive!

Jo, det är sant. Jag lever.

Dagarna har tillbringats i någon form av förkylningskoma. Sambopersonen konstaterade häromdagen att jag såg hemsk ut och finastevänpersonen konstaterade att jag lät hemsk. Tack. Jättemycket tack, verkligen.

Men nu är det bättre. Tjoho! Hurra för det!

Och efter att ha svurit över lösögonfransar och håruppsättning tillbringades gårdagkvällen på glittrigt firande av ett visst födelsedagsbarn. Mycket trevligt! Nya och gamla vänner och bekanta, maränger och konfetti, peruker och paljetter. Fint som snus.

Yours truly tog sedan med sig förkylningen och gav sig hemåt i askungetid.

SNOR!

Ok. Här kommer ett tredje inlägg om snor. Bara för att det är så härligt.

Jag ska inte skriva mer om det nu.

Lovar.

Det glamourösa livet

Jag ska alldeles strax gå och sova och hoppas att denna plan hjälper till att kurera förkylningen som flyttat in i min kropp och tycks ha långt gångna planer på att stanna ett tag.

Men innan dess vill jag upplysa världen om allt jag pysslat med på sistone. Och omvärlden VILL höra. Johodå!

Beredda?

1. Jag har fotograferat
2. Jag har redigerat bilder
3. Jag har redigerat ännu mer bilder
4. Jag har svurit som tusan över det sabla redigeringshe****et
5. Jag har snytit mig
6. Jag har jobbatjobbatjobbat (no joke)
7. Jag har köpt Hubba Bubba. Fråga inte varför. Det bara låg där och var... rosa
8. Jag har funderat över det här med att jag borde klippa mig
9. Jag har funderat över det här med att det är riktigt trist att betala en klippning
10. Jag har funderat över hur långt det är till lön
11. Jag har inte läst klart den fina boken jag påbörjade i julas
12. Jag har, mot bättre vetande, påbörjat del tre i Stieg Larsson-trilogin. Jag skäms. Som en hund. Varför? Läs HÄR, HÄR och HÄR. Till exempel.

Nu går jag och mina tokglamourösa tofflor och går och lägger oss. Gonatt!

Snor

Idag är jag snorig. Det är skitäckligt. Jag tänkte att om ni kanske inte visste det innan så vet ni det nu.

Vi tar det igen.

Snorigt

är lika med

Äckligt


Nu vet ni. Isch.

Livet utanför

Ibland behövs lite verklighetsflykt. Då gör det liksom inget att man lagt upp samma video flera flera flera gånger tidigare (tur för mig!)

Jag hoppas att ni har överseende med att bloggen går lite på tomgång för ögonblicket, men jag har fullt upp med livet utanför. På gott och ont.

Puss!

Måndag

Måndag i ny vecka. Vi passar på att resa till soligare platser. I alla fall i huvudet, när vi blundar. När vi öpnar ögonen är vi kvar i kallt och mörkt vinterland, men med känslan av sol i magen. Fint.

Passa gärna på att kolla mina Tradera-auktioner som tar slut under veckan, de första redan imorgon.

...

Det där med att städa undan julen... Jag är inte riktigt redo än. Jag har känt efter och nej, inte än. Så jag har bestämt mig för att det får vara jul hemma hos mig i en hel vecka till.

Ho-ho-ho! Meeerry Christmas!

Under tiden

Medan jag redigerar bilder kan ni få lyssna lite på begåvade Laura Marling. Visst är videon precis hur fin som helst?

Ödmjuk OCH realistisk!

Vissa veckor borde nästan inte få finnas. Allvarligt. Låt oss inte gå in på detaljer, men vissa veckor... Fast nej, jag ska vara positiv. Det är en hel helg innan veckan är slut. Vad som helst kan hända.

Jag hoppas på något bra.

Och från det ena till det andra är det lätt att liksom hamna i något slags nedåtgående spiral som gör en alldeles yr i huvudet när man, än en gång, inser att man ändå kanske inte är bäst. Jag vill gärna vara det. Hemskt gärna. Bäst. Helst på allt jag försöker mig på, förstås, men jag nöjer mig med det lilla. Kanske med att bara vara bäst i världen på en eller två saker. Eller näst bäst. Jag är inte den som är den.

Ödmjuk är mitt mellannamn.

Längt

Jag längtar bort. Eller mer specifikt, dit. Längtar efter smakerna, dofterna, bokaffären på Upper West Side, bion på Broadway, sushistället och "sushi for two", caphirinas i Greewich, pannkakor i East Village, skuggorna på Fifth Avenue, att trampa sönder sina skor, gula taxibilar, en tunnelbana fylld med reklam på spanska, klarinettspel i Central Park, Lennondyrkarna utanför Dakota Building, Pink Lemonade, Cup Cakes, gatumarknader, brofästen, solsken och coola storstadsdamer.

Men januari i Göteborg är också bra.

Jodå.

Den lilla stigen i den lilla skogen där jag gått

Jag ser hur fina Jessica lagt upp en liten film på sin fina blog. En film som gör mig alldeles förundrad. För på filmen ser jag en stig där jag gått oh så många gånger för inte alltför många år sedan. Ändå känns det som ett annat liv. Är det inte märkligt?

Schhh!

Tyst. Det börjar nu. På TV alltså.

Flight of The Conchords.

Kärlek.

Positive Thinking

När man väcks av att katten kräks i hallen klockan 04.28 kan man liksom ana att det inte kommer att bli en bra dag. Tur då att det kommer en ny redan imorgon.

Que?

Vän av ordning undrar hur jag tänkte när jag skrev "gå i idé" för ett par inlägg sedan. Jag menar, hur gör man då? Är det en kreativ form av ide? Eller handlar det om något helt annat?

Hursomhelst har yours truly korrigerat det nu.

Jag rear ut min själ, allt ska bort

Funderar på att sälja allt jag äger för att få råd att köpa Kameran. Jag kan lätt acceptera att sitta naken på ett kalt vardagsrumsgolv om jag bara hade Kameran.

När jag tänker närmare på saken tror jag att man aldrig någonsin känner sig riktigt naken med den. Kameran alltså. Nej. Så måste det vara.




Och för den som undrar: Nej, våren är inte här nu och jag kommer inte i jeansen (jo, om jag ligger ner och låter bli att andas). Dock är jag fortfarande lite sugen på såväl ide som semla.

Orka!

Nej, men alltså. Januari? Och sedan februari? För att inte tala om mars?

Känner ett starkt behov av att köpa med mig några semlor och gå i ide tills träden slår ut. Och tills jag får på mig de sabla jeansen igen.

Återkommer då. Eller när jag gett upp i jeansfrågan. Vilket som nu kommer först.

Bäst vs sämst i världen

Ibland känner jag mig lite bra på det jag företar mig. Ibland riktigt mycket bra. Ibland låtsas jag så bra att jag nästan tror på det själv.

Och ibland, ibland känner jag mig så sämst på allt som någon någonsin kan bli. Antar att det är mänskligt, men det är ändå helt ofantligt trist.

Om semlor och helt intakta inre organ

Andra pratar kilon. Som i "jag ska gå ner ett, två, fem, tio, arton kilo".

Själv vill jag bara kunna dra på mig jeansen utan att skada njurarna. Och helst att jackan inte ska strama sådär konstigt över axlarna. Det vore alla tiders.

Så nu lever vi lite nyttigt ett tag. Semlan har dock sin givna plats i kostcirkeln. Yup. Bra så.

Varför denna dag ändå sög

Jag passerade en olycksplats på vägen till jobbet och kunde inte sluta tänka på den hopknycklade lilla saken som en gång varit bil på hela dagen. Jag jobbade jättehårtlänge. Jag kom hem för sent för att hinna gå och träna. Och för att hinna till Posten med lite saker innan de stängde. Det enda som fanns hemma var lite bröd som en gång varit gott men som nu, let's face it, var ganska äckligt. Min hud är så torr att jag börjar tro att det är något slags dåligt skämt, sabla kyla! Det är kallt, sabla kyla! Jag fryser, sabla kyla!

För att se den positiva sidan av dagen så är Minimarkets underbara svarta jodphurs som fanns till fint pris på Très bien shops rea slutsålda i min storlek, SÅ JAG BEHÖVER I ALLA FALL INTE KÖPA DEM. ÅH SÅ BRA.

Nu ska jag sova. Gonatt.

Picture Perfect

Jomendetärsåatt... Jag har en fotoblogg också.

Jag tänker att om jag tipsar om den här så blir jag automatiskt bättre på att uppdatera den. Bra tänkt va?

Premiär

Det är aldrig för tidigt att börja äta semlor. Som en liten bit av himlen, I tells ya.

Fulltankad

Jag tänker väldigt mycket när jag är ledig, har jag insett. Huvudet är alldeles fullt med ord och tankar om allt möjligt.

Det är nästan så att det ska bli lite skönt att börja jobba igen på torsdag. Men bara nästan, mind you.

"What is in a name?"

Idag funderar jag över det här med efternamn. Jag har skrivit om det förut ett par gånger, vill jag minnas. Att jag funderat över det. Efternamn. Och om man ska ta och byta. Och om något av ens identitet sitter där, i namnet. Och om det spelar någon roll.

Djupt filosofiskt, på det hela taget.

Mitt eget efternamn är en smula krångligt, högst ovanligt och börjar på en besvärlig bokstav. Det är inte utan att man börjar fundera på om man verkligen ska heta ett sådant namn, när man aldrig ens varit särskilt förtjust i det.

Man kan ta sin makes namn, ett nytt namn eller ett släktnamn. Eller behålla det gamla. Klurigt. Mina funderingar handlar mest om att ta ett släktnamn. Det skulle få mig att framstå som en nittiotreårig finsk liten dam och det skulle kännas ganska trevligt, tänker jag. Att det sedan inte direkt verkar finnas någon släkting som heter det längre ser jag mest som en bonus - Namnet skulle bli mitt och bara mitt*.

Tål att tänkas på.




* Nåja. Birthday punkt se berättar för mig att det finns runt tvåhundra personer i landet med detta efternamn, till skillnad mot de ynka tjugotre som heter som jag.

2 januari 2010

- Fasen också. Det har gått två hela dagar på det nya året, och jag har inte fotat något än.
- Jamen då får du göra det nu.
- Nu? Ok.

2010

Varje år kring nyår går jag runt och nynnar på Marit Bergmans fina "This Is The Year". Prova ni med.