Det är väldigt fint med vänner som har hängt kvar i ens liv alltid och som man blir glad av att träffa. Sådana som man någon gång i tiden hade omkring sig dygnet runt veckans alla dagar, men som man när man blev äldre kom att träffa bara någon gång ibland. Vänner som man inte behöver fundera över var man har och som det aldrig känns besvärligt att plocka upp tråden med.
Fint att det är så fint och konstigt att man kan bli förundrad. Det är ju så himla självklart egentligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Klart det ar fint med sadana vanner. Hurra for det!
Hurra!
Skicka en kommentar